Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Funktionell dumhet kan gå för långt

Att göra som alla andra utan eftertanke kan vara bra för arbetsgivaren. När ingen ifrågasätter eller analyserar underlättas det dagliga kontorslivet. Men det har ett pris.
Niklas Hallstedt Publicerad
Colourbox (montage Magdalena Taubert)
Colourbox (montage Magdalena Taubert)

Begreppet ”funktionell dumhet” skapades för några år sedan av Mats Alvesson, professor i Lund: ”Goda kunskaper i lallande positivitet är centralt för den karriärmedvetne.”

Mats Alvesson anser att det har gått för långt. Den funktionella dumheten kan ställa till skada genom att den leder till meningslöst och icke-produktivt arbete där ändlösa möten och utvecklingsprojekt tar över. För individen kan det bli en källa till bristande tillfredsställelse och ökande tvivel.

Ett typiskt exempel på funktionell dumhet är företagens värdegrundsarbeten med fluffiga ord utan konkret innebörd som alla förväntas ställa upp på.

– Funktionell dumhet är ofrånkomlig. Arbetslivet kräver entusiasm, disciplin, en viss form av tanklöshet och en viss form av lydnad. Men det är för mycket av detta, med brist på självständighet och integritet, säger Mats Alvesson.

Hur kan då den funktionella dumheten bekämpas? I sin bok Dumhetsparadoxen lyfter Alvesson och kollegan André Spicer fram ett begrepp myntat av poeten John Keats för runt 200 år sedan: negativ kapacitet.

Man måste kunna säga nej utan att ses som bakåtsträvare eller oflexibel

För författarna står det begreppet för förmågan att tänka kritiskt, viljan att ifrågasätta och inte låta sig begränsas av ”falska måsten som skapas av regler, rutiner, kulturer, varumärken och många av organisationslivets mekanismer”.

– En organisation kräver en god form av negativitet, man måste kunna säga nej utan att ses som bakåtsträvare eller oflexibel. Den negativa kapaciteten vänder sig mot lallande positivitet, att man alltid ska vara optimistisk och med på noterna.

För att nå dit rekommenderar Alvesson och Spicer ett antal processer. Exempelvis tävlingar, som bullshitbingo, där anställda uppmuntras att upptäcka klichéer och meningslösa uttalanden. Den som först noterar tio bullshituttryck under en viss dag vinner pris. Genom att använda sig av humor går det att underlätta för folk och göra dem mindre oroliga för att uttrycka sina uppriktiga åsikter.

Är det högt i tak får man acceptera att folk ibland känner sig kränkta

– Visst kan det vara svårt att ställa sig upp och skrika bullshit när chefen svamlar. Men man kan samlas på fredagseftermiddagen och plocka fram de bästa flosklerna man stött på under arbetsveckan. Det gör en medveten och tänkandet skärps.

Lever du i ditt dagliga liv själv enligt detta?
– Absolut. I första hand måste man försöka tänka själv och lite utanför vad som står i befattningsbeskrivningen. Man måste fråga sig om det är rimligt, vad det betyder och vad det leder till.

Mats Alvesson framhåller vikten av att inte hemfalla åt enkla sanningar, ideal eller regler.

– Det är klart att man till exempel kan hålla med om att det ska vara högt i tak och att man inte ska tillåta sexuella trakasserier. Men man får inte heller vara för stelbent med policyer och regler, utan använda sitt omdöme.

En god sak står ofta i en knepig relation till en annan god sak, menar han. Är det exempelvis högt i tak får man acceptera att folk ibland känner sig kränkta. Och om man ska minimera risken för sexuella trakasserier blir folk mycket försiktiga och det blir svårt med spirande romanser på arbetsplatser.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Jobbet med spöken runt hörnet

Klockor som oförklarligt ger ifrån sig ljud. Saker som flyttar sig. Hörbara steg från den tomma övervåningen. Det finns anställda på Långholmens hotell och restaurang – tidigare fängelse – som inte vill åka upp på vinden ensamma.
Petra Rendik Publicerad 31 oktober 2025, kl 06:01
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Övernaturliga upplevelser på Långholmen – eller helt rationella förklaringar?
Spöken på jobbet - eller inte? Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg på Långholmens hotell - ett tidigare fängelse där det sägs spöka - kan berätta många underhållande historier om kusliga händelser. Foto: Joachim Stokstad/G. Fredriksson.

