Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

EU reklam - en rutten potatis

EU använder våra skattepengar till reklam. För någon månad sedan gällde det holländska tulpaner. Nu pågår en kampanj för att få oss att äta grekisk potatis.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad

Det här sänder ut fel signaler. Det är bättre att köpa närproducerad mat. Kvaliteten är bättre och miljöpåverkan mycket mindre.

Våra skattepengar går till reklam för särintressen. Det visar att för mycket pengar går in i EU-maskineriet och göder en växande byråkrati. Pengarna används till stor del till fel ändamål. EU ska inte sälja tulpaner och grekisk potatis.

Junilistan vill minska EU:s ansvarsområden. I vårt EU samarbetar självständiga länder om den inre marknaden och löser miljöproblem. Junilistan driver ett förslag om att skapa ett gemensamt pantsysten inom EU.

Ett bantat EU gör att vi kan halvera Sveriges EU avgift. Då får vi pengar över till nödvändiga satsningar här hemma.

Hans Nilsson, EU-kandidat för Junilistan

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson