Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Fas 3 - släpp fångarna loss!

Socialdemokraterna har vunnit valet, jag röstade på dem nu vill jag se lite action! De stackare som har placerats i FAS3 borde befrias omgående från detta mentala slaveri, tvångsplaceringar utan nytta för vare sig den enskilde eller Sverige.
Publicerad 25 september 2014, kl 08:49

FAS3-anordnares lokaler är ofta gamla lagerlokaler eller källarlokaler, jag liknar dem vid öppna anstalter, ytterligare ett nederlag och straff för att man redan har haft otur i livet och blivit sjuk/arbetslös. De ansvariga för detta system borde spärras in för all framtid.

Till SOCIALDEMOKRATERNA och övriga röd-gröna: Ni har mycket att vinna på att omedelbart befria dessa människor. Ge dem alternativ, t ex fria studier på universitet/högskola, låt bra FAS-3 anordnare behålla sina deltagare om de vill stanna kvar, låt de som vill söka arbete på egen hand få göra detta!

Låt de som är sjuka få vara sjuka, avskaffa tidbesgränsningen! Ge det arbetslösa rätt stöd och de sjuka rätt rehabilitering. Arbetsförmedling och Försäkringskassan har skämt ut sig rejält och borde omorganiseras. Allianspolitiker och myndigheter borde få smaka själva på allianspolitikens bittra medicin!
//Maggan

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson