Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Eva var livrädd för corona – blev av med jobbet

Eva tillhör en riskgrupp och försökte förgäves få sin arbetsgivare att förstå att hon behövde jobba hemifrån under coronapandemin. Men när Arbetsmiljöverket hävde fackets skyddsstopp slutade det i stället med att Eva blev av med jobbet.
Anita Täpp Publicerad 30 juni 2021, kl 07:05
Karl Nilsson
Trots att Eva har nedsatt immunförsvar fick hon inte jobba hemifrån för sin arbetsgivare. Karl Nilsson

När corona just blivit ett fruktat begrepp förra våren skojades det friskt om vem som skulle dö först på Evas arbetsplats. Borde de inte ha en lista där man skrev upp alla som gick bort i turordning på whiteboardtavlan? skämtade en kollega.

Kanske var det dennes sätt att, med en slags galghumor, hantera det faktum att arbetsgivaren meddelat att ingen av de tjugofem anställda, trots Folkhälsomyndighetens rekommendationer, fick jobba hemifrån.

Men för Eva var corona definitivt inget att skämta om.

– Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret. Och när min kollega sa så där så kände jag att jag garanterat skulle hamna i topp på listan, säger hon.

Vid den här tidpunkten hade Eva varit anställd på ett familjeföretag i flera år. Även om hon upptäckt att det var väldigt lågt i tak på kontoret trivdes hon med sina arbetsuppgifter. Hon hade också känt sig uppskattad av ledningen, som gett henne allt mer avancerade uppgifter.

Att Eva sedan länge lidit av flera autoimmuna sjukdomar var aldrig något hon låtit påverka jobbet.

– Jag är en plikttrogen person. Så även om jag mådde dåligt ibland så bet jag ihop och arbetade, säger Eva.

Riskgrupp – nedsatt immunförsvar

Det olyckliga var att hon just innan pandemin fått ett skov vilket ledde till att hon nu åt starka mediciner med biverkningen att hennes immunförsvar var kraftigt nedsatt. Det skulle göra henne extra sårbar under pandemin, med större risk för att bli svårt sjuk och avlida till följd av covid-19, kände Eva.

Till en början lyckades hon ändå stävja sin rädsla och fortsatte gå till sin arbetsplats i det öppna kontorslandskapet, där hennes skrivbord var placerat i en fyrklöver med tre kollegor på drygt en meters avstånd.

Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret

Förutom att ha placerat ut handsprit på kontoret upplevde Eva att arbetsgivaren inte tog smittrisken på allvar. Exempelvis satt alla anställda lika nära varandra som tidigare och kollegor skickades fortsatt iväg på tjänsteresor. Det obligatoriska förmiddagsfikat, när alla satt som packade sillar i den lilla matsalen, fortsatte vara obligatoriskt.

Men att opponera sig mot arbetsgivarens agerande var det inte tal om.

– Alla visste att minsta lilla ifrågasättande kunde göra att man hamnade i onåd hos ledningen. Men när flera chefer kom tillbaka från en skidsemester i Alperna märktes det att många fler än jag var rädda. Då pratade vi ändå sinsemellan om att cheferna åtminstone borde ha stannat hemma i några dagar, säger hon.

En kort tid därefter, sedan Evas närmaste chef kommit till jobbet med kraftig förkylning och feber, började hon själv må så dåligt att hon måste gå hem. Senare skulle det visa sig att de symptom hon hade inte berodde på att hon smittats av corona utan att de var en följd av hennes autoimmuna sjukdomar. Men det förstärkte ändå Evas rädsla för att bli smittad av viruset på jobbet.

Rekommenderades av läkare att jobba hemifrån

Sedan hon förklarat situationen för sin läkare blev hon sjukskriven ett tag. I ett intyg rekommenderade denne också att Eva, som tillhörande en riskgrupp, skulle få jobba hemifrån. Det åtminstone under en tid, tills dess man visste mer om viruset och smittrisken.

Med detta i handen kontaktade Eva sedan sin chef, berättade om hur rädd hon var för att smittas på jobbet och bad att få arbeta hemifrån.

– Långt innan pandemin var jag med i ett arbete där vi fick till bättre tekniska lösningar på företaget. Därför visste jag också att hemarbete skulle fungera bra, säger hon.

Men chefen sa nej. Och under många ytterligare samtal med olika chefer på företaget fick hon samma svar. I stället lade de fram en rad förslag som de tyckte var en utmärkt lösning på problemet.

Kunde hon inte bara flytta sitt skrivbord några meter? Eller börja tidigare på morgnarna så att hon inte behövde möta så många kollegor? Eller kanske ha sin arbetsplats i en konferenslokal en trappa upp i samma hus i stället?

