Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: »Genom att gå samman har vi fått makt«

Uppförandekoder och etiska regler i all ära. Men det är först när de anställda organiserar sig fackligt och får något att säga till om som det blir bestående resultat, hävdar debattören och frilansskribenten Mats Wingborg.
Mats Wingborg Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Allt fler av de varor vi köper är tillverkade långt från Sverige under miserabla förhållanden. Hur vi kan agera för att förbättra villkoren?  Facket har en beprövad metod som går ut på sympatiåtgärder och solidariskt stöd till de anställda. Under det senaste decenniet har dock två andra aktörers strategier fått allt större genomslag. Dels handlar det om konsumentrörelsen, som utövar påtryckningar på företag för att förmå dem att ta ansvar för arbetsvillkoren i omvärlden. Dels om ideellt inriktade företag med ambitionen att stödja en human och hållbar utveckling. Ofta kallas företeelsen för rättvis handel.

Alla de här strategierna har resulterat i förbättringar för arbetstagarna, men de är av olika karaktär och olika långtgående.

Efter att ha specialstuderat tre svenska företag som var för sig representerar var sin strategi är min slutsats tydlig: bäst effekt har det gett när de fackliga organisationerna varit med och drivit fram förändringarna. Där har inte bara arbetsvillkor förbättrats, de anställda har också fått ett rejält inflytande över sin arbetsplats. Men konsumenternas och företagens insatser har också varit framgångsrika, även om de inte alltid lett till högre löner och facklig organisering.

De företag som jag har valt att titta närmare på är klädföretagen Lindex och Dem Collective  samt däcktillverkningen inom Trelleborg.

Lindex lägger ut sin produktion på 200 leverantörsföretag världen över. För tio år sedan antog företaget sin första uppförandekod efter starka påtryckningar från konsumenthåll. För att följa upp koden inspekterar Lindex sina leverantörer regelbundet. En del av inspektionerna görs av oberoende institut.

Jag har granskat två av leverantörsfabrikerna, som båda ligger i industristaden Noida strax utanför New Dehli. Det är lätt att konstatera att arbetsmiljön, säkerheten och brandskyddet har blivit mycket bättre sedan koden infördes. Barnarbete förekommer inte heller längre och arbetarna är försäkrade samtidigt som de får extra betalt vid övertidsarbete.

Men Lindex strategi har haft sina begränsningar. De anställda får till exempel bara betalt enligt den statligt fastställda minimilönen, vilket tvingar många till övertid. Ett annat problem är att ingen anställd är fackligt ansluten. Företaget uppmanar dem som vill påverka att skriva lappar, som sedan ska läggas i en "förslagslåda".  Det står förvisso i koden att alla anställda har rätt att vara med i facket, men det har inte lett till att organiseringen ökat.

Resultatet från Lindex stämmer väl överens med vad andra, internationella studier har kommit fram till. Aktiva konsumenter har tvingat bland annat klädföretag att anta uppförandekoder. De har lett till stora förbättringar, men strategin har inte bidragit till facklig organisering.

Dem Collective har en fabrik i Kadawatha i Sri Lanka. Grundarna av företaget bestämde sig redan från början för att klädtillverkningen skulle ske giftfritt och att arbetstagarna skulle erbjudas goda arbetsvillkor. Förhållandena vid fabriken är imponerande. Arbetarna där tjänar tre gånger så mycket som andra textilarbetare i landet och kan gott och väl leva på sin lön. Tygerna är till 100 procent ekologiskt framställda. Dem Collective är också noga med att följa hela kedjan i tillverkningen. När det sker färgtryck övervakar man att det inte används giftiga färger.

Men även Dem Collectives framgång kan problematiseras. I Sri Lanka har företaget erbjudit goda villkor för ett tiotal arbetare, men det finns över 200 000 textilarbetare i landet. Det innebär att Dem Collectives betydelse framför allt är symbolisk, att visa att det är möjligt att tillverka med anständiga villkor. Inte heller på Dem Collective har de anställda gått med i facket i någon större utsträckning, trots att företaget försvarar de fackliga rättigheterna. Detta är inget unikt för Dem Collective, min erfarenhet av andra företag som bedriver rättvis handel är densamma: strategin har dramatiskt förbättrat arbetsvillkoren, men trots att man betonar fackliga rättigheter har framväxten av etiska företag inte lett till en ökad facklig organisering.

