Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Eva var livrädd för corona – blev av med jobbet

Eva tillhör en riskgrupp och försökte förgäves få sin arbetsgivare att förstå att hon behövde jobba hemifrån under coronapandemin. Men när Arbetsmiljöverket hävde fackets skyddsstopp slutade det i stället med att Eva blev av med jobbet.
Anita Täpp Publicerad
Karl Nilsson
Trots att Eva har nedsatt immunförsvar fick hon inte jobba hemifrån för sin arbetsgivare. Karl Nilsson

När corona just blivit ett fruktat begrepp förra våren skojades det friskt om vem som skulle dö först på Evas arbetsplats. Borde de inte ha en lista där man skrev upp alla som gick bort i turordning på whiteboardtavlan? skämtade en kollega.

Kanske var det dennes sätt att, med en slags galghumor, hantera det faktum att arbetsgivaren meddelat att ingen av de tjugofem anställda, trots Folkhälsomyndighetens rekommendationer, fick jobba hemifrån.

Men för Eva var corona definitivt inget att skämta om.

– Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret. Och när min kollega sa så där så kände jag att jag garanterat skulle hamna i topp på listan, säger hon.

Vid den här tidpunkten hade Eva varit anställd på ett familjeföretag i flera år. Även om hon upptäckt att det var väldigt lågt i tak på kontoret trivdes hon med sina arbetsuppgifter. Hon hade också känt sig uppskattad av ledningen, som gett henne allt mer avancerade uppgifter.

Att Eva sedan länge lidit av flera autoimmuna sjukdomar var aldrig något hon låtit påverka jobbet.

– Jag är en plikttrogen person. Så även om jag mådde dåligt ibland så bet jag ihop och arbetade, säger Eva.

Riskgrupp – nedsatt immunförsvar

Det olyckliga var att hon just innan pandemin fått ett skov vilket ledde till att hon nu åt starka mediciner med biverkningen att hennes immunförsvar var kraftigt nedsatt. Det skulle göra henne extra sårbar under pandemin, med större risk för att bli svårt sjuk och avlida till följd av covid-19, kände Eva.

Till en början lyckades hon ändå stävja sin rädsla och fortsatte gå till sin arbetsplats i det öppna kontorslandskapet, där hennes skrivbord var placerat i en fyrklöver med tre kollegor på drygt en meters avstånd.

Jag var bokstavligen livrädd varje dag jag gick till kontoret

Förutom att ha placerat ut handsprit på kontoret upplevde Eva att arbetsgivaren inte tog smittrisken på allvar. Exempelvis satt alla anställda lika nära varandra som tidigare och kollegor skickades fortsatt iväg på tjänsteresor. Det obligatoriska förmiddagsfikat, när alla satt som packade sillar i den lilla matsalen, fortsatte vara obligatoriskt.

Men att opponera sig mot arbetsgivarens agerande var det inte tal om.

– Alla visste att minsta lilla ifrågasättande kunde göra att man hamnade i onåd hos ledningen. Men när flera chefer kom tillbaka från en skidsemester i Alperna märktes det att många fler än jag var rädda. Då pratade vi ändå sinsemellan om att cheferna åtminstone borde ha stannat hemma i några dagar, säger hon.

En kort tid därefter, sedan Evas närmaste chef kommit till jobbet med kraftig förkylning och feber, började hon själv må så dåligt att hon måste gå hem. Senare skulle det visa sig att de symptom hon hade inte berodde på att hon smittats av corona utan att de var en följd av hennes autoimmuna sjukdomar. Men det förstärkte ändå Evas rädsla för att bli smittad av viruset på jobbet.

Rekommenderades av läkare att jobba hemifrån

Sedan hon förklarat situationen för sin läkare blev hon sjukskriven ett tag. I ett intyg rekommenderade denne också att Eva, som tillhörande en riskgrupp, skulle få jobba hemifrån. Det åtminstone under en tid, tills dess man visste mer om viruset och smittrisken.

Med detta i handen kontaktade Eva sedan sin chef, berättade om hur rädd hon var för att smittas på jobbet och bad att få arbeta hemifrån.

– Långt innan pandemin var jag med i ett arbete där vi fick till bättre tekniska lösningar på företaget. Därför visste jag också att hemarbete skulle fungera bra, säger hon.

