Hoppa till huvudinnehåll
Pension

AFC Eskilstuna har inte betalat tjänstepension till spelarna

Fotbollsklubben AFC Eskilstuna har inte betalat in premierna till spelarnas tjänstepension. Nu ska Unionen träffa klubbens ledning för att reda ut vad som har hänt.
Anita Täpp Publicerad
Claudio Bresciani/TT
Spelarna i AFC Eskilstuna har hittills gått miste om pensionsinbetalningar. Claudio Bresciani/TT

Nyligen avslöjades att AFC Eskilstuna har varit sen med sin skatteinbetalning flera gånger. Enligt Fotbollskanalen har aktiebolaget och föreningen nu en skuld på drygt 1,45 miljoner kronor, varav nära 600 000 kronor redan ligger hos Kronofogden.

Utöver detta har det också uppdagats att klubben inte har skött inbetalningarna till spelares avtalade tjänstepension. Hur många som berörs av detta, hur länge man har misskött betalningarna och hur stort belopp det handlar om är ännu oklart.

Enligt José Franco, AFC:s klubbchef och ekonomiansvarige, har klubben inga problem med att betala skulden och kommer också snart att betala in pensionspremierna.

– Allt kommer att regleras i november. Klubben är ung och det här handlar om oerfarenhet. Det har blivit fel i administrationen. Det är mycket nytt för oss, då blir det att man gör små misstag här och där, säger han till Fotbollskanalen.

Unionen ska snart ha ett möte med klubbens ledning för att reda ut vad som har hänt.

Om man omfattas av ett kollektivavtal på jobbet finns en garanti som gör att man hålls skadeslös om ens arbetsgivare inte betalar in till tjänstepensionen.

Saknas det kollektivavtal och man i stället har en avtalad individuell tjänstepension ska man i första hand be arbetsgivaren betala in premierna. Görs inte detta måste man stämma arbetsgivaren och kan i vissa fall få hjälp av Unionen.

Läs mer: När arbetsgivaren inte betalar in till din pension

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Pension

Lista: Pensioneringens 7 faser

Vi säger inte att du ska låta bli att gå i pension. Men sätt dig gärna in i vad det innebär innan du skriver på något. Pensioneringens sju faser beskriver stadierna en tjänsteman kan gå igenom vid pensionering.
Johanna Rovira Publicerad 17 november 2025, kl 06:01
Två gubar på en parkbänk
Att hamna på en parkbänk som pensionär kan bli verklighet i ett av pensioneringens sju stadier. Men det behöver inte sluta där. Foto: Johanna Rovira
  1. Förväntansfasen

    Det här är den klart trevligaste fasen som infaller när du inser att du kan göra det du förmodligen längtat efter ett helt arbetsliv – bli herre över din egen tid genom att gå i pension. Kollegor lyckönskar dig och ger dig tårta och presenter - förhoppningsvis något mer användbart än en käpp och fågelfrön att mata duvorna med. Även om en del kanske kommer med ålderistiska pikar, kan du utgå från att de flesta bara är avundsjuka på din stundande frihet.

     

  2. Åh fasen-fasen

    Infinner sig när du plötsligt inser att du måste lämna ifrån dig din dator och din mobiltelefon och betala själv för gymkort, kaffe och frukt hädanefter. Denna fas kan också infalla när första pensionsutbetalningen dimper ner i brevlådan och du erfar att summan är betydligt lägre än vad du förväntat dig.

     

  3. Förnekelsefasen

    Förnekelse kan dyka upp lite nu och då, ofta när du hamnar på middagar och din bordsgranne frågar dig vad du gör. Att erkänna att du är pensionär kan bära emot de första tio åren eller så, en del löser problemen med att säga att de är friherrar eller svamla om styrelseuppdrag eller uppenbara hobbyer. Du befinner dig fortfarande i förnekelsefasen om du föraktfullt fnyser när biljettförsäljaren eller kassabiträdet försöker pracka på dig pensionärsrabatt.

     

  4. Besvikelsefasen

    När verkligheten börjar sjunka in och du upptäcker att det bara är gamlingar med på resan du bokade in för att fira friheten, kommer oftast besvikelsen krypande. Denna fas kan också infinna sig när du ryktesvägen nås av nyheten att din efterträdare blir avlastad av två assistenter och/eller att organisationsförändringen du förespråkat i årtionden plötsligt blir verklighet.

     

  5. Förhandlingsfasen

    Du försöker återfå kontrollen över ditt liv och när du stöter på din gamla chef undersöker du möjligheterna att få jobbet tillbaka. Man har ju viss ångerrätt när man köper en ny dammsugare, så varför inte när man går i pension? En mogen tjänsteman är trots allt billigare att anställa än någon ungtupp som knappt kan stava till verksamhetsplanering. 

     

  6. Depressionsfasen

    En period av nedstämdhet infinner sig när verkligheten blir allt mer påtaglig och du upptäcker att ingen har tid för dig, eftersom de har fullt upp med sina jobb. Känslan av utanförskap förvärras när du märker att arbetsgivare uppenbarligen lider av kollektiv åldersfobi och du får nej på eventuella ansökningar om att hoppa in som konsult. Du slår lovar utanför din gamla arbetsplats i hopp om att någon kollega ska dyka upp och bjuda in dig på kaffe. Till slut rotar du fram påsen med fågelfrö du fick av kollegorna och tar sikte på närmaste parkbänk.

     

  7. Acceptansfasen

    I detta slutliga skede börjar du acceptera förlusten av ditt jobb och dina kollegor och börjar snegla på fördelarna med din situation. Fem procent rabatt på ICA på tisdagar är inte ankskit. Du kanske anmäler dig till senioruniversitetet eller ansöker om medlemskap till PRO för att få tillgång till en rabatterad drejkurs. Det innebär inte att jobbabstinenesen försvinner helt, men du lär dig leva med tomheten efter jobbet och hittar sätt att gå vidare. 

Brasklapp: 

Pensionering är en unik process och alla går inte igenom samtliga faser i en bestämd ordning. Vissa kan hoppa över faserna helt och hållet och bli precis så lyckliga pensionärer som de hoppades bli.