Logo
Sök
Insändare

Arbetslösa ungdomar - en förlorad generation

Till alla politiker, tjänstemän som ansvarar för arbetsmarknadsfrågor och till arbetsgivare, vill jag säga följande:
Publicerad

Tänker ni på våra ungdomar? Alla de som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden? Det finns de som pratar om en förlorad generation. Hur tror ni de känner och tycker i sin förtvivlan?

"Man kommer på efter ett tag att det är billigare att sova, va...det låter konstigt...men det blir det va. För sover du så slipper du både frukost...och middag nästan och sen kanse du tar dig en macka när du vaknar...du kan hålla dig liksom till på kvällen, sen kan man laga någonting lätt då. Jag fick lön nu i måndags, innan dess så levde jag på 20 spänn i två veckor...men så får man ju hålla på och snylta hela tiden. Vet du köper man ett paket snabbmakaroner och ett paket ris så klarar du dig liksom, ja i två veckor. Jag är ingen dagdrivare...men som arbetslös tackar man andrig nej till att någon ska bjuda dig på något, grannar och så...du försöker hela tiden få mat för dagen, det är ju så man lever."
Roger, 21 år

"Mitt självförtroende är i botten. Ansiktet som jag ser i spegeln ser glåmigt och tråkigt ut. Om du ser mig när jag är ute på stan, tar jag för givet att den enda anledningen att du bemödar mig med en blick är för att jag är så ful och motbjudande. Jag vill inte längre söka jobb, för fler nej bekräftar mina misstankar om att jag inte duger. Att lyfta telefonluren tar emot i varenda cell, och tusen och en bortförklaringar seglar i min hjärna. Att dammsuga, diska, arbeta i trädgården känns otroligt viktigt och är något som absolut måste göras innan telefonsamtalen."
Britt, 28

Källa och den bästa informationssidan för arbetslösa: http://www.arbetslos.nu/

 

Jag önskar alla i samhället kunde hjälpa till mer. Inte bara stå och se på passivt och maktlösa.

  • Till facken: kom med idéer, föreläsningar till era medlemmar!
     
  • Ni som har jobb och arbetar övertid: försök få in någon arbetslös på företaget.
     
  • Företag och arbetsgivare: ta ert samhällsansvar och sluta jaga kortsiktiga vinster och låga löner på andra sidan jordklotet.Till
  • Allianspartierna: en stor känga ska ni ha, er politik är kränkande och diskriminerande
     
  • Till Löfven och vänsterpartierna: kom med vettiga idéer och lyft fram dem om ni vill få väljare.


//Arbetslös

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Läs även