Men chefen sa nej. Och under många ytterligare samtal med olika chefer på företaget fick hon samma svar. I stället lade de fram en rad förslag som de tyckte var en utmärkt lösning på problemet.

Kunde hon inte bara flytta sitt skrivbord några meter? Eller börja tidigare på morgnarna så att hon inte behövde möta så många kollegor? Eller kanske ha sin arbetsplats i en konferenslokal en trappa upp i samma hus i stället?

– Jag förklarade att de här förslagen ju ändå betydde att jag löpte stor risk att bli smittad på vägen till och från jobbet. Och att jag då ändå skulle möta många kollegor varje dag, som i trapphuset och i matsalen. Men de stod ändå på sig, säger Eva.

Facket tog beslut om skyddsstopp

Till sist kontaktade hon en ombudsman på ett av fackförbundet Unionens regionkontor för att få hjälp. När denne också upplevde att företaget inte tog Evas situation på allvar beslöt Unionens regionala arbetsmiljöombud att lägga ett skyddsstopp (se faktaruta). Det innebar att Eva inte fick arbeta mer innan Arbetsmiljöverket hade tagit ställning i frågan.

– Arbetsgivarna ska vidta tillräckliga åtgärder för att skydda arbetstagarna. Och i det här fallet fanns möjligheter för medlemmen att jobba hemifrån. Att arbetsgivaren inte tyckte det, trots att det med tanke på hennes sjukdomar och kraftigt nedsatta immunförsvar fanns risk för hennes hälsa, ansåg vi inte var en tillräcklig åtgärd, säger det *arbetsmiljöombud som lade skyddsstoppet.

Men sedan Arbetsmiljöverket snabbt gjort en inspektion hävdes skyddsstoppet. Det sedan företaget uppgett att man vidtagit en rad förebyggande åtgärder för att minska risken för smittspridning och att man erbjudit Eva anpassade alternativ, som att hon kunde jobba i företagets konferenslokal. Dessutom, hävdade företaget, saknade man de tekniska lösningar som krävdes för att distansarbete skulle fungera.

Senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret

Och detta, att Evas arbete inte skulle gå att sköta hemifrån, var också ett av skälen till varför Arbetsmiljöverket beslöt att häva skyddsstoppet. I motiveringen till beslutet står bland annat att man inte har sett någon anledning till att ifrågasätta arbetsgivarens uppgift om det.

– Innan allt det här hände så hade jag känt att jag hade ett stort förtroendekapital på jobbet. Men under den här jättejobbiga processen, när de en gång också skickade ett rekommenderat brev till mig med en erinran för att jag inte var på jobbet, så kände jag att ledningen inte alls hade något förtroende för mig, säger Eva.

– Och när skyddsstoppet hävts och min chef berättade att jag nu direkt förväntades komma tillbaka till jobbet så var det som om ingenting hade hänt ens. Men då mådde jag så dåligt av allt som hänt att jag bad ombudsmannen ordna så att jag inte behövde gå tillbaka dit igen.

Blev av med jobbet

Efter en förhandling fick ombudsmannen till en lösning där Eva blev uppsagd, men det utan att arbetsgivaren behövde betala något under hennes arbetsfria uppsägningstid.

I dag är Eva arbetslös och känner sig fortfarande kränkt av arbetsgivaren.

– Men jag är ändå glad över att jag aldrig behövde gå tillbaka till kontoret. För senare fick jag veta att corona hade gått som en löpeld på kontoret under förra sommaren när många av mina tidigare kollegor blev sjuka. En blev också så dålig att hon låg på intensiven, säger hon.

Eva är inte ensam om att ha drabbats av coronarelaterade problem på jobbet. Som Kollega tidigare har berättat så har exempelvis fackförbunden Unionen, Vision och Akavia liksom Arbetsmiljöverket vittnat om att många anställda har hört av sig därför att de har upplevt att arbetsgivaren inte har vidtagit tillräckliga skyddsåtgärder under pandemin. Och ett av problemen har varit att anställda inte har fått jobba hemifrån trots att de själva har ansett att de tekniska förutsättningarna för detta finns på plats.

Läs mer: Facken larmar: Anställda får inte jobba hemifrån

I vilken omfattning detta, som i Evas fall, har lett till att man blivit av med jobbet är dock okänt. Men enligt uppgift till Kollega så har coronarelaterade problem på arbetsplatsen även resulterat i att andra Unionenmedlemmar har lämnat sitt arbete, genom att de har sagt upp sig eller slutat efter att ha kommit överens med sin arbetsgivare om det.