– Jag förklarade att de här förslagen ju ändå betydde att jag löpte stor risk att bli smittad på vägen till och från jobbet. Och att jag då ändå skulle möta många kollegor varje dag, som i trapphuset och i matsalen. Men de stod ändå på sig, säger Eva.

Facket tog beslut om skyddsstopp

Till sist kontaktade hon en ombudsman på ett av fackförbundet Unionens regionkontor för att få hjälp. När denne också upplevde att företaget inte tog Evas situation på allvar beslöt Unionens regionala arbetsmiljöombud att lägga ett skyddsstopp (se faktaruta). Det innebar att Eva inte fick arbeta mer innan Arbetsmiljöverket hade tagit ställning i frågan.

– Arbetsgivarna ska vidta tillräckliga åtgärder för att skydda arbetstagarna. Och i det här fallet fanns möjligheter för medlemmen att jobba hemifrån. Att arbetsgivaren inte tyckte det, trots att det med tanke på hennes sjukdomar och kraftigt nedsatta immunförsvar fanns risk för hennes hälsa, ansåg vi inte var en tillräcklig åtgärd, säger det *arbetsmiljöombud som lade skyddsstoppet.

Men sedan Arbetsmiljöverket snabbt gjort en inspektion hävdes skyddsstoppet. Det sedan företaget uppgett att man vidtagit en rad förebyggande åtgärder för att minska risken för smittspridning och att man erbjudit Eva anpassade alternativ, som att hon kunde jobba i företagets konferenslokal. Dessutom, hävdade företaget, saknade man de tekniska lösningar som krävdes för att distansarbete skulle fungera.

Senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret

Och detta, att Evas arbete inte skulle gå att sköta hemifrån, var också ett av skälen till varför Arbetsmiljöverket beslöt att häva skyddsstoppet. I motiveringen till beslutet står bland annat att man inte har sett någon anledning till att ifrågasätta arbetsgivarens uppgift om det.

– Innan allt det här hände så hade jag känt att jag hade ett stort förtroendekapital på jobbet. Men under den här jättejobbiga processen, när de en gång också skickade ett rekommenderat brev till mig med en erinran för att jag inte var på jobbet, så kände jag att ledningen inte alls hade något förtroende för mig, säger Eva.

– Och när skyddsstoppet hävts och min chef berättade att jag nu direkt förväntades komma tillbaka till jobbet så var det som om ingenting hade hänt ens. Men då mådde jag så dåligt av allt som hänt att jag bad ombudsmannen ordna så att jag inte behövde gå tillbaka dit igen.

Blev av med jobbet

Efter en förhandling fick ombudsmannen till en lösning där Eva blev uppsagd, men det utan att arbetsgivaren behövde betala något under hennes arbetsfria uppsägningstid.

I dag är Eva arbetslös och känner sig fortfarande kränkt av arbetsgivaren.

– Men jag är ändå glad över att jag aldrig behövde gå tillbaka till kontoret. För senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret under förra sommaren när många av mina tidigare kollegor blev sjuka. En blev också så dålig att hon låg på intensiven, säger hon.

Eva är inte ensam om att ha drabbats av coronarelaterade problem på jobbet. Som Kollega tidigare har berättat så har exempelvis fackförbunden Unionen, Vision och Akavia liksom Arbetsmiljöverket vittnat om att många anställda har hört av sig därför att de har upplevt att arbetsgivaren inte har vidtagit tillräckliga skyddsåtgärder under pandemin. Och ett av problemen har varit att anställda inte har fått jobba hemifrån trots att de själva har ansett att de tekniska förutsättningarna för detta finns på plats.

Läs mer: Facken larmar: Anställda får inte jobba hemifrån

I vilken omfattning detta, som i Evas fall, har lett till att man blivit av med jobbet är dock okänt. Men enligt uppgift till Kollega så har coronarelaterade problem på arbetsplatsen även resulterat i att andra Unionenmedlemmar har lämnat sitt arbete, genom att de har sagt upp sig eller slutat efter att ha kommit överens med sin arbetsgivare om det.

Några månader efter att Eva blivit av med jobbet kom nya bestämmelser enligt vilken den som tillhör en riskgrupp sedan 1 juli 2020 har kunnat få så kallad förebyggande sjukpenning. 

Läs mer om förebyggande sjukpening på Försäkringskassan.se

Fotnot: Eva heter egentligen något annat. *Eftersom Eva vill vara anonym har hon önskat att vi inte heller namnger Unionens arbetsmiljöombud.

Arbetsmiljöverket: Därför hävdes skyddsstoppet


Bild: Naina Helén Jåma/TT

Beslutet om att häva skyddsstoppet på Evas arbetsplats togs av Birgitta Sivnert, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket.

– Eftersom vi, med tanke på arbetsgivarens vidtagna åtgärder, inte ansåg att det fanns någon omedelbar fara för den anställdes liv och hälsa såg vi inget skäl till att meddela något föreläggande eller förbud, säger hon.

