Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Rappakalja på kontoret

Har du någon gång märkt att du börjat prata precis som din kollega? Att språk smittar syns både i forskning och på arbetsplatser. På Volvo har det till och med fått ett namn: volvoitiska.
Publicerad
Många arbetsplatser utvecklar sitt eget språk. Illustration: Jens Magnusson

Karin Svensson jobbar med baksäten och klädsel på Volvo personvagnar i Torslanda i Göteborg. Hon märker tydligt att hon pratar annorlunda på jobbet.

– Man blir lite arbetsskadad vad man än jobbar med och vårt interna språk kan vara svårt för utomstående att fatta, säger hon.

På arbetsplatsen, där hennes speciella arbetsspråk är norm, är det lättare. Där kan en medarbetare fråga om IT-avdelningen kan "supportera" en dator och en annan kan välja att döpa en del av ett bilbaksäte till ”korven”. Andra produktionsdetaljer kan få heta limpa, smile, mustasch eller hundben, utifrån hur de ser ut. Och några generationer senare spelar det ingen roll vad de egentligen heter.

Ord som för gemene man är generella kan på Volvo bli väldigt specifika. Om någon exempelvis kallar sig ”projektledare” tar de flesta för givet att det gäller bilar, trots att det kan handla om att man är projektledare inom något helt annat område. Man pratar också om ”vecka 22 dag 3” i stället för 29 maj (skrivs ut 19w22d3). Och så är det det där med förkortningar.

– Jag kan säga att jag behöver ha "AAR före PP för att vi ska få PPAP3 till SOP". Mina kollegor skulle förstå precis, säger Karin Svensson.

Kan du översätta, tack?
– Jag behöver ha appearance approval före förserien pre production för att vi ska få production part approval process level 3 till start of production.

Vilket betyder?
– Att jag behöver ha godkänt utseende och teknisk lösning före sista förserien för att ha en kvalitetssäkrad produkt till produktionsstart.

Glasklart.

Volvoitiskan har letat sig in i ledord och strategier. När det i dag välanvända ordet ”commonality” började fastna i medarbetarnas språk hade det börjat användas högt upp i hierarkin, berättar Pernilla Dittmer, Karin Svenssons förra chef. I dag är commonality det ord som sägs i stället för dess svenska motsvarighet gemensamhet.

– Det är intressant att ett ord kan bli så vanligt att man har svårt att översätta det till svenska. Även när vi pratar svenska säger vi commonality.

Både Karin Svensson och Pernilla Dittmer pratar om volvoitiskan som att det faktiskt är ett språk. Och det är inte helt inkorrekt. Claes Ohlsson, docent i svenska språket på Linnéuniversitetet i Växjö, menar att man skulle kunna se volvoitiskan som ett pidgin-språk, vilket är ett enklare språk som inte har några modersmålstalare men som används som kontaktspråk mellan olika grupper som behöver kommunicera med varandra.

I vissa fall kan det till och med få fäste som förstaspråk och utvecklas till ett så kallat kreolspråk, som blir ett nytt språk med samma rika funktioner som andra språk. Det hände till exempel på Haiti när slavars och franska kolonisatörers språk smälte samman och till slut utvecklades till språket kreol, som pratas där än i dag.

Vi apar efter språket på jobbet för att vara en i gänget

Karin Svensson tror att volvoitiskan har uppstått på grund av företagets storlek, men enligt forskningen finns det fler anledningar till att det blir så här. Genom att apa efter ett etablerat språk på jobbet visar vi oss vara en i gänget, vilket skapar välmående, menar Claes Ohlsson. Men vi kan också välja att prata annorlunda än en viss grupp för att visa att vi inte hör dit.

– Olika avdelningar på en och samma arbetsplats kan ha olika status som hörs i språket. Man kan vilja undvika att anamma vissa vedertagna begrepp för att visa att ”vår grupp minsann är lite bättre och lite tuffare”, säger han.

Något som har en tydlig påverkan på hur du pratar är vilken status personen du talar med har. På samma sätt som att du kan välja att klä dig enligt samma klädkod som någon i en högre position än du själv kan du också börja spegla personen språkligt. Karin Svensson känner igen sig, i alla fall delvis.

