En liten nudge i rätt riktning är allt som behövs för att styra vårt beteende. Ordet, som härrör från engelskans ord för knuff, sprider sig som en löpeld sedan upphovsmannen Richard H Thaler, professor i beteendeekonomi, tilldelades årets Nobelpris. Begreppet nudging myntades 2008 när Thaler och Cass R. Sunstein släppte boken Nudge: Improving decisions about health, wealth and happiness.
Teorin inspirerades av en bild av en fluga i pissoarerna på en flygplats. Bilden fick män att sikta på flugan – och urinspillet att minska med 80 procent. En enkel åtgärd som påverkade ett beteende i önskad riktning.
Nudging går alltså ut på att få människor att fatta bättre beslut – styra deras beteende – utan att komma med pekpinnar. Det ska också leda till något transparent och hållbart. Teorin tillämpas nu inom politik och näringsliv över världen, exempelvis inom pensionssparande, och för att effektivisera arbetsmarknad och skolresultat. I USA finns till och med en ”nudge unit”, inrättad av Barack Obama, för att stötta myndigheter i deras arbete.
Fenomenet bygger på att vi är bekväma och vill ha omedelbar belöning. Vi väljer till exempel ofta det första alternativet på lunchmenyn – det är enklast och snabbast. Om den är vegetarisk kan vi styras mot att äta klimatsmart. Utan att vi kanske tänker på det. Samtidigt vill ju de flesta av oss göra gott.
