När corona just blivit ett fruktat begrepp förra våren skojades det friskt om vem som skulle dö först på Evas arbetsplats. Borde de inte ha en lista där man skrev upp alla som gick bort i turordning på whiteboardtavlan? skämtade en kollega.

Kanske var det dennes sätt att, med en slags galghumor, hantera det faktum att arbetsgivaren meddelat att ingen av de tjugofem anställda, trots Folkhälsomyndighetens rekommendationer, fick jobba hemifrån.

Men för Eva var corona definitivt inget att skämta om.

– Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret. Och när min kollega sa så där så kände jag att jag garanterat skulle hamna i topp på listan, säger hon.

Vid den här tidpunkten hade Eva varit anställd på ett familjeföretag i flera år. Även om hon upptäckt att det var väldigt lågt i tak på kontoret trivdes hon med sina arbetsuppgifter. Hon hade också känt sig uppskattad av ledningen, som gett henne allt mer avancerade uppgifter.

Att Eva sedan länge lidit av flera autoimmuna sjukdomar var aldrig något hon låtit påverka jobbet.

– Jag är en plikttrogen person. Så även om jag mådde dåligt ibland så bet jag ihop och arbetade, säger Eva.

Riskgrupp – nedsatt immunförsvar

Det olyckliga var att hon just innan pandemin fått ett skov vilket ledde till att hon nu åt starka mediciner med biverkningen att hennes immunförsvar var kraftigt nedsatt. Det skulle göra henne extra sårbar under pandemin, med större risk för att bli svårt sjuk och avlida till följd av covid-19, kände Eva.

Till en början lyckades hon ändå stävja sin rädsla och fortsatte gå till sin arbetsplats i det öppna kontorslandskapet, där hennes skrivbord var placerat i en fyrklöver med tre kollegor på drygt en meters avstånd.

Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret

Förutom att ha placerat ut handsprit på kontoret upplevde Eva att arbetsgivaren inte tog smittrisken på allvar. Exempelvis satt alla anställda lika nära varandra som tidigare och kollegor skickades fortsatt iväg på tjänsteresor. Det obligatoriska förmiddagsfikat, när alla satt som packade sillar i den lilla matsalen, fortsatte vara obligatoriskt.

Men att opponera sig mot arbetsgivarens agerande var det inte tal om.

– Alla visste att minsta lilla ifrågasättande kunde göra att man hamnade i onåd hos ledningen. Men när flera chefer kom tillbaka från en skidsemester i Alperna märktes det att många fler än jag var rädda. Då pratade vi ändå sinsemellan om att cheferna åtminstone borde ha stannat hemma i några dagar, säger hon.

En kort tid därefter, sedan Evas närmaste chef kommit till jobbet med kraftig förkylning och feber, började hon själv må så dåligt att hon måste gå hem. Senare skulle det visa sig att de symptom hon hade inte berodde på att hon smittats av corona utan att de var en följd av hennes autoimmuna sjukdomar. Men det förstärkte ändå Evas rädsla för att bli smittad av viruset på jobbet.

Rekommenderades av läkare att jobba hemifrån

Sedan hon förklarat situationen för sin läkare blev hon sjukskriven ett tag. I ett intyg rekommenderade denne också att Eva, som tillhörande en riskgrupp, skulle få jobba hemifrån. Det åtminstone under en tid, tills dess man visste mer om viruset och smittrisken.

Med detta i handen kontaktade Eva sedan sin chef, berättade om hur rädd hon var för att smittas på jobbet och bad att få arbeta hemifrån.

– Långt innan pandemin var jag med i ett arbete där vi fick till bättre tekniska lösningar på företaget. Därför visste jag också att hemarbete skulle fungera bra, säger hon.

Men chefen sa nej. Och under många ytterligare samtal med olika chefer på företaget fick hon samma svar. I stället lade de fram en rad förslag som de tyckte var en utmärkt lösning på problemet.

Kunde hon inte bara flytta sitt skrivbord några meter? Eller börja tidigare på morgnarna så att hon inte behövde möta så många kollegor? Eller kanske ha sin arbetsplats i en konferenslokal en trappa upp i samma hus i stället?

– Jag förklarade att de här förslagen ju ändå betydde att jag löpte stor risk att bli smittad på vägen till och från jobbet. Och att jag då ändå skulle möta många kollegor varje dag, som i trapphuset och i matsalen. Men de stod ändå på sig, säger Eva.

Facket tog beslut om skyddsstopp

Till sist kontaktade hon en ombudsman på ett av fackförbundet Unionens regionkontor för att få hjälp. När denne också upplevde att företaget inte tog Evas situation på allvar beslöt Unionens regionala arbetsmiljöombud att lägga ett skyddsstopp (se faktaruta). Det innebar att Eva inte fick arbeta mer innan Arbetsmiljöverket hade tagit ställning i frågan.

– Arbetsgivarna ska vidta tillräckliga åtgärder för att skydda arbetstagarna. Och i det här fallet fanns möjligheter för medlemmen att jobba hemifrån. Att arbetsgivaren inte tyckte det, trots att det med tanke på hennes sjukdomar och kraftigt nedsatta immunförsvar fanns risk för hennes hälsa, ansåg vi inte var en tillräcklig åtgärd, säger det *arbetsmiljöombud som lade skyddsstoppet.