– Jag kanske inte använder chefens språk av respekt till henne eller honom, men om jag skulle presentera något på en högre nivå där jag vet att de pratar på ett visst sätt så skulle jag absolut anpassa mig efter det.

Man kan även börja använda ord som man själv uppfattar som inkorrekta om någon i en hög position använder dem.

– Om man hör chefen säga något och vill ha chefens gunst så följer man det, säger Claes Ohlsson.

Pernilla Dittmer kan inte minnas att Karin har smittats av hennes ledarskap. Men hon själv har smittats av sina chefer. Språkbruket hos personer i ledande positioner har enligt henne lätt att få fäste och stanna i medarbetarnas prat.

– Om en hög chef med glimten i ögat säger: ”There’s no danger on the roof ” så kan man garva åt det länge, men sedan börjar man säga det själv. Det blir dumheter som man till slut inte inser att man säger.

Ett exempel som inte var någon dumhet, men där hon kände sig smittad, var när hon var stationerad i Kina och hade en chef som ofta använde uttrycket ”Xie xie” (tack tack).

– Det tog jag till mig jättefort och använde mig av under de fyra år jag jobbade där. Jag valde att ta till mig det för att jag tyckte att det var ett bra sätt att komma närmare mina kollegor och medarbetare i Kina, men när jag kom tillbaka tog det bara fyra veckor innan det var borta, säger hon.

Volvoitiskan är långt ifrån ensamt om att uppfylla ett syfte för en yrkesgrupp.

Knoparmoj var ett språk som användes av sotare. Det bestod av en mix mellan lånade drag från andra språk och påhittade delar, och förenade sotare från olika städer i Europa.

En annan grupp med ett eget språk var gårdfarihandlare, kringresande försäljare. I språket månsing vände man bak och fram på ord och lekte med språket.

Varför dessa språk har kommit till är enligt docent Claes Ohlsson tydligt. Inom de båda yrkesgrupperna använde man språket för att inte bli förstådda av utomstående.

Det är inte bara funktionellt att arbetsplatser utvecklar sina egna språk. Att använda ett språk som ligger långt ifrån våra gemensamma bestämmelser om hur vi pratar kan även innebära nackdelar – som att en medarbetare som inte försöker lära sig prata volvoitiska kan få det tufft på jobbet. Claes Ohlsson tror att det även kan skapa en uteslutande atmosfär, vilket medarbetare måste vara medvetna om.

– Klyftor mellan grupper kan öka. Men det är ofta inte mer än att vi noterar att olika grupper talar olika, och så är det inte mer med det.

Pernilla Dittmer tror sig ha svaret till varför hon själv pratar volvoitiska. Efter hennes åtta timmar långa arbetsdag finns inte en så stor andel av dagen kvar, helt enkelt. Och då är det lätt att jobbspråket smyger sig in även hemma.

– När jag fostrar mina barn kan jag säga: ”Det finns fan inget PII för det där.” Det är ett uttryck som kan användas på jobbet när man inte tycker att något följts eller när det inte finns något standardiserat arbetssätt för en viss sak.

Funkar det på barnen att säga så?
– Inte mycket funkar på mina barn.

Text: Caroline Gollungberg

VOLVOITISKA

  • Förenklad engelska med brytning på göteborgska som kan återfinnas även bland kollegor utomlands.
  • Förkortningar för att bevara företagshemligheter eller bara för att förkorta komplexa ord.
  • Att man gör svenska verb av engelska ord och svengelska översättningar.
  • Felöversatta ord som får spridning och etableras.
  • Namn på produkter som beskriver hur saker ser ut.
  • Att prata i veckonummer i stället för datum.

