
Vid årsskiftet hade Unionen 650 000 medlemmar, det är 167 000 fler än när förbundet bildades för tio år sedan. Inget annat fackförbund kan visa upp en medlemsökning som är i närheten. En utveckling som däremot gått åt motsatt håll är den lokala fackliga närvaron.
I samband med att Unionen fyllde fem år uppmärksammade tidningen Kollega att antalet klubbar och förtroendevalda hade sjunkit avsevärt. För att vända den negativa utvecklingen beslutade förbundsstyrelsen om en storsatsning på att lokal organisering. Målet var att det inom tre år skulle finnas facklig representation på 75 procent av arbetsplatserna med mer än fem anställda.
Men nu visar färska siffror att insatserna inte har hjälpt. Sedan 2013 har antalet förtroendevalda minskat med 7,75 procent, minskningen sedan förbundet bildades är 13,4 procent. Och samma mönster gäller klubbarna; vid årsskiftet fanns 2 843 klubbar i Unionen. Det är 8 procent färre än 2013 och 14,5 procent färre än 2008.
Enligt Peter Hellberg, Unionens förste vice ordförande, finns flera orsaker till tappet. En av dem är att det vid en kvalitetssäkring av förbundets register visade sig att många klubbar inte var aktiva. En annan förklaring är att många upplever att tiden inte räcker till, men också att villkoren blivit tuffare för dem som tar ett fackligt uppdrag.
– Många förtroendevalda upplever att de får betala ett högt pris. Man kan känna sig ganska ensam, sällan få uppskattning för sitt arbete och riskera få sämre utveckling i karriären. Vi måste bli duktigare på att lyfta fram alla fördelar som finns med uppdraget, som att man får en fantastisk personlig utveckling och en oöverträffad insyn i förtaget, säger han.
Ytterligare en orsak är de ständiga effektiviseringarna på arbetsplatserna.
– Vi har växt mycket i nya branscher och i små företag där det inte alltid finns en upparbetad tradition av samarbete mellan fack och ledning. Dessutom gör jakten på produktivitet och slimmade organisationer att många företag letar efter kurvor att gena i och då är det lätt hänt att fackligt arbete blir en sådan kurva. Företagen ser inte alltid det positiva bidrag som fackligt arbete faktiskt ger till verksamheten i form av till exempel bättre arbetsmiljö eller nöjdare medarbetare.
2013 satte förbundsstyrelsen upp ett mål att öka antalet förtroendevalda inom en treårsperiod. Varför har ni inte lyckats?
– Vi underskattade vad som behövdes göras och den tid det tar att förstå vad som behövs så att vi jobbar med rätt saker. Detta är ingen quick fix. Jag tror att vi behöver jobba på ett annat sätt än tidigare för att stötta de förtroendevalda som finns, till exempel erbjuda fler tillgängliga möjligheter till utbildning, fler digitala lösningar och förenkla för medlemmar att ta sig an uppdrag som passar dem.
Vilken risk ser ni om utvecklingen skulle fortsätta?
– Hela grundidén i ett fackförbund är att vi har förtroendevalda ute på arbetsplatserna. De allra flesta saker löser man direkt på arbetsplatsen genom samverkan eller förhandling mellan ledning och förtroendevalda. Det skulle bli mycket krångligare och mer tidskrävande, men också dyrare att vara medlem i ett förbund där allt i stället behöver göras av anställda. Och det skulle i sin tur göra det svårare att attrahera medlemmar och i förlängningen försvaga hela den svenska kollektivavtalsmodellen.
FAKTA
Antalet medlemmar:
2008: 483 000
2013: 534 000
2018: 650 000
Antalet klubbar
2008: 3 325
2013: 3 092
2018: 2 843
Antalet förtroendevalda
2008: 35 069
2013: 33 307
2018: 30 726
Siffrorna avser 1 jan.