Till grund för beslutet låg det fackliga arbetsmiljöombudets motivering till skyddsstoppet liksom uppgifter från den inspektion som Rickard Palm, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket, hade gjort.

Under inspektionen, som skedde via mejl och telefonsamtal, hade han kontakt både med arbetsmiljöombudet och företagets ledning. Arbetsgivaren uppgav då, tvärtemot vad Eva har sagt, att man saknade de tekniska förutsättningarna för att hemarbete skulle vara möjligt.

Hur det är med den saken vet dock Rickard Palm inte.

– Vi går aldrig in och gör sådana kontroller, säger han.

Rickard Palm påtalar att arbetsgivaren alltid har rätt att leda och fördela arbetet.

– Sedan kan anställda ha en annan uppfattning om hur arbetet ska utföras. Men det vi tittar på är ju sådant som vilken risk för smitta det finns på arbetsplatsen och vilka förebyggande åtgärder som har gjorts.  Och i det här fallet bedömde vi, utifrån kvinnans situation, att man vidtagit tillräckliga åtgärder.

– Men det här är ett komplext problem där man också måste komma ihåg att vi hade ett informationsläge i början av pandemin och att vi har ett annat läge nu, utifrån ett antal studier om risker och smittvägar som gjorts senare, säger Rickard Palm.

Skyddsstopp

  • Om ett arbetsmiljöombud/skyddsombud upplever att det finns en omedelbar fara för en anställds liv och hälsa på jobbet kan ombudet lägga ett skyddsstopp. Arbetet ska då genast läggas ned tills dess Arbetsmiljöverket har tagit ställning till skyddsstoppet.
  • Efter att ha tagit del av arbetsmiljöombudets motivering till varför skyddsstoppet har lagts gör en av Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöinspektörer en inspektion av arbetsplatsen, på plats eller via mejl och telefonsamtal. 
  • Grundat på uppgifterna från arbetsmiljöombudet och arbetsmiljöinspektören tar sedan en annan av Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöinspektörer beslut om skyddsstoppet ska ligga kvar eller hävas.
  • Om skyddsstoppet hävs kan verksamheten genast fortsätta. I annat fall ligger skyddsstoppet kvar tills dess arbetsgivaren anses ha vidtagit nödvändiga åtgärder.
  • Arbetsmiljöverkets beslut kan överklagas till kammarrätten.
Arbetsmiljö

Martin var nära att dö – nu hjälper han andra

Att anställda använder droger blir allt vanligare. Martin Sjöberg skötte sitt jobb, men jagade hela tiden nästa rus. I dag hjälper hans företag arbetsgivare att rädda liv.
Lina Björk Publicerad 6 februari 2023, kl 06:00
Vd Sara Linderoth och en av grundarna Martin Sjöberg
Vd Sara Linderoth och Martin Sjöberg arbetar på ett företag som hjälper chefer och HR att ta sig an anställda som sitter fast i olika typer av beroenden Foto: Åke Ericsson

Den hände att Martin Sjöberg somnade med huvudet på tangentbordet. Inget konstigt med det tyckte kollegorna – han satt ju kvar på kontoret länge om kvällarna, jobbade hårt. Dessutom hade han ju det där magsåret som aldrig ville ge med sig och flickvännen som inte verkade klok. Bäst att låta honom sova.

Egentligen har han varit alkoholist så länge han kan minnas. Kanske till och med innan han testat den första klunken. Men när vätskan rann ned för strupen blommade sjukdomen ut i sin fulla potential. Det som förut kändes hopplöst och obegripligt fick ett sammanhang och livet blev mjukare och mer begripligt.

– Det var nästan en religiös upplevelse. Jag fick en belöning och samhörighet som jag aldrig känt förut, säger han.

Martin Sjöberg
Martin Sjöberg Foto: Åke Ericsson

Alkoholen adderades med kokain för att skärpa till sig och heroin för att tända av från kokainet. Med en universitetsexamen i ekonomi/organisation gav han sig ut i Europa för att starta arbetslivet. En traineeplats på ett stort företag blev första anhalt, sedan vidare till nästa. Hela tiden fanns missbruket som en ryggsäck som blev tyngre och tyngre.

– Jag skötte mitt jobb, men hela dagen var en transportsträcka mot nästa rus. Så kollegor måste ha märkt att jag var oberäknelig, rastlös och ibland gråtmild.

 

Gick på intervju efter tre flaskor vin

Vid ett tillfälle sökte Martin Sjöberg jobb på ett företag som sysslade med chefsrekrytering. Han hade inte druckit på fem dagar eftersom intervjun var viktig. Men på förmiddagen bestämde han sig för att ta ett glas vin för att slappna av. Sedan tog han ett till, och ett till.