Källa: Pernilla Dittmer och Karin Svensson

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Jobbet blev Eriks skyddsnät när dottern fick anorexia

Erik Bergqvists dotter drabbades av den dödligaste psykiatriska sjukdomen – anorexia nervosa. En bra chef och hjälp från arbetsplatsen gjorde att han kunde fokusera på det som var viktigt.
Lina Björk Publicerad 4 september 2025, kl 06:00
När Erik Bergqvists dotter drabbades av anorexia nervosa blev chefens stöd och arbetsplatsens resurser avgörande. Här berättar han om kampen hemma, vårdens insatser och varför arbetsgivare måste förstå psykisk ohälsa.
Erik Bergqvist fick stöd av sin chef Jean Hedayat under tiden hans dotter blev sjuk i anorexia. Foto: Peter Knutson

Kampen för att överleva pågick inte i en sjukhussal med vita rockar och blodprover. Den pågick hemma. I köket, i badrummet, bakom stängda dörrar. Varje gång någon skämtade om kalorier eller tackade nej till en bulle med orden ”man måste tänka på vad man äter”.

Den pågick vid tidningsställ med trådsmala modeller och varje gång någon kastade ur sig en komplimang om viktnedgång.

För två år sedan höll Erik Bergqvists dotter på att svälta ihjäl och han stod handfallen inför faktumet.

– Anorexia dödar inte snabbt. Den dödar långsamt, tyst och skoningslöst. Den bryter ner kroppen tills hjärtat stannar. Den bryter ner viljan så att den som drabbats inte längre vill leva. Och den bryter ner familjer vars enda vilja är att hjälpa, säger han.

Erik Bergqvist beskriver sjukdomen som en egen person. Som när Frodo erbjuds härskarringen i J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen och förändras och blir en annan. En annan, som gör allt i sin makt för att få sin vilja igenom. Anorexia ljuger, skriker, hotar och lockar. Den manipulerar och smickrar för att skydda sig.

Men vi backar till en kall februaridag 2023. Då frågade Erik Bergqvist sin dotter rakt ut om hon inte åt. Visst hade han och exsambon märkt att hon var tunn, men nu var det allvar.

Efter att hon bekräftat att det var så gick allt väldigt fort. På akuten konstaterades att hennes värden var dåliga och pulsen låg. Hon remitterades till barn- och ungdomspsykiatrin och skulle genomgå familjebaserad terapi.

Kampen mot anorexia i vardagen

I praktiken innebar det att Erik Bergqvist och hans exsambo skulle få sin dotter att äta. Behandlingen i hemmet stavades mat.

– Jag blev pappa, psykolog och fångvaktare i ett. Fokus från vården är primärt på den som är drabbad, vilket såklart är rätt. Men jag upplevde mig ganska maktlös utan verktyg att hantera situationen.

Eftersom det krävdes att han var närvarande nästan dygnet runt var han också tvungen att kliva av sin roll som teamleader på det Microsoftägda sociala nätverket Linkedin. Här fanns dock ett skyddsnät som både tillät honom att jobba flexibelt från hemmet och en chef som sade ”släpp allt”.

Jean Hedayat var den chefen.

– Jag ville i första hand skapa ett mentalt utrymme för att Erik skulle inse att han själv behöver hjälp för att kunna fortsätta hjälpa sin dotter. I det läget var han tvungen att sätta syrgasmasken på sig själv innan han hjälpte någon annan.

– Vår arbetsgivare har många förmåner och jag som chef började med att säkerställa att han använde den hjälp som fanns, men sedan var jag också tvungen att vidta åtgärder och säga stopp även om jag inte hade några lösningar just då, säger Jean Hedayat.

Chefens stöd gav kraft i krisen

För Erik Bergqvist har arbetsplatsens hjälp varit avgörande för att kunna hjälpa dottern att tillfriskna.

En hjälp som erbjuds anställda på Linkedin är en så kallad EAP, employee assistance program. Det är ett team man kan ringa anonymt och beskriva vilken utmaning man har, vilket kan vara allt från finansiella, juridiska eller hälsorelaterade frågor. Gruppen hjälper sedan till att planera vilka åtgärder som behövs. De har även en privat sjukvårdsförsäkring som ger tillgång till psykolog.

– Jag är väldigt medveten om att verkligheten inte ser ut så för de flesta föräldrar vars barn insjuknar. Jag vet inte om jag hade orkat kämpa för ersättning från Försäkringskassan, samtidigt som jag kämpade för mitt barns liv hemma.