Några månader efter att Eva blivit av med jobbet kom nya bestämmelser enligt vilken den som tillhör en riskgrupp sedan 1 juli 2020 har kunnat få så kallad förebyggande sjukpenning. 

Läs mer om förebyggande sjukpening på Försäkringskassan.se

Fotnot: Eva heter egentligen något annat. *Eftersom Eva vill vara anonym har hon önskat att vi inte heller namnger Unionens arbetsmiljöombud.

Arbetsmiljöverket: Därför hävdes skyddsstoppet


Bild: Naina Helén Jåma/TT

Beslutet om att häva skyddsstoppet på Evas arbetsplats togs av Birgitta Sivnert, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket.

– Eftersom vi, med tanke på arbetsgivarens vidtagna åtgärder, inte ansåg att det fanns någon omedelbar fara för den anställdes liv och hälsa såg vi inget skäl till att meddela något föreläggande eller förbud, säger hon.

Till grund för beslutet låg det fackliga arbetsmiljöombudets motivering till skyddsstoppet liksom uppgifter från den inspektion som Rickard Palm, arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket, hade gjort.

Under inspektionen, som skedde via mejl och telefonsamtal, hade han kontakt både med arbetsmiljöombudet och företagets ledning. Arbetsgivaren uppgav då, tvärtemot vad Eva har sagt, att man saknade de tekniska förutsättningarna för att hemarbete skulle vara möjligt.

Hur det är med den saken vet dock Rickard Palm inte.

– Vi går aldrig in och gör sådana kontroller, säger han.

Rickard Palm påtalar att arbetsgivaren alltid har rätt att leda och fördela arbetet.

– Sedan kan anställda ha en annan uppfattning om hur arbetet ska utföras. Men det vi tittar på är ju sådant som vilken risk för smitta det finns på arbetsplatsen och vilka förebyggande åtgärder som har gjorts.  Och i det här fallet bedömde vi, utifrån kvinnans situation, att man vidtagit tillräckliga åtgärder.

– Men det här är ett komplext problem där man också måste komma ihåg att vi hade ett informationsläge i början av pandemin och att vi har ett annat läge nu, utifrån ett antal studier om risker och smittvägar som gjorts senare, säger Rickard Palm.

Skyddsstopp

  • Om ett arbetsmiljöombud/skyddsombud upplever att det finns en omedelbar fara för en anställds liv och hälsa på jobbet kan ombudet lägga ett skyddsstopp. Arbetet ska då genast läggas ned tills dess Arbetsmiljöverket har tagit ställning till skyddsstoppet.
  • Efter att ha tagit del av arbetsmiljöombudets motivering till varför skyddsstoppet har lagts gör en av Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöinspektörer en inspektion av arbetsplatsen, på plats eller via mejl och telefonsamtal. 
  • Grundat på uppgifterna från arbetsmiljöombudet och arbetsmiljöinspektören tar sedan en annan av Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöinspektörer beslut om skyddsstoppet ska ligga kvar eller hävas.
  • Om skyddsstoppet hävs kan verksamheten genast fortsätta. I annat fall ligger skyddsstoppet kvar tills dess arbetsgivaren anses ha vidtagit nödvändiga åtgärder.
  • Arbetsmiljöverkets beslut kan överklagas till kammarrätten.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hemmiljö med Jeanette Lilja i soffa och filt. Illustrerar situationen när barnet blir hemmasittare och vardagen stannar hemma.
Hemmasittande kan göra hemmet till en plats där skolan aldrig börjar. För Jeanette Lilja blev barnets skolfrånvaro en kamp som till slut slog hårt mot arbetslivet. Foto: Carolina Byrmo.

Där Jeanette Lilja sveper fram, där lyser kollegorna upp. Hon är medarbetaren som alltid kommer sprudlande in på sin arbetsplats med morgonens bredaste leende.

Hon har en magisterexamen i kognitionsvetenskap och har i ungefär 15 år lett projekt inom digital kundservice i telekombranschen. Hela tiden med en odiagnostiserad adhd. Det var delvis en professionell välsignelse, eftersom det var lätt för henne att se mönster och hitta de mest effektiva arbetssätten.

