Att reklambyråer och andra kreativa verksamheter gärna etablerar sig i gamla fabrikslokaler med högt i tak och stora fönsterpartier är inte så ovanligt. Men att de bygger upp en 60 meter lång berg- och dalbana – som passerar över mötesrum och genom personalmatsalen – är inte riktigt lika vanligt. Faktum är att åkattraktionen på The Great Exhibitions kontor är den första i sitt slag i världen. Idén har bolagets ägare Petter Kukacka haft sedan han var barn.

– Jag har alltid varit intresserad av berg- och dalbanor och allt som går på räls. Redan i våra tidigare lokaler hade vi lösa tankar på en mindre variant men det föll på grund av den låga takhöjden, här har vi nästan fem meter i tak, berättar han.

Komplicerat och dyrt

Det är ett år sedan som företaget flyttade till den tusen kvadratmeter stora lokalen i Liljeholmen och Petter Kukacka kunde börja förverkliga sin dröm. Han understryker att arbetet har varit ett teamwork från första början och engagemanget från medarbetarna helt enormt.

– Jag är nog den som jobbat minst med det här. Vi har tagit hjälp av massor av människor, men vi har ritat och projekterat allt själva, säger han.

Att bygga en berg- och dalbana är dock inget man gör på en förmiddag. Tvärtom skulle det visa sig vara riktigt komplicerat – och dyrt. Efter att ha gjort en första skiss kontaktade The Great Exhibition en expert i USA vars synpunkter kring säkerheten ledde till nya insikter. En broingenjör i Sverige räknade på hållfasthet, dimensionering av stålkonstruktionen och gjorde ritningar. Men när byrån började begära in prisförslag fick man en riktig kalldusch.

– Vi fick offerter från specialister på berg- och dalbanor i Tyskland och USA på 25-30 miljoner kronor. Det var givetvis långt över vår budget, säger Petter Kukacka.

Byggdes av pariserhjulsfabrik i Kina

Många hade nog gett upp vid det här laget, men inte personalen på The Great Exhibition. En av Petters kompisar, som är baserad i Kina, hörde sig för hos olika fabriker i landet och fick kontakt med Kinas största tillverkare av pariserhjul. Priset kunde reklambyrån acceptera och det blev en affär – trots osäkerheten om kineserna verkligen förstått vad man ville ha.

– Det var en chansning för det var en väldigt otydlig deal och det uppstod en del språkförbistringar men allt har flutit på felfritt, säger Petter Kukacka.

Under slutet av processen besökte man fabriken i Kina för att säkerställa att de tillverkat det man beställt och säkerställa kvaliteten på svetsfogar och konstruktion.

Ger rejält pirr i magen

I slutet av juni kom den fyra ton tunga konstruktionen till Liljeholmen i en stor container. Strax därpå anlände ett par kinesiska experter som monterade berg- och dalbanan i kontorsmiljön. Berg- och dalbanans vagn konstruerade designstudion på egen hand och den 25:e oktober – efter ett års intensivt arbete – var det premiär. Till allas lättnad fungerade allt perfekt. Och det gör den även när Kollega får ta en provtur:

Åkturen börjar brant och långsamt, ackompanjerat av ett rejält oväsen. Banan löper därefter ovanpå mötesrum och kök innan vagnen störtdyker genom matsalen och det öppna kontorslandskapet. Det är över på mindre än en minut och bjuder på rejält pirr i magen. Dessutom tas ett foto som printas ut vid åkturens slut – precis som på vilken nöjespark som helst.

Hur mycket används berg- och dalbanan dagligdags?
– Det är inte så att vi hoppar in och åker varje dag. Men den är så klart igång när vi har afterwork, och kunder och anställdas barn vill jättegärna komma hit och åka.

Vad har den betytt för arbetsplatsen? 
– Processen att skapa detta tillsammans har varit väldigt rolig och ett fantastiskt sätt att få den här arbetsplatsen att komma samman på ett annat vis än tidigare. Arbetet med att designa och driva projektet har tvingat oss att utmana oss själva. Det kan verka tramsigt men jobbar man kreativt är det viktigt att underhålla den ådran. Stoltheten är stor över att banan nu står här och att allt faktiskt fungerar.

– Inledningsvis hördes en del – fullt rimliga – invändningar från medarbetarna om varför vi skulle göra det här och det kom upp farhågor om att ljudet skulle störa. Det uppstod en spännande diskussion om vad en arbetsplats egentligen är och om hur mycket tid vi spenderar på jobbet.

Hur landade ni i namnet ”Frontal Lobe”?
– Frontalloben är den del av hjärnan som utvecklas sist och som gör att man blir rationell. Det är en anspelning på att man i vårt kreativa yrke kanske ska ta bort lite av sina rationella tankar då och då.

Hur känns det att det är så mycket fokus på Tomten just nu, känner du dig förbisedd? 

– Nej, jag känner mig inte alls förbisedd. Vi är ett team Tomten och jag, ett bra team.

Vad har du för arbetsuppgifter? 

– Oj, jag gör ju det mesta. Jag och tomten hjälps åt med allt. Jag bakar varje morgon och det blir mycket stickning. När tomten ska ut på slädfärder är det jag som kollar kartan och planerar rutten åt honom så att han hittar rätt. 

Vad anser du om facket? 

– Det är en bra organisation, jag är enbart positivt inställd till fackförbunden. Vi har ju inget eget tomtefack, för det behövs inte, vi har ju inte de arbetsrelaterade problemen hos oss. Visst kan det hända att det blir lite bråk mellan nissarna, så är det ju överallt, men det går alltid att reda upp innan det går för långt. Men människor kan ju lätt bli oense sinsemellan och då är det bra att det finns andra som kan lösa problemen åt dem. 

Hur är din ledarstil? 

– Jag är väldigt snäll, men bestämd. Jag försöker få nissarna att jobba med frihet under ansvar. 

– Mitt och tomtens motto, eller tomtekraftslöften som vi kallar dem här och i Nordpolen, är: Ta hand om naturen, klimatet och djuren. Var schysst mot andra och lär av varandra. Och sedan det viktigaste av dem alla: Jag tror på mig, jag svär, jag är bra som jag är. 

Hur är arbetsmiljön? 

– Jättebra, jag har inget att klaga på och Nissarna brukar inte klaga de heller. Nu är det här inte vår största verkstad, den har vi i Nordpolen, men vi har inga arbetsmiljöproblem där heller. 

Blir det mycket övertid så här inför jul? 

– Vi har inga riktiga arbetstider utan ser till att jobba på för att barnen ska få sina julklappar. Vi gör det här av glädje och tänker inte så mycket på övertid. Just nu ligger de flesta av Nissarna och sover för att de jobbat nattskift, men också för att det är barn i parken just nu och vi vill ju inte att barnen ska se vad de ska få i julklapp. 

Vad önskar du dig själv i julklapp? 

Vi firar inte julafton, då har vi alldeles för mycket att stå i. Däremot så firar vi juliafton den 24 juli då vi brukar dela ut juliklappar till varandra. Men det är ju långt till dess, så jag har inte hunnit fundera på vad jag vill ha. En ny kam skulle kanske vara bra.