När tredje flaskan hade avslutats borstade han tänderna och tog en halstablett för att andedräkten inte skulle avslöja honom. Sedan sprutade han på parfym och gick i väg.

Han fick jobbet.

– Jag hade en plan att jag inte skulle använda en massa superlativ eller yviga gester. Sedan höll jag mig i dörrposten för att inte ta snedsteg. Ingen märkte något.

Och skulle någon fatta misstankar lade Martin ut dimridåer. Operationer som varit besvärliga, bekanta som gått bort, långväga vänner som kom på besök och krävde hans närvaro. Ett nät och lögner som krävde både energi och påhittighet.

Chefer noterade visserligen hans trötta ansikte, men även hårt arbete sätter sina spår. Och beroendesjukdom är bra på att imitera andra symptom.

– Stress, ångest, depression kunde lika gärna vara utbrändhet eller något annat. Därför tar det också väldigt lång tid innan man ställer rätt diagnos för den som är sjuk.


Nykter i 20 år

Till slut höll Martin Sjöberg på att dö. Inte en gång utan flera. Han körde upp på land med en båt i skärgården, var en hårsmån från att hamna i vattnet med bilen vid Lidingöbron och blev hotad med pistol när han skulle köpa droger. Och så tog han överdoser.

Några vänner lurade med honom till en öppenvårdsmottagning. Det var inte första gången han var där, men första gången han kunde identifiera sig med de andra deltagarna. De var också unga, såg välfungerande ut, hade familjer och välsittande kostymer.

– Kanske var jag inte ett missförstått geni trots allt. Kanske var alla runtomkring mig inte idioter. Kanske var det till och med så att jag var en missbrukare.

Sedan 11 september år 2 000 har Martin Sjöberg varit nykter. Under tiden som gått har han startat ett företag som specialiserat sig på alkohol- och drogproblem, spelberoende och medberoende på arbetsplatsen. Vd på det företaget, Ljung & Sjöberg, är Sarah Linderoth. Hon menar att det skett ett paradigmskifte kring synen på droger.

Vd Sara Linderoth
Sara Linderoth Foto: Åke Ericsson

– Attityden kring att ta droger har förändrats och det smusslas inte som förr. Hockeyfarsan, småbarnsmorsan, pensionären och studenten tar substanser för att sova, vakna, öka koncentrationen och släppa loss, säger hon.

Ljung & Sjöberg utbildar chefer om missbruk och utför också drogtester på arbetsplatserna. Praxis är att 25 procent på företag testas slumpvis. Av dem brukar ungefär fem procent ge utslag. Ibland stöter man på patrull, framför allt i fråga om integritet.

– Tidigare när vi samarbetade med en underleverantör som hade övervakade kissprov så var det ju ganska utsatt, men nu har vi salivprov så det är lättare. Jag förstår integritetsaspekten, samtidigt så dör anställda medan det diskuteras lösningar. Det viktigaste måste väl ändå vara att rädda liv, säger Sarah Linderoth.

"Det smusslas inte som förr"

Att testerna skulle ge mer effekt på arbetsplatser där man jobbar med säkerhet och fysiska maskiner ger hon inte mycket för.

– Många tjänstemän som jobbar på kontor är utsatta för exempelvis cyberattacker, där den mänskliga faktorn är det som gör att dataintrång kan genomföras. Dessutom kostar en missbrukande person väldigt mycket i alla branscher.

Enligt hennes erfarenhet brukar arbetsgivare hantera resultatet av testerna lite olika. Antingen ser man arbetsrättsligt på saken: Det är olagligt att ta och inneha droger, så anställningen avslutas.

Andra likställer drogerna med alkohol och rehabiliterar den anställda till viss del eller fullt ut, eller så tar man enbart rehabiliteringsansvaret om det är medarbetaren själv som berättat om sina problem.

– Alkohol- och drogproblem kostar arbetsgivaren väldigt mycket pengar i produktionsbortfall och sjukfrånvaro. Sedan tillkommer kanske ett medberoende bland kollegor som måste parera misstag och täcka upp. Lägger man därtill missriktade rehabiliteringsinsatser där symptomen lindras men problemet kvarstår, så är vi uppe i stora årliga summor.


Jobbet kan vara väg till tillfrisknande

Att lösa problemet med droger på arbetsplatserna kommer att ta tid, tror Sarah Linderoth. Det systematiska arbetsmiljöarbetet är en del, utbildning av chefer och HR-personal en annan. Samtidigt är jobbet en arena att utnyttja. För hos många som missbrukar är det den sista brickan i fasaden som fortfarande är intakt.

– Vi offrar familjen, pengar och anseende. Men jobbet håller vi fast i med näbbar och klor. Då kanske det är vägen till tillfrisknande.