Men oavsett vilka förmåner Erik Bergqvists arbetsgivare hade, så var det ändå medkänslan och det ledarskap hans chef hade som underlättade mest.

När Jean Hedayat beskriver sin ledarstil är det just de orden han trycker mest på: empati och handlingskraft.

– Mitt jobb handlar inte bara om att säga: ”jag känner för dig”, utan om att fråga hur du ska lösa problemet och hur jag kan stötta dig i det. Det handlar om att förmedla självledarskap.

Vid köksbordet hemma i huset i Knivsta pågick en maktkamp i flera månader. Erik Bergqvist lirkade, tjatade och förhandlade i timmar. Sex mål om dagen stod på kostschemat från läkarna. Ibland blev det ett steg framåt och två tillbaka. Ibland stod det stilla. Mat var så förknippat med ångest att varje tugga blev en kamp.

– Jag var borta helt ungefär ett halvår, men den akuta fasen varade kanske i några månader. Under tiden hade jag löpande kontakt med min chef som var införstådd med situationen.

Kunskap om ätstörningar på jobbet

Väl tillbaka på jobbet slogs Erik Bergqvist av flera saker. Stödet från kollegor var stort, men okunskapen om sjukdomen utbredd. Framför allt kring hur dödlig anorexia nervosa faktiskt är. Omkring en av tio dör av de medicinska följderna.

– Många ser det som en vald livsstil, att det bara är att börja äta så blir man frisk. Ingen skulle säga till en cancersjuk patient att skärpa sig. Men det är lite så man ser på ätstörningar.

Han påpekar också att mycket i sjukdomsbilden handlar om prestation och kontroll. Att upptäcka en person med ätstörningar på samma sätt som till exempel en beroendesjukdom som alkoholism är svårt, eftersom den som är drabbad ofta sköter skola eller sitt jobb prickfritt.

– Jag tycker att arbetsplatser och framför allt chefer och ledare borde utbildas inom ätstörningsproblematik för att fånga upp tecken på ohälsa. Vi måste också våga prata om riskbeteenden, vilket är svårt för det är ju tabu att kommentera någon annans kropp.

Vägen till återhämtning är ofta lång och kantad av olika nivåer av självinsikt. I början ses personer som vill hjälpa ofta som hotfulla, med syfte att förstöra ens mål att gå ner i vikt.

För Erik Bergqvists dotter kom tillfrisknandet steg för steg. För att återigen använda Sagan om ringen-metaforen så förlorade ringen gradvis sin attraktionskraft. Med det sagt så fortsätter kampen om att fortsätta må bra.

– Du friskförklaras när du skrivs ut från ätstörningsenheten, men det är ett fortsatt arbete för att inte hamna där igen. Det är klart att jag oroas, för det här är en sjukdom och ingenting den drabbade väljer själv.

Arbetsplatsen ett skyddsnät

För Erik Bergqvist har jobbet aldrig varit hela hans identitet. Livet har alltid gått före, vilket blev extra tydligt när hans dotter insjuknade. Men efter erfarenheten har han blivit än mer värderingsstyrd. Han vill göra saker som betyder något och som har mening. I dag jobbar han för sig själv, tillsammans med två tidigare kollegor.

– Jag tror att arbetsplatsen kan vara ett skyddsnät. I mitt fall var det orsaken till att jag tog mig igenom en av de jobbigaste perioderna i mitt liv.

Även för hans chef Jean Hedayat har saker blivit tydligare.

– En lärdom är att om vi tror på anställda så ger de tillbaka. I slutet av dagen är vi bara människor och jag vill hellre bli ihågkommen som en chef som bryr sig om sina medarbetare än en som landar stora affärer, säger han.

ANOREXIA NERVOSA

  • Anorexia innebär självsvält. Kroppsuppfattningen är ofta förvrängd.
  • Sjukdomen innebär en omfattande viktminskning och undernäring.
  • Andra vanliga inslag är tvångsmässig motion och en stor skräck för att gå upp i vikt.
  • Cirka 190 000 personer är diagnostiserade med en ätstörning på klinisk nivå, enligt en rapport från Socialstyrelsen.