Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

"Det var en riktig skräll"

Som produktionsledare för Eurovisionfinalen i Globen har Helena Eistrand Helmertz haft fullt upp ända sedan september förra året. Nu kan hon äntligen andas ut efter ett bejublat evenemang och Ukrainas vinst som överraskade alla i teamet.
Lisa Allström Publicerad
Martin Meissner / TT
Jamala från Ukraina tog hem Eurovision Song Contest i Globen. Martin Meissner / TT

Planering och bemanning av sändningar, schemaläggning och presskonferenser är några av alla de uppgifter som kantat hennes arbetsdag på Sveriges Television fram till i lördags. 750 personer har stått på teamlistan; alltifrån showpersonal till it-tekniker. Dessutom har 130 anställda hjälpts åt att rigga scenerna i Globen och Tele 2 Arena. I stora drag handlar det om att se till att rätt folk är på plats vid rätt tidpunkt – annars faller hela schemat som ett dominospel, förklarar hon.

– Alla ska in vid sin speciella tidpunkt och göra sitt jobb. Från scenbyggare och ljudriggare till de tekniker som sätter upp specialkameror. Men vi har ju haft en väldigt tydlig deadline att jobba mot.

För att allt ska sys ihop på ett smidigt sätt är samarbetet extra viktigt.

– Det krävs en stor logistik. Vi har inte tid för någon teambuilding men alla är så proffsiga att det funkar bra ändå, säger Helena glatt.

Ibland har teamet tvingats till kompromisser för att få budgeten att gå ihop, erkänner hon. Det har också hänt att tekniska förseningar uppstått och då har stressen tätnat i OB-bussen utanför arenan, där bildproducenterna sitter.

– Men vi har legat en dag före schemat i princip hela tiden. Nu håller vi på att riva allt och det brukar sällan vara något problem, förklarar hon.

Helena Eistrand Helmertz är sedan länge medlem i Unionen. Hon är luttrad när det gäller direktsändningar och har redan klarat av nervpirrare som prinsdop och hockeylandskamper, men Eurovision-finalen är hennes allra första schlagerprojekt.

– Det är sällan man får jobba med såhär stora produktioner, det är ju ett väldigt långt projekt som egentligen startade samma natt som Måns vann i Wien. Redan då började man boka lokaler och nyckelpersoner.

Är du schlagerfantast?

– Nja, det är jag nog inte. Jag gillar att jobba med direktsändningar, sedan kan det vara lite av varje – det spelar ingen roll. Det är själva produktionsformen som är rolig, jag gillar när det är många kameror inblandade.

Vad tyckte du om vinnarlåten då?

– Det var ju otippat, det överraskade oss alla. Vi i produktionsteamet hade egna favoriter, själv hejade jag på Frankrike och Ungern som jag tyckte hade bra låtar.

Evenemanget blev både uppskattat och välbesökt, ­med en fullsatt Glob och fin pr för huvudstaden det grådassiga vädret till trots. Ett nytt koncept för i år var att hela showen visades på storbildsskärm på Tele 2 Arena ett stenkast därifrån. Även dessa 11 000 biljetter sålde slut på nolltid.

– Det var nog många turister som inte kom in i Globen som köpte de sista, gissar hon.

Är det något i produktionen som satt särskilt avtryck?

– Finalkvällen när Globen var slutsåld och man stod därinne och såg alla ljus, kände förväntan ligga i luften och vår studioman Hence drog igång publiken, den stämningen … Det har varit det mest imponerande.

– Det roligaste är att det är en produktion som ses nästan över hela världen, med 200 miljoner tittare. Sedan är det fantastiskt att få vara del i ett så stort projekt med så många duktiga människor, berättar hon.

Nu går Helena Eistrand Helmertz på en välförtjänt sommarledighet, men det blir även jobb på Gothia Cup och en långresa med barnen.

– Vi är trötta allihop, men väldigt nöjda. En sådan show som vi har bjudit på – det är ganska bra jobbat.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält