Bakgrunden till den stora pågående omorganisationen på Rise är att Sveriges tekniska forskningsinstitut, SP, för några år sedan slogs ihop med forskningsinstituten Swedish ICT, Innventia och Swerea. Medan SP var helägt av staten, via ett holdingbolag, var de andra instituten delvis ägda av staten. I och med att den dåvarande regeringen ville skapa ett stort statligt forskningsinstitut, med uppgift att hjälpa svenska företag, köpte staten de privata delägarnas aktier, varpå Rise bildades.

För ett par år sedan inleddes den ännu pågående omorganiseringen, som nu fått hård kritik.

I Borås tidning har flera anställda bland annat framhållit att ledningen inte varit transparent och gett tillräcklig information liksom att det uppstått en tystnadskultur där den som vågar ställa frågor riskerar att bli av med jobbet.

Linda Ikatti, ordförande för Unionens riksklubb på Rise med nästan 500 medlemmar, bekräftar den bilden.

– Tyvärr är det många medlemmar som upplever det så. Men information behöver upprepas och sedan måste man också säkerställa att den tagits emot och förståtts. Det, och andra problem, har vi också tagit upp med ledningen flera gånger, säger hon.

På forskningsinstitutet, som utför forskning, provning och certifiering på en lång rad områden, arbetar förutom forskare och ingenjörer också många med support och administrativa uppgifter, som driftpersonal, ekonomiassistenter, projektledare och controllers.

Omorganisationen innebär bland annat att en chefsnivå försvinner vilket har resulterat i att alla chefer fått söka om sina tjänster. Och enligt uppgift i Borås tidning ska en del chefer ha blivit erbjudna omplaceringar med längre lön.

– Jo, jag har hört att en det kan vara så. Men vad jag vet så har alla våra chefsmedlemmar som har fått en ny tjänst erbjudits samma eller högre lön, säger Linda Ikatti.

– Sedan har vi haft en del övertalighetsförhandlingar för andra medlemmar. Och bland dem som tackat ja till ett omplaceringserbjudande har några fått lägre lön medan andra fått samma eller högre lön.

Hon bedömer att omorganisationen kommer att fortsätta ett bra tag till.

– Den här långdragna processen är naturligtvis en jättestor påfrestning där många har det väldigt jobbigt. Många medlemmar har också varit oroliga för om de ska få behålla sin chef eller inte. Men nu är ändå de flesta nya chefer tillsatta, så att oron kan minska, även om det är tråkigt att vi tappar chefskompetens.

– Men det här är inget vi som anställda vid ett statligt forskningsinstitut är vana vid. Vi har gjort flera risk- och konsekvensanalyser där vi vid våra samverkansmöten med ledningen hela tiden pekat på vilka risker som finns med den här långvariga oron, som att det kan leda till utmattningsdepressioner. Men tack och lov verkar det ändå inte ha lett till någon alarmerande ökning av de längre sjukskrivningarna.

Själv känner Linda Ikatti ändå hopp om att omorganisationen ska leda till något bra i slutänden.

– Man kan ju inte backa bandet för att göra allting bättre. Och det är klart att man alltid är orolig under en omorganisation och över hur resultatet blir. Men personligen försöker jag ändå vara optimist och komma med konstruktiva lösningar. För det här måste bli bra, säger hon.