Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Så kan vi minska matsvinn på jobbet

En tredjedel av all mat slängs i onödan. En hel del i personalmatsalar. Men det finns initiativ som faktiskt lyckats minska matsvinnet på jobbet.
Johanna Rovira Publicerad
Bertil Ericson / TT
I Sverige slänger vi 1,3 miljoner ton mat per år. Sabis och Generation Waste är exempel på företag som jobbar för att minska matsvinnet. Bertil Ericson / TT

I Sverige åker 1,3 miljoner ton mat om året i soporna, enligt Naturvårdsverket. Daniel Oddhammar, som jobbat som kock i 25 år och nu driver företaget Generation Waste som vill stoppa matsvinnet, tror att siffran i själva verket är mycket högre.

– Man märker att vissa företag mörkar sitt svinn. Men att minska matsvinnet är på tapeten. När jag började väga maten för två, tre år sedan tyckte alla jag var väldigt märklig, men nu har det vänt, säger Daniel Oddhammar.

Enligt honom är ett av skälen till svinnet att kockar hellre slänger än återanvänder mat av risk för att matförgifta någon. Ett annat är att många lunchrestauranger gått från att servera tallriksportioner till bufféer, för att det är mindre personalkrävande.

– Buffén är en av bovarna i dramat, instämmer Daniel Seifter, affärsområdeschef på Sabis, ett företag som driver flera företagsrestauranger i Stockholmstrakten.

– Det finns en mentalitet hos vissa gäster att om man får äta hur mycket man vill, så tar man för mycket. Vissa gäster lägger upp 450-500 gram och ännu mer. Äter de upp all mat är det ett hälsoproblem. Slängs maten är det matsvinnsproblem.

Sabis har jobbat med att minimera matsvinnet i flera år, bland annat genom att öka kunskapen hos sina kockar, mäta matrester och genom kommunikation med matgästerna. På fem år har matsvinnet halverats.

– Men fortfarande är det flera hundra kilo mat som slängs. Förra året var det i snitt cirka 50 gram per gäst. Den siffran ska ner med tio procent om året och helst ner till noll, säger Daniel Seifter.

Enligt en undersökning som Kollega låtit göra i sambarbete med Novus bidrar Unionens medlemmar sparsamt till matsvinnet på jobbet. Nästan två tredjedelar menar att de aldrig får mat över på tallriken. Bara en procent får alltid mat över.

Dessutom är medlemmarna rysligt bra på att ta med sig matrester hemifrån i matlåda. 58 procent av de tillfrågade uppger att de har matlåda.

70 procent har tillgång till personalmatsal eller matrum och bara 18 procent äter normalt sin lunch ute på restaurang, enligt undersökningen.

Medlemmarna har också flera tänkvärda förslag och idéer om hur man kan få ner svinnet. Många av tankarna används redan eller har varit föremål för diskussioner inom restaurangbranschen.

Att väga maten och ta betalt per gram till exempel. Eller att sälja överbliven mat till ett lägre pris genom företag som startat just i syfte att minska matsvinnet i restaurangbranschen, exempelvis Karma, Resq Club och Meal Makers.

– Vi jobbar tätt samman med Karma, som säljer överbliven mat via sin app. Det är ett bra sätt att erbjuda mat som annars skulle ha gått i soporna, säger Daniel Seifter.

För Sabis handlar matsvinnsfrågan också om att inte laga för mycket mat från början, utan att i stället laga måltiderna på beställning allteftersom. Man arbetar också med menyplanering i flera steg för att använda råvaror på bästa sätt. På måndagen serveras kanske fisk och rödbetspuré, tisdagen därefter rödbetssoppa där överbliven puré kommer till användning.

Olika typer av så kallad nudging används också i branschen för att minska svinnet. Mindre tallrikar får oss att ta mindre. Att börja buffébordet med grönt och frukt och avsluta med proteinet är ett annat sätt att knuffa matgäster i rätt riktning utan att använda pekpinnar.

Fast det finns restauranger i branschen som använder pekpinnar också. En hade i början av sitt buffébord satt upp en skylt där det stod: ”I går slängde vi x kilo mat – det hade kunnat mätta y antal människor”.

Doggybag är ett annat alternativ som föreslås av undersökningens deltagare. Daniel Seifter är i grunden inte emot idén om att kunna ta matrester med sig hem, men doggybagen medför andra problem.

– Då ökar mängden engångsmaterial, vilket vi aktivt arbetar med att minska. Sedan finns det en risk att gäster tar mer mat än en normal portion vilket får konsekvenser både för ekonomin och för andra gäster som riskerar att stå utan mat för att det tar slut.

Hans förslag är att matgäster hellre tar eller ber om bara lite mat från början och ber om mer ifall de fortfarande är hungriga.

– Ta inte mer mat än du verkligen behöver av en buffé och säg till om att byta ut eller ta bort något du inte gillar när det serveras. Be bara om två potatisar om du vet att du inte kommer att äta fler, säger Daniel Seifter.

Daniel Oddhammar nämner ytterligare en metod:

– På den lunchrestaurang jag jobbade på lät vi gästerna ta kolhydraterna från buffébordet, men portionerade ut proteinet på assietter.

Matsvinn på jobbet

 

VAD ÄTER DU VANLIGTVIS TILL LUNCH?

Matlåda: 58 % (kvinnor 68, män 50)

Restaurangmat: 25 % (kvinnor 17, män 32)

Köper mat och tar med till jobbet: 11 % (kvinnor 9, män 12)

Annat: 6 % (kvinnor ohc män lika)

 

BRUKAR DET BLI MAT ÖVER PÅ TALLRIKEN?

Nej aldrig: 67 %

Ja: 33 %

 

Kollegas undersökning gjordes av Novus, som har genomfört 1073 intervjuer. Deltagarfrekvensen var 46 procent.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.