Hoppa till huvudinnehåll
Pension

Vänsterpartister litar till tjänstepensionen

Vilken är den viktigaste faktorn för att få hög pension? Att pensionsspara privat, svarade över en tredjedel av deltagarna i pensionsbolaget Collectums undersökning. Men de som röstar på Vänsterpartiet skiljer ur sig. Av dem anser hälften att tjänstepensionen är viktigast.
Niklas Hallstedt Publicerad
TT
I dagarna skickas årets orange kuvert ut. TT

Inom kort får landets pensionärer sitt orangea kuvert med information om hur stor deras allmänna pension blir under åren. För dem som ännu inte gått i pension kommer beskedet om hur mycket man hittills tjänat in i pension under februari eller mars beroende på var i landet man bor.

Men vad är viktigast för en hög pension? Vad vi tror om den saken har Collectum låtit Sifo undersöka. Att pensionsspara privat svarade 35 procent av de tusen personer som deltog i undersökningen. En något mindre andel, 32 procent, svarade att det viktigaste är att jobba på en arbetsplats som erbjuder tjänstepension, medan 23 procent menade att den viktigaste faktorn är att arbeta länge.

Sifo har även tittat på hur svaren fördelar sig efter partisympatier och huruvida man är arbetare eller tjänsteman.

De som svarar att de skulle rösta på vänsterpartiet i riksdagsvalet skiljer ut sig. Bland dem är det 50 procent som tror att det viktigaste är tjänstepensionen, enbart 17 procent av dem svarar privat pensionssparande.

Bland arbetarna är det 51 procent som svarar att det privata pensionsparandet är viktigast, medan motsvarande siffra för tjänstemännen är 31 procent.

I ett pressmeddelande konstaterar Tomas Carlsson, pensionsexpert på Collectum, att många underskattar tjänstepensionens betydelse.

- Att jobba heltid, jobba vitt och se till att ha tjänstepension är enklaste sättet att få hög pension. För att kompensera för utebliven tjänstepension behöver man spara en rejäl slant varje månad.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Pension

Lista: Pensioneringens 7 faser

Vi säger inte att du ska låta bli att gå i pension. Men sätt dig gärna in i vad det innebär innan du skriver på något. Pensioneringens sju faser beskriver stadierna en tjänsteman kan gå igenom vid pensionering.
Johanna Rovira Publicerad 17 november 2025, kl 06:01
Två gubar på en parkbänk
Att hamna på en parkbänk som pensionär kan bli verklighet i ett av pensioneringens sju stadier. Men det behöver inte sluta där. Foto: Johanna Rovira
  1. Förväntansfasen

    Det här är den klart trevligaste fasen som infaller när du inser att du kan göra det du förmodligen längtat efter ett helt arbetsliv – bli herre över din egen tid genom att gå i pension. Kollegor lyckönskar dig och ger dig tårta och presenter - förhoppningsvis något mer användbart än en käpp och fågelfrön att mata duvorna med. Även om en del kanske kommer med ålderistiska pikar, kan du utgå från att de flesta bara är avundsjuka på din stundande frihet.

     

  2. Åh fasen-fasen

    Infinner sig när du plötsligt inser att du måste lämna ifrån dig din dator och din mobiltelefon och betala själv för gymkort, kaffe och frukt hädanefter. Denna fas kan också infalla när första pensionsutbetalningen dimper ner i brevlådan och du erfar att summan är betydligt lägre än vad du förväntat dig.

     

  3. Förnekelsefasen

    Förnekelse kan dyka upp lite nu och då, ofta när du hamnar på middagar och din bordsgranne frågar dig vad du gör. Att erkänna att du är pensionär kan bära emot de första tio åren eller så, en del löser problemen med att säga att de är friherrar eller svamla om styrelseuppdrag eller uppenbara hobbyer. Du befinner dig fortfarande i förnekelsefasen om du föraktfullt fnyser när biljettförsäljaren eller kassabiträdet försöker pracka på dig pensionärsrabatt.

     

  4. Besvikelsefasen

    När verkligheten börjar sjunka in och du upptäcker att det bara är gamlingar med på resan du bokade in för att fira friheten, kommer oftast besvikelsen krypande. Denna fas kan också infinna sig när du ryktesvägen nås av nyheten att din efterträdare blir avlastad av två assistenter och/eller att organisationsförändringen du förespråkat i årtionden plötsligt blir verklighet.

     

  5. Förhandlingsfasen

    Du försöker återfå kontrollen över ditt liv och när du stöter på din gamla chef undersöker du möjligheterna att få jobbet tillbaka. Man har ju viss ångerrätt när man köper en ny dammsugare, så varför inte när man går i pension? En mogen tjänsteman är trots allt billigare att anställa än någon ungtupp som knappt kan stava till verksamhetsplanering. 

     

  6. Depressionsfasen

    En period av nedstämdhet infinner sig när verkligheten blir allt mer påtaglig och du upptäcker att ingen har tid för dig, eftersom de har fullt upp med sina jobb. Känslan av utanförskap förvärras när du märker att arbetsgivare uppenbarligen lider av kollektiv åldersfobi och du får nej på eventuella ansökningar om att hoppa in som konsult. Du slår lovar utanför din gamla arbetsplats i hopp om att någon kollega ska dyka upp och bjuda in dig på kaffe. Till slut rotar du fram påsen med fågelfrö du fick av kollegorna och tar sikte på närmaste parkbänk.

     

  7. Acceptansfasen

    I detta slutliga skede börjar du acceptera förlusten av ditt jobb och dina kollegor och börjar snegla på fördelarna med din situation. Fem procent rabatt på ICA på tisdagar är inte ankskit. Du kanske anmäler dig till senioruniversitetet eller ansöker om medlemskap till PRO för att få tillgång till en rabatterad drejkurs. Det innebär inte att jobbabstinenesen försvinner helt, men du lär dig leva med tomheten efter jobbet och hittar sätt att gå vidare. 

Brasklapp: 

Pensionering är en unik process och alla går inte igenom samtliga faser i en bestämd ordning. Vissa kan hoppa över faserna helt och hållet och bli precis så lyckliga pensionärer som de hoppades bli.