Men sedan Arbetsmiljöverket snabbt gjort en inspektion hävdes skyddsstoppet. Det sedan företaget uppgett att man vidtagit en rad förebyggande åtgärder för att minska risken för smittspridning och att man erbjudit Eva anpassade alternativ, som att hon kunde jobba i företagets konferenslokal. Dessutom, hävdade företaget, saknade man de tekniska lösningar som krävdes för att distansarbete skulle fungera.

Senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret

Och detta, att Evas arbete inte skulle gå att sköta hemifrån, var också ett av skälen till varför Arbetsmiljöverket beslöt att häva skyddsstoppet. I motiveringen till beslutet står bland annat att man inte har sett någon anledning till att ifrågasätta arbetsgivarens uppgift om det.

– Innan allt det här hände så hade jag känt att jag hade ett stort förtroendekapital på jobbet. Men under den här jättejobbiga processen, när de en gång också skickade ett rekommenderat brev till mig med en erinran för att jag inte var på jobbet, så kände jag att ledningen inte alls hade något förtroende för mig, säger Eva.

– Och när skyddsstoppet hävts och min chef berättade att jag nu direkt förväntades komma tillbaka till jobbet så var det som om ingenting hade hänt ens. Men då mådde jag så dåligt av allt som hänt att jag bad ombudsmannen ordna så att jag inte behövde gå tillbaka dit igen.

Blev av med jobbet

Efter en förhandling fick ombudsmannen till en lösning där Eva blev uppsagd, men det utan att arbetsgivaren behövde betala något under hennes arbetsfria uppsägningstid.

I dag är Eva arbetslös och känner sig fortfarande kränkt av arbetsgivaren.

– Men jag är ändå glad över att jag aldrig behövde gå tillbaka till kontoret. För senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret under förra sommaren när många av mina tidigare kollegor blev sjuka. En blev också så dålig att hon låg på intensiven, säger hon.

Eva är inte ensam om att ha drabbats av coronarelaterade problem på jobbet. Som Kollega tidigare har berättat så har exempelvis fackförbunden Unionen, Vision och Akavia liksom Arbetsmiljöverket vittnat om att många anställda har hört av sig därför att de har upplevt att arbetsgivaren inte har vidtagit tillräckliga skyddsåtgärder under pandemin. Och ett av problemen har varit att anställda inte har fått jobba hemifrån trots att de själva har ansett att de tekniska förutsättningarna för detta finns på plats.

Läs mer: Facken larmar: Anställda får inte jobba hemifrån

I vilken omfattning detta, som i Evas fall, har lett till att man blivit av med jobbet är dock okänt. Men enligt uppgift till Kollega så har coronarelaterade problem på arbetsplatsen även resulterat i att andra Unionenmedlemmar har lämnat sitt arbete, genom att de har sagt upp sig eller slutat efter att ha kommit överens med sin arbetsgivare om det.

Några månader efter att Eva blivit av med jobbet kom nya bestämmelser enligt vilken den som tillhör en riskgrupp sedan 1 juli 2020 har kunnat få så kallad förebyggande sjukpenning. 

Läs mer om förebyggande sjukpening på Försäkringskassan.se

Fotnot: Eva heter egentligen något annat. *Eftersom Eva vill vara anonym har hon önskat att vi inte heller namnger Unionens arbetsmiljöombud.

Arbetsmiljöverket: Därför hävdes skyddsstoppet

Bild: Naina Helén Jåma/TT

Beslutet om att häva skyddsstoppet på Evas arbetsplats togs av Birgitta Sivnert, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket.

– Eftersom vi, med tanke på arbetsgivarens vidtagna åtgärder, inte ansåg att det fanns någon omedelbar fara för den anställdes liv och hälsa såg vi inget skäl till att meddela något föreläggande eller förbud, säger hon.

Till grund för beslutet låg det fackliga arbetsmiljöombudets motivering till skyddsstoppet liksom uppgifter från den inspektion som Rickard Palm, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket, hade gjort.

Under inspektionen, som skedde via mejl och telefonsamtal, hade han kontakt både med arbetsmiljöombudet och företagets ledning. Arbetsgivaren uppgav då, tvärtemot vad Eva har sagt, att man saknade de tekniska förutsättningarna för att hemarbete skulle vara möjligt.

Hur det är med den saken vet dock Rickard Palm inte.

– Vi går aldrig in och gör sådana kontroller, säger han.

Rickard Palm påtalar att arbetsgivaren alltid har rätt att leda och fördela arbetet.

– Sedan kan anställda ha en annan uppfattning om hur arbetet ska utföras. Men det vi tittar på är ju sådant som vilken risk för smitta det finns på arbetsplatsen och vilka förebyggande åtgärder som har gjorts.  Och i det här fallet bedömde vi, utifrån kvinnans situation, att man vidtagit tillräckliga åtgärder.

– Men det här är ett komplext problem där man också måste komma ihåg att vi hade ett informationsläge i början av pandemin och att vi har ett annat läge nu, utifrån ett antal studier om risker och smittvägar som gjorts senare, säger Rickard Palm.