Trelleborg har två däckfabriker i Sri Lanka. Den ena ligger i frizonen Biyagama och den andra strax utanför denna. 2005 utspelade sig en inflammerad konflikt i frizonens fabrik. I två veckor strejkade arbetarna där för att få behålla sin bonuslön och för att få den lokala fackklubben erkänd. Konflikten uppmärksammades av den globala fackföreningsrörelsen som stödde de lankesiska fackklubbarna. Resultatet blev en framgång för arbetarna, lönerna behölls, facklubbarna erkändes och de gamla fabriksledningarna byttes ut.

Efter detta inleddes en ny era vid båda fabrikerna. Trelleborg ansträngde sig för att skapa ett bra samarbetsklimat och på koncernnivå tog man fram en ny uppförandekod som betonade de fackliga rättigheterna. Ännu större var framstegen lokalt i Sri Lanka. Efter två år slöts kollektivavtal med båda klubbarna. Avtalet i Biyagama var det första någonsin i en ekonomisk frizon i Sri Lanka.

De Trelleborgs-anställda arbetare som jag har intervjuat tycker att arbetsvillkoren har blivit bättre, men framför allt att kollektivavtalen skapat en process för fackligt inflytande. Varannan månad sker överläggningar där de fackliga representanterna kan lyfta frågor.

En av de fackliga ledarna sade att "Nu lyssnar företaget på oss. Genom att vi har gått samman har vi fått makt...".

Framgångarna vid Trelleborg har haft stor betydelse för andra arbetstagare i Sri Lanka. I frizonen Biyagama har flera nya fackklubbar bildats och en ny facklig centralorganisation är på väg att bildas.

Det existerar inga "quick fix" för att åstadkomma rimliga villkor för arbetare i utvecklingsländer. Konsumenternas engagemang är bra och det är utmärkt att företagen själva tar sitt ansvar, men utan facklig organisering påverkas inte maktbalansen mellan företag och anställda.

Ståndpunkter:

  • Många varor vi köper från utvecklingsländerna är tillverkade under miserabla förhållanden.
  • Både fackliga sympatiåtgärder och rättvis handel har resulterat i förbättringar för de anställda, men av olika karaktär och olika långtgående.
  • Bäst effekt har den fackliga organiseringen gett. Inte bara villkoren har då förbättrats, utan  anställda har också fått inflytande över sina arbetsplatser.
  • Det existerar inga "quick fix" för att uppnå rimliga villkor. Konsumentmakt och "etiska" företag kan åstadkomma en del. Men för bestående resultat krävs en facklig organisering som  rubbar företagens makt. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Chefer måste våga möta konflikter

En välfungerande arbetsplats kan använda konflikter som en möjlighet för utveckling. Men många chefer är för passiva, vilket förvärrar problemen, skriver Tamara Maskovic Wängborg.
Publicerad 19 november 2024, kl 10:16
fingrar med målade ansikten på
Passiva chefer riskerar att orsaka sämre arbetsmiljö bland anställda, skriver Tamara Maskovic Wängborg. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt. 

Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.

 Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet

Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.

Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.

Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång. 

Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?

Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering

En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering.  Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.

Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad. 

Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten.  Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.

/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum

Debatt

Debatt: Åldersdiskriminering krossar erfarna arbetssökare

När äldre personer tvingas byta jobb möter de ett system som är riggat mot dem. Ålder ses som en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång, skriver Palle Gustafsson.
Publicerad 12 november 2024, kl 06:00
Stoppskyltar som står på rad
När äldre söker nytt jobb möts de av många bromsklossar längst vägen. Arbetsförmedlingen är en, rekryteringsbyråer en annan, skriver Palle Gustafsson. Foto: TT/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.

I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.

Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.

Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare 

Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.

För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.

När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.

Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång

Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.

Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.

Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge