Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Färre varsel på ljusare arbetsmarknad

Fler i sysselsättning och färre varsel. Arbetsförmedlingens siffror för 2013 visar en viss ljusning på arbetsmarknaden. 374 000 inskrivna som öppet arbetslösa eller i åtgärder fick jobb under förra året.
Ola Rennstam Publicerad

Under 2013 varslades sammanlagt 59 000 personer om uppsägning. Det är 13 000 färre än under 2012. Utvecklingen skiljer sig dock åt i olika branscher. Medan industriföretagen fortsatte att minska sin personalstyrka, vände det uppåt i branscher som transport, hotell- och restaurang samt personliga tjänster och företagstjänster.

Även arbetslösheten vände nedåt under fjolåret. Förutom allt färre varsel minskade strömmade fler lediga platser in till Arbetsförmedlingen. Det var också något fler inskrivna som lämnade arbetslösheten för jobb eller studier än tidigare år.

Sammantaget steg sysselsättningen i åldersgruppen 16-64 år med 43 000 personer till 4,55 miljoner personer. Det innebär en sysselsättningsgrad på 75,5 procent. Samtidigt fylldes arbetskraften i samma åldersgrupper på med 53 000 fler personer.

– Det här innebär att konkurrensen om jobben är fortsatt stor. Det är framför allt korttidsutbildade, utomeuropeiskt födda och personer med funktionsnedsättning som har svårare att hävda sig på arbetsmarknaden, bland dessa grupper fortsätter arbetslösheten att öka, säger Mats Wadman, analysdirektör vid Arbetsförmedlingen i en kommentar.

En gemensam nämnare bland många arbetslösa är att man saknar gymnasieutbildning. I den gruppen var i medeltal 118 000 personer inskrivna som arbetslösa under förra året.

 

Arbetsmarknadsåret 2013 (2012 års siffror inom parentes)

Inskrivna som öppet arbetslösa:214 295 (212 898)
Inskrivna i program med aktivitetsstöd:189 384 (179 636)
Inskrivna som fick arbete, totalt:571 635 (548 666)
Öppet arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd som fick arbete:374 000 (361 000)
Antal nyanmälda platser till Arbetsförmedlingen:669 459 (664 347)
Antal varsel:58 754 (71 470)


Källa: Arbetsförmedlingen

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Mikael, 62, omskolar sig – tär på psyke och ekonomi

Trots ett starkt cv och kompetenser som marknaden skriker efter, får Mikael Bergbom inget jobb. Nu håller han på att omskola sig till möbelsnickare.
Johanna Rovira Publicerad 26 juni 2026, kl 09:01
man framför snickerimaskin
Mikael Bergbom har ett välmatat och digert cv och har sökt mellan 200 och 300 jobb. Snart är han färdigutbildad maskinsnickare också. Foto: Mats Andersson

– Jag har jättemycket spring kvar i benen. 

Mikael Bergbom har jobbat som alltifrån trafiklärare till produktchef, i såväl båt-, bil- som energibranschen under sin långa karriär. 

Nu är han 62 år och arbetslös sedan hans jobb som försäljningsansvarig på ett solcellsföretag försvann efter en konkurs för två år sedan. Han har sökt mellan 200 och 300 jobb som säljare och projektledare inom alla tänkbara branscher, men ingen nappade på hans ansökningar förrän han plockade bort både bild och personnummer. Då började kallelserna till intervjuer dimpa ner. 

Men sen tog det stopp igen. 

– Förr eller senare går det inte att dölja att man är över 60. Det är påfrestande när man märker att personkemin funkar och ens erfarenhet och kompetenser passar som hand i handske för många jobb, men man kommer ändå inte vidare. Till slut tappar man självförtroendet, säger Mikael Bergbom. 

Mikael Bergbom är övertygad om att ointresset från arbetsgivarna har med hans ålder att göra. 

– Det känns alltmer som det bara är yngre med lång erfarenhet arbetsgivarna vill ha.  En senior person är ju trots allt tryggare att anställa. Jag har åtminstone fem år kvar i arbetslivet, medan en 25-åring kanske stannar i två år innan han hoppar vidare till nästa jobb. 

Sålde villan och flyttade till Östergötland

Utöver den psykiska påfrestningen att man inte duger för arbetsgivarna är den ekonomiska pressen mest slitsam, menar Mikael Bergbom. Han sålde huset på Värmdö när ekonomin började krackelera och flyttade till ett mycket billigt boende i Östergötland. Men det räcker ändå inte för att täcka de utgifter han har, trots att hans sambo drar den större delen av lasset.  

– Jag har dragit ner på alla onödiga utgifter, tagit bort allt jag kan komma på. Just den här månaden ligger jag under existensminimum.

Omskolar sig till möbelsnickare

Mikael Bergbom är väldigt kritisk till de försämrade a-kassereglerna och den krassa synen på arbetssökande. 

– Jag röstade visserligen fram den här regeringen, men den tycks inte ha en aning om hur den svenska arbetsmarknaden ser ut. Det kanske finns någon enstaka som utnyttjar systemet, men de flesta vill jobba. Inte fan vill jag leva på bidrag. 

Förhoppningsvis slipper han hanka sig fram på aktivitetsstöd så länge till. I fjol hoppade han på en arbetsmarknadsutbildning i Nässjö och i november kommer han att kunna lägga yrket maskinsnickare till sitt cv. 

– Jag trodde i min enfald att jag skulle få behålla samma ersättning under hela kursen, men aktivitetsstödet har sänkts steg för steg. Vissa kursdeltagare riskerar att inte kunna fullfölja utbildningen på grund av ekonomin. Blir jag erbjuden ett jobb hoppar jag av innan jag gått klart. Jag kan inte motivera att stanna med den ersättning jag har. 

Söker jobb på snickerier

Han söker fortfarande arbete, men är fokuserad på snickerijobb. Trots att snickare betraktas som ett bristyrke finns det inga garantier att han får anställning efter utbildningens slut. Många snickerier befinner sig i en svacka och vågar inte anställa, menar Mikael Bergbom. Bara hälften av den omgång snickare som gick ut utbildningen före honom har fått anställning. 

– Att utbilda sig till möbelsnickare är jättekul, men jag hade önskat att utbildningen var lite mer individanpassad, vi har alla olika förutsättningar och vissa av oss hade kunnat gå klart tidigare, säger Mikael Bergbom.