– Jag var jätteuppskattad, också de sista åren då jag var helt slut inombords. Det var ingen på min arbetsplats som visste hur jag mådde. Inte förrän jag en dag utmattad föll ned på en stol och storgrät.

När barnet blir hemmasittare

Det var med det andra barnet som sammanbrottet kom. Den yngsta dottern visade sig tidigt ha ärvt sin mammas svårigheter. Plus några till. Dottern är nu elva år och ett av de uppskattningsvis 19 000 barn i Sverige som inte klarar av att komma till skolan, det som brukas kalls hemmasittare.

En vanlig uppskattning – grundad i en undersökning från Karolinska institutet – är att tre fjärdedelar av de barnen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF.

– Min dotter har ingen diagnos i dagsläget, men har drag av adhd, autism och kravkänslighet, berättar Jeanette Lilja.

Ärftligheten för NPF är stark, den ligger på omkring 80 procent. Av de barn som är hemmasittare har de flesta med andra ord en förälder med NPF, utredd eller ej. Det är en dubbel belastning som alltså är vanlig, och ofta dold.

Det höjer oddsen för att lyckas både på jobbet och hemma:

– Min dotter behöver kunna låna av mitt lugn. Men jag har ju själv ett nervsystem som är extremt lätt att trigga. Och ingen energi att hantera känslomässiga sammanbrott.

Hemmakontor med dator och inspelningsutrustning, videomöte på skärm. Kopplas till att arbeta flexibelt när barnet är hemmasittare.
Efter att ha lämnat sin anställning började Jeanette berätta öppet om sin situation – bland annat i en podd. Att kliva fram kändes riskfyllt, men hon orkade inte leva bakom en fasad. Foto: Carolina Byrmo.

Tillvaron som hemmasittarförälder inleddes för Jeanette Liljas del med flera års kamp för att få dottern i väg till förskolan, och sedan till skolan. De långa morgnarna av lirkande och mutande avtog så småningom – dottern gick inte längre över tröskeln.

– Hon har en extremt stark vilja, som orsakar låsningar i många olika situationer. Så var det redan i förskolan. I skolan kunde hon gömma sig under bänken och vägra komma fram. Det kunde vara kläder som skavde. Stressen gjorde alla mindre problem tusen gånger värre.

Hon beskriver stressen som extrem. Men ambitionen att vara sitt bästa jag både på jobbet och som förälder kunde Jeanette Lilja inte släppa. Gradvis blev situationen alltmer ohållbar.

Morgnarna som tog slut: lirkande, mutande – och till sist tvärstopp

– Jag räckte inte till, fick inte ihop pusslet. Jag gick helt och hållet på adrenalin. Jag ville förändra situationen, men förstod inte hur jag skulle göra, det kändes bara omöjligt. Läkaren sade: ”Det första du behöver göra på morgonen när du lämnat barnen är att vila.”

I stället tog hon ett djupt andetag och drog på peppande musik på högsta volym i bilen på väg till jobbet. För att boosta dopaminet, göra sig redo att sprudla.

– Professionellt stod jag alltid på kanten till en ravin. Jag satt hemma på kvällarna och grinade i panik, i total visshet om att jag inte kommer att klara det. Ändå levererade jag.

När hemmasittande påverkar jobbet: så mår föräldrarna

10 procent av alla skolelever i Sverige har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF. Riksförbundet Attentions skolrapport 2025 visar hur föräldrarnas arbetsliv och hälsa påverkas av skolsituationen. (Rapporten gäller alltså barn som har en NPF-diagnos och inte enbart hemmasittande barn.)

 

* 63 % uppger att den psykiska hälsan har påverkats.

* 55 % uppger att de är utmattade.

* 40 % uppger att den ekonomiska situationen har försämrats.

* 35 % har gått ned i arbetstid.

* 30 % är eller har varit sjukskrivna.

* 12 % har känt sig tvungna att byta arbete/arbetsplats.

* 8 % har slutat arbeta helt.

 

Hon var omtyckt, men hon kom sent och gick tidigt för att få livet att gå ihop. Ibland kunde kollegor fråga ”jobbar du halvtid?” eller ge andra kommentarer som sved. Men det tyngsta var skuldkänslorna, de åt upp henne inifrån.

