Pust, säger Martin Linder när han är klar med fotograferingen efter kongressens val av förbundsordföranden och styrelse.

- Det var en stor anspänning, det där. Det är en ganska udda situation att sitta inför ett par hundra människor och vänta på vad man ska göra de kommande åren.

Hade du någon plan B, om du inte hade blivit vald?

- Nej, egentligen inte. Att landa på fötter vad som än hände var väl min plan.

Du har ju arbetat fackligt i över 15 år och har hunnit med flera olika poster, bland annat som klubb- och koncernordförande på Volvo, som ledamot i Sif:s förbundsstyrelse, ledamot i regionstyrelsen Unionen Göteborg och nu senast som andra vice ordförande för Unionen. Vilken har varit din största fackliga utmaning, fram till i dag?

- Det måste ha att göra med de stora neddragningar vi hade att hantera när jag var klubbordförande på Volvo, i samband med finanskrisen. Det var många stora och komplexa frågor vi fick hantera där. Personalneddragningar, men också krisavtal. Skulle vi göra anpassningar för att försöka hitta lösningar att övervintra tills vändningen kommer? Det var en av de tuffaste tiderna, men också en av de mest lärorika, såklart.

Vad tar du med dig för lärdomar därifrån som du kan ha nytta av i din nya roll?

- Att hålla huvudet kallt. Det försöker jag alltid påminna mig. Att alltid hålla huvudet kallt när det stormar.

Du inledde själv din fackliga bana som ung. Hur vill du jobba för att locka fler unga till att engagera sig fackligt?

- Att hela tiden ha en dialog och finnas nära både medlemmar och potentiella medlemmar. VI måste se till att vi har koll på deras verklighet. När vi beskriver hur vi ser att dagens och morgondagens arbetsliv ser ut ska de känna igen sig. Det är en utmaning för oss att hela tiden finnas i ett flöde av idéer, energi och beskrivningar av verkligheten som representerar hela bredden bland tjänstemännen.

Du har tidigare sagt att du skulle vilja utveckla Unionens näringspolitiska roll. Hur då?

- En organisation som Unionen måste ta nya utvecklingssteg hela tiden. Och vi har tagit många bra steg framåt. Ett ytterligare steg vi behöver ta är att utveckla det jag kallar näringspolitik, som handlar mycket om vår hjärtafråga ”fler och bättre jobb”. Vad det innebär är att vi ska ha lika bra koll på vad som diskuteras på fikarummen som i företagsstyrelserna och i ledningarna. Inte bara ha koll, vi vill vara med där och diskutera. Det kommer på sikt att påverka våra medlemmar mycket och det ser jag som ett utvecklingssteg som är viktigt för oss som förbund.

Kongressen biföll häromdagen en motion om fortsatt fokus på kompetensutveckling, som tidigare hade ansetts besvarad då man hoppats ha ett omställningsavtal klart. Hur kommer du att ta den an den uppgiften?

- Det är för tidigt att svara på precis hur. Men det känns väldigt skönt med det beslut som fattades är att vi känner att behovet av kompetensutveckling genom hela yrkeslivet har blivit ännu tydligare. Teknikutvecklingen och globaliseringen trycker på. Vi är helt inställda på att vi måste hitta lösningar på det. Breda lösningar, där också det politiska systemet måste vara inblandat.

- Det faktum att omställningsförhandlingarna har avslutats påverkar på intet sätt vår motivation i frågan. Vi kommer att köra på. Exakt hur får vi se.

Kan man tänka sig återupptagna förhandlingar utan Saco-P?

- Jag vill ha ett öppet sinne där, och inte stänga några dörrar. Hellre öppna de dörrar som stängts, om det finns en möjlighet.

Det står en avtalsrörelse för dörren. Är du redo?

- Ja, jag är taggad. Men det blir en tuff avtalsrörelse.

Vilka blir de största utmaningarna?

- Till att börja med blir det en jättestor utmaning att se till att vi bygger vidare på och värnar den modell vi haft sedan 90-talet och som har levererat en bra reallöneutveckling till våra medlemmar, och till alla anställda på arbetsmarknaden. Den har också gett förutsägbarhet, tydlighet och en lång planeringshorisont för företagen och på så sätt varit gynnsam för näringslivet. Nu finns det många som utifrån olika perspektiv ifrågasätter om det är den bästa modellen. Men vi ser inga alternativ som ens känns rimliga att prata om. När andra utifrån olika intressen kritiserar den modellen tror jag att vi har en jätteviktig roll att hitta lösningar som gör att vi istället bygger vidare på den.

- Sedan är vi ju fast beslutade om att vi ska få till flexpension för alla medlemmar, också på tjänstesektorn inom Almegas område, där vi inte lyckats med det än. Jag hoppas att det inte blir en så tuff fråga. Det borde vara rimligt att anställda inom tjänstesektorn precis som alla andra har detsamma behovet och också får den lösningen.

Arbetsmarknaden är idag på många sätt global. Många av spelreglerna styrs på EU-nivå. Vilka frågor tycker du är viktigast att driva där?

- I någon mån handlar det om att släppa det nationella perspektivet. Jag tror att Unionen har mycket att bidra med, som Sveriges största fackförbund för privatanställda. Men jag tror inte att vi ska ha någon annan agenda på EU-nivå än nationellt. Vi ska se till att våra frågor kommer med också på det europafackliga arbetet. Att lyfta det som ligger nära våra medlemmar och de företag de arbetar på. Det är viktigt både i en nationell och europeisk kontext.

Svensk politik. Häromdagen föll Decemberöverenskommelsen. Det politiska läget svajar för närvarande. Hur ser du på det?

- Det behövs politisk stabilitet för att Sverige ska kunna utvecklas på ett bra sätt, det behövs handlingskraft och långsiktighet i politiken. Vi har jättestora utmaningar kring infrastruktur och att bygga upp system för att också yrkesverksamma får tillgång till utbildning under hela yrkeslivet, för att bara nämna några. Mycket av det vi vill åstadkomma i Unionen behöver stöd i politiken.

Vad skulle du vilja säga till de politiska partierna i det här läget?

- Vi har inte råd med att Sverige inte klarar av att fatta långsiktiga beslut. Sverige behöver fatta rätt beslut när vi nu står inför en tuff konkurrens i omvärlden. Vi har varken tid eller råd med politisk instabilitet.

I kväll är din första kväll som Unionens förbundsordförande. Vilket löfte vill du ge till de drygt 600 000 medlemmarna?

- Mitt löfte som nyvald förbundsordförande är att hela tiden se till att hålla koll på vad som är medlemmarnas verklighet. Att det ska bli min näring, vår näring, när vi formulerar vad vi vill för att utveckla och förändra arbetslivet. Vi lovar också att vi ska göra allt vi kan för att bygga vår förmåga att genomdriva de förändringarna.