Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Annonserar Unionen på webbsidan www.finest.se?

Jag frågar eftersom jag som medlem inte vill stötta Katrin Zytomierskas blogg.
Åsa Frisk Publicerad 7 november 2012, kl 13:52

 Hon utrycker sig otroligt föraktfullt om människor och visst vi har yttrandefrihet i Sverige men jag undrar om mitt fackförbund verkligen står bakom hennes åsikter.  Det cirkulerar en lista på nätet med olika företag som sponsrar henne och där finns Unionen med.
//Ann

Svar: Hej Ann!
Zytomierskas bloggpost har ett innehåll som vi verkligen inte vill förknippas med. Vi har haft annonser på ett nätverk som i sin tur annonserar på finest.se. Sajten har redaktionellt material samt även användargenererat material såsom bloggar. Katarina Zytomierska är en av de som bloggar. Vi annonserar alltså inte på hennes blogg, men i förlängningen på sajten där den - och mycket annat - publiceras.

Vi har nu valt att avbryta annonseringen på hela finest.se eftersom vi bedömer att sajtens innehåll och ideal i stort är rätt långt från Unionens kärnvärden, och att finest.se inte har något att tillföra Unionen.

Och så tycker jag det är kanon att vi får inspel och reaktioner av den här typen! Vi gör stickprov på de webbplatser vi annonserar på men har inte möjlighet att ha kolla på alla sajter hela tiden.

(Nätverken vi annonserar på har meddelat att det kan ta någon timme innan våra annonser slutar att publiceras)

//Oskar Isbäck, Unionen
Marknadsföring i digitala medier

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson