Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Fel av handläggare märks i plånboken

Jag är sedan många år medlem i Unionen. Sedan en tid är jag tyvärr arbetslös och har uppburit a-kassa. I februari fick jag ett brev från unionens a-kassa att jag skulle få en ny period ersättning ytterligare ett år. Jag tänkte inte så mycket mer på det då jag inte är direkt insatt i alla a-kasseregler (som ju har ändrats en del de senaste åren).
Åsa Frisk, Insändareredaktör Åsa Frisk Publicerad

Ersättningen slutade dock att betalas ut och på telefon fick jag veta att någon handläggare helt enkelt hade "tittat fel" och att jag ej var berättigad till ersättning. Det blev bråda dagar med arbetsförmedlingen och aktivitetsersättning med medföljande karens på detta. Arbetsförmedlingen tipsade mig att yrka på ersättning och skadestånd via en instans som heter IAF och under våren så bollades handlingar, intyg och inte minst förhoppningar fram och tillbaks mellan mig, kassan och IAF.

Jag hade yrkat på skadestånd för sveda och värk då detta tjänstefel av den enskilda handläggaren gjorde det svårt för mig under en period, men först och främst ville jag bara ha ersättning för de 19 dagar jag var utan tills aktivitetsstödet trädde i kraft.

Döm då av min förvåning då jag i yttrandet från IAF blev informerad om att kassan hade meddelat IAF om att de var beredda att betala de 19 dagarna, men i beslutet från Juni så ställer sig IAF över detta och beslutar att kassan ej ska behöva betala någon ersättning för deras tjänstefel! Ej heller kunde jag överklaga utan hänvisades till tingsrätten för en regelrätt stämning, något som kostar pengar och kräver jurister.

Jag har i brev till kassan tyckt att en fackförening måste väl kunna stå för sina misstag och hjälpa en medlem utan att behöva luta sig mot en stor, tung och trög instans som IAF, men då fick jag återigen rådet att helt enkelt stämma dom.

Vad är det här för överdriven och osmidig byråkrati? Allt hade ju kunnat lösas smidigt och utan någon inblandning av tingsrätt. Jag känner mig totalt överkörd och "nerpissad". Gör man så mot en medlem? Jag har funderat på att sprida detta till media i någon form men jag vill egentligen inte bråka och tjafsa, men detta är för hårresande för att bli nedtystat tycker jag. Vad tycker ni på Kollega om det hela? Ni är snabba att dömma arbetsgivare och stå på medlemmarnas sida och det är bra naturligtvis, men i ett sådant här fall då? Jag tycker detta kan vara värt att skriva om i någon form. Vad är det för maffialiknande metoder unionens a-kassa sysslar med som kan komma undan med tjänstefel och ändå bli skyddade av IAF!? 

Hoppas på någon form av respons från er, det är skönt att att bara få prata om detta då det tynger mig oerhört. Ni ska ju stå på medlemmars och vi "små" människors sida. Och maken till respektlöshet mot en medlem, som detta fall, kan jag inte tänka mig är vardagsmat. Hjälp mig!
//Desperat

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå