Företag och rekryterare ratar såna som mig, äldre och icke stresståliga. Vårdcentraler och läkare sjukskriver inte och kan inte heller komma med någon vettig rehabilitering inte ens råd hur jag ska leva mer än meditation och motion. Arbetsförmedlingen i en av Sveriges största städer har placerat mig under åren hos olika privata jobbcoachföretag som varken lyckas hitta en praktikplats eller hjälpa mig på något sätt mer än att ge råd hur man skriver CV och personliga brev. Behöver jag verkligen lära mig att skriva CV och personliga brev? Jag har universitetsexamen och lång arbetslivserfarenhet men 3 gånger har jag nu fått spendera på denna form av "miniutbildning".

Nu inför valet kommer den fantastisak Alliansregeringen med förslag att man ska få gå kortare kurser och behålla sin a-kassa. Detta är inget annat än småsmulor i ett sanslöst komplicerat regelverk. Vilken kort utbildning leder till arbete i dagens Sverige?

Det är svårt att finna och komma in på vettiga universitetsutbildningar och det finns ingen garanti att man får jobb. Arbetsförmedlingen har informerat mig att jag får göra studieuppehåll i 1 år utan någon explicit förklaring medan A-kassan säger max 5 år.

Som arbetssökande, arbetsskadad och snart 50 år måste man konkurrera med utlandsfödda och ungdomar om jobben, här lockas företag med olika typer av bidrag.

Jag släpper gärna förbi ungdomar och funktionsnedsatta så att de får chansen. Svenska företag och arbetstillfällen försvinner utomlands till låglöneländer, inget annat än lönedumpning och snedvriden konkurrens, förbjudet inom EU men tillåtet globalt. Ekvationen går inte riktigt ihop, dvs man ska söka jobb men kommer förmodligen aldrig att få något om det inte skulle bli en kraftig nedvärdering av svenska kronan eller Euron så att utländska investerarare tycker att Sverige är ett billigt löneland.

Det som återstår är sysselsättningsfasen eller försöka komma in på någon heltidsutbildning. Sysselsättningsfasen kallades tidigare Fas3 men innehållet och syftet är detsamma, bara ett namnbyte och innebär tvångsplacering hos valfri anordnare i andrahandsbutik eller datasupport för pensionärer, reparera gamla möbler, snickra staket etc. Det är inte tillåtet att gå någon arbetsmarknadsutbildning i Sysselsättningsfasen och det är inte tillåtet att ta obetald ledighet - då förlorar man den a-kassebaserade delen av aktivitetsersättningen för all framtid. I Sysselsättningsfasen får man 20 ledighetsdagar men måste finnas till hands inom 48 timmar, 20 procent av tiden får man söka jobb resten meningslös "sysselsättning" som inte får konkurrera med riktiga jobb. En del anordnarföretag ligger i källarlokaler eller lagerlokaler som de anvariga kan hyra billigt.

Det finns inget motionsbidrag, möjligheter till anpassad arbetsmiljö, hälsokontroller, kollektivavtal, ingen möjlighet att spara semesterdagar i Sysselsättningsfasen.
//Bosse