Arbetslivet fortsatte – på adrenalin och skuld

– Jag kände mig som en dålig människa om jag arbetade hemma. Eller inte gjorde mina timmar. Det fanns ingen på arbetsplatsen som fattade – men det hade kanske ändå inte haft någon betydelse. Jag hade inte tagit emot särbehandling.

Det var inte Jeanette Lilja som förstod att det tagit stopp. Det var chefen. Han skickade hem henne till en sjukskrivning som i praktiken kom att pågå i sex år.

– Jag grät på jobbet, bröt ihop ofta. Var alltid stressad och trött. Jag klarade inte att föra processen framåt – och det var ju jag som var projektledare. Men jag pressade på och tänkte att så här är väl livet för alla.

De första två veckornas sjukskrivning grät hon. Kände sig misslyckad och det gjorde ont. Snart nog påbörjade hon en adhd-utredning och fick sedan all hjälp vården kunde ge.

– Men det visade sig vara svårt att reda ut vad som lett till utmattningen. Diagnosen, jobbet, föräldraskapet? Jag var högfungerande, men mådde ändå så dåligt. Det var överväldigande även för dem som skulle hjälpa mig.

Hon gick under de sex åren av och på med sjukskrivning, adhd-mediciner och återgång i arbete. Inget fungerade riktigt bra. Till sist fick Jeanette Lilja lämna sin anställning med nio månaders avgångsvederlag.

Jeanette Lilja i hemmiljö på golv med arbets-/pysselmaterial. Kopplar till flexibilitet och pauser i ett anpassat arbetsliv.
Föräldrar till hemmasittare tvingas ofta bygga om hela vardagen. Jeanette anpassade både arbetstider och upplägg för att orka och kunna vara hemma när det behövs. Foto: Carolina Byrmo.

Hon startade en adhd-podd tillsammans med en kompis, där hon berättade om sin tillvaro.

– Jag höll på att kräkas innan första avsnittet, jag tänkte att arbetslivet var kört, att jag aldrig skulle få ett jobb igen. Men jag var beredd att ta risken. Jag klarade inte att leva bakom en fasad längre.

Jobb fick hon ändå, flera stycken. Jeanette Lilja är lättrekryterad, som hon säger själv. Men alla anställningar slutade ganska snabbt i sjukskrivning.

Lösningen var att sluta kämpa och i stället känna efter när allt känns bra: då är miljön rätt. Där finns energi för henne.

– Jag började förstå att det handlar om dopamin och signalsubstanser. Min hjärna behöver roliga saker, att jag lär mig nytt.

Hon hittade sin plats när hon började använda sina egna erfarenheter till att hjälpa andra människor som har NPF. Sedan tre år tillbaka coachar hon klienter med adhd och autism att fungera bättre i livet.

Numera styr hon själv över timmarna hon arbetar.

– Jag har paus mellan klienterna och den sista tar jag emot klockan två. Jag finns tillgänglig för min dotter. Sedan händer det att det inte räcker, att jag får lov att omboka klienter. Men det fungerar för mitt barn.

Det egna nervsystemet mår numera också bättre.

– Jag behöver få arbeta när energin finns. På ett kontor är jag slut efter klockan två på eftermiddagarna.

Text: MARIKA SIVERTSSON.

Så många är hemmasittare i Sverige

Underrapportering. Det statistiska underlaget för hemmasittande barn är osäkert.

Skolorna rapporterar själva in frånvaro och redan där finns en underrapportering, enligt forskaren Sara Linderdahl vid Uppsala universitet.

* 19 000 hemmasittare är den siffra som oftast används. Den kommer från föräldranätverket Rätten till utbildning som 2025 samlade in uppgifter om runt 400 000 elever.

Av dem hade 19 000 en frånvaro på 50 procent eller mer.

* 25 procent av landets 100 000 skolbarn med NPF kan antas vara helt eller delvis frånvarande från skolan.

Uppskattningen bygger på en undersökning gjord av Riksförbundet Attention år 2025 (med svar från 2 700 föräldrar).

* 75 procent av de hemmasittande skolbarnen kan ha NPF, enligt en återkommande uppgift. Den kommer från ett tio år gammalt projekt som Kind (Center of Neurodevelopmental Disorders) vid Karolinska institutet hade i Salems kommun för att få elever tillbaka till skolan.