Snart kommer konstföreningarna på landets arbetsplatser att dö ut. Det befarar Riksorganisationen Sveriges Konstföreningar som kräver en lagändring av förmånsbeskattning på vinster i konstlotterier.
Konstföreningen på SSAB i Borlänge visar Morakonstnären Anette Backmans verk i personalmatsalen Blå lådan. Ulf Palm/TT
Att vi kan ha konstföreningar på jobbet är enligt Riksorganisationen Sveriges Konstföreningar unikt i världen och har en lång historia. 1940 bildades den första konstföreningen på en svensk arbetsplats.
Ända sedan 1990-talet har arbetsgivare haft möjlighet att stötta föreningarna på samma sätt som gäller för friskvårdsbidrag till de anställda. Alltså att de har kunnat göra skatteavdrag för dessa bidrag. Samtidigt har de vinster som lottats ut till medlemmarna i en konstförening varit skattebefriade.
Men för några år sedan ändrade Skatteverket sin tolkning av hur regelverket ska tillämpas, vilket enligt Greta Burman, verksamhetschef på Sveriges Konstföreningar, exempelvis innebär att den som nu vinner en tavla för 10 000 kronor ska betala runt 8 000 kronor i skatt.
Sedan det blev känt har hon själv blivit uppringd av många företrädare för konstföreningar som berättat att de måste lägga ned verksamheten eftersom medlemmarna inte vill eller kan betala den skatten.
Men också därför att arbetsgivare dragit in sina bidrag.
– Även om arbetsgivare fortfarande kan göra avdrag för sina bidrag till konstföreningar så har regeländringen skapat en oro som gjort att en del arbetsgivare dragit öronen åt sig, förklarar Greta Burman.
Sedan 1990 har antalet medlemmar i Sveriges Konstföreningar minskat med 80 procent.
– Det finns säkert många orsaker till nedgången och tyvärr har vi ingen statistik på hur många procent som beror på Skatteverkets nya regler. Men om det fortsätter så här så kommer det säkert ta död på alla konstföreningar på våra arbetsplatser, säger hon.
– Därför hoppas vi nu att regeringen snarast ändrar på lagstiftningen så att det man vinner i lotterier inte ska förmånsbeskattas längre. Det här drabbar inte bara anställda utan också många konstnärer.
Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet
Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising
På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.
Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar.
1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat
– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter, eftersom de stör henne. – Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon.
Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.
Mark Flanagan.
– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen.
Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. – Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget.
2. Vad är det äckligaste en kollega ätit?
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising
– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.
Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle:
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising
– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda.
3. Får man kommentera kollegors lunchmat?
– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.
– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg.
– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då.
4. Finns det någon mat som är tabu här?
Mark Flanagan:
– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha.
Na "Hanna" Han.
Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet:
– En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.
Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt.
5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?
– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt.
– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson.
6. Vad lagar ni helst för mat själva?
– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han.
– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.
