Anställda på SVT larmar om bristande arbetsmiljö och dåligt ledarskap. Även mobbning ska ha förekommit från ledningens sida. Unionens klubbordförande känner igen problemen men menar att bilden är onyanserad.
– Det vi känner till är att det förekommer problematik med arbetsmiljön och schemaläggningen på vissa avdelningar, säger Maria Nassikas, som är Unionens klubbordförande på SVT.
Förra veckan rapporteradefackförbundstidningen Journalisten om en ohållbar arbetsmiljö på Sveriges Television. Under de senaste åren har företaget gått igenom en omfattande omorganisation för att ställa om till digitala nyheter. Resurser flyttades och inslagen blev kortare och lättsammare. Nu riktas hård kritik mot både personalpolitik och SVT:s publicistiska idé. Anställda larmar också om mobbning från ledarskapet.
Maria Nassikas känner igen kritiken men säger att bilden är onyanserad.
– SVT är stort och visst har vi arbetsmiljöproblem på vissa avdelningar, och kanske främst på Nyheterna just nu. Vi har noll tolerans mot mobbning och jobbar konstant för att förbättra arbetsmiljön, säger Maria Nassikas.
Enligt Journalisten har de anställda inte fått gehör när de lyft sina bekymmer till ledningen.
– Vi har inte hört denna kritik från våra förtroendevalda, men det kan säkert finnas medarbetare som upplever detta. Vi tycker inte alltid lika som arbetsgivaren men det handlar mer om hur saker och ting ska göras än att de inte lyssnar på vad vi har att säga.
Vad facket och ledningen dock inte alltid är överens om är hur och när information ska nå de anställda.
– Det är ju alltid arbetsgivaren som ska informera om förändringar, men jag kan uppleva att man gärna lägger locket på och inte går ut med saker för att de tror att det ska skapa oro, men det skapar oro att inte berätta saker också, så det försöker vi att jobba med, säger Maria Nassikas.
Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat.
– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.
Vågar inte uppge arbetsplats
Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad.
Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar: Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det.
– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen.
Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?
– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning.
Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket.
– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.
Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats.Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön.
– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.
Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?
– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna.
”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”
Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring.
Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen.
– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund.
Finns en tystnadskultur på Apoteket?
– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling.
Finns en rädsla för repressalier?
– Ja.
Vad är det man är rädd för?
– Till exempel sämre löneutveckling och schema.
Vad krävs för att förändra det?
– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.
När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp.
Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”.
Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först.