I dagsljus känns Långholmens hotell och restaurang som en skön oas bara några hundra från den hårt trafikerade Västerbron i Stockholm. Men när mörkret faller så känns platsen inte lika inbjudande, särskilt inte om man känner till Långholmens historia.

Här finns det gamla spinnhuset som en gång var en straffinrättning för fattiga kvinnor och från början på 1800-talet byggdes fängelseverksamheten ut, för att upphöra först 1975. Det var också här den sista avrättningen i landet ägde rum, när rånmördaren Johan Ander avrättades med giljotin den 23 november 1910.

Det finns nog mycket ångest och sorg i väggarna. Har man lite livlig fantasi och är mörkrädd… jag vill i alla fall ha sällskap när jag rör mig på vissa platser här … Håret i nacken krusar sig ibland, säger Chris Stenberg, arrangemangschef på Långholmens hotell.

Tror egentligen inte på spöken

Bland de anställda på hotellet har tre läger utkristalliserat sig när det kommer till hur man ställer sig till övernaturliga fenomen, berättar Chris Stenberg: hon själv tillhör de som egentligen inte tror på spöken men inte är lika tvärsäkra på sin sak sen man började arbeta på hotellet. Det finns de som inte tror alls och så gänget som inte tycker det är så konstigt att osaliga andar vandrar mitt bland oss.

Victoria Ingasdotter som jobbar med konferenser på hotellet, tillhör den senare kategorin, men det betyder inte att hon skyller på spöken så fort hon hör konstiga ljud från källaren.

Jag har upplevt saker som är svåra att förklara

Jag försöker ju hitta rationella förklaringar såklart, men jag har upplevt saker som är svåra att förklara, säger hon.

Hon känner mest harmoni på sin arbetsplats, men när hon släcker lamporna då kommer rysningar och en känsla av att inte vara ensam. Särskilt när hon rör sig i de äldsta delarna av huset, som festvåningen och vinden, som ligger vägg i vägg med spinnhuset. Till förrådet på vinden kommer man numera med hiss och dit är det många som inte vill utan sällskap. När dörrarna öppnas på plan tre kan Victoria inte förmå sig att kliva ut ur hissen.

Jag kommer inte ut, det går bara inte! Det är som en osynlig vägg framför mig. ”Skärp dig Victoria”, säger jag till mig själv, men det är bara att åka ner och be någon åka med upp igen, säger hon.

Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg.
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Foto: Joachim Stokstad.

Diskaren såg att mannen saknade ben

En gemensam upplevelse som flera delar är mysteriet med tidtagaruren som ligger i ett rekvisitaförråd på markplan i det gamla spinnhuset. När personalen går in i förrådet har uren ibland börjat pipa – men slutat när de kommit fram till väggen där de hänger.

Jag har en logisk förklaring att det kanske handlar om magnetism av något slag, men vissa kollegor säger att det är spöken. Jag vet inte, säger Chris Stenberg.

En bra spökhistoria

Vare sig om man tror på spöken eller inte så är en bra spökhistoria underhållande och medarbetarna på hotellet kan berätta många. Stängda dörrar som plötsligt står öppna, prylar som flyttar sig, ljud av fotsteg och dans från festvåningen, trots att personalen gått låsrundan och inte en levande själ synts till. 

Och så historien om mannen utan ben, som nog har lockat mer till skratt än skräck. En diskare gjorde undan det sista en kväll när en herre kom in i lokalen.

Diskaren trodde att det var en gäst och började prata med honom. Men när mannen går i väg ser diskaren att han saknar ben, säger Victoria Ingasdotter och skrattar. 

Även gäster kan få möta gengångare. För en tid sedan berättade en konferensgäst om en händelse när hon skulle ta sig till sitt hotellrum.

– Hon hade gått upp i fel trappa och känner plötsligt att någon drar henne i kjolen. Jag skojade med henne om att spökena är snälla och hon svarade allvarligt att de kändes lite busiga ändå, berättar Victoria Ingasdotter. 

Långholmens hotell: Berättelser från ett före detta fängelse
Långholmen var i många år Stockholms fängelseö, här låg fram till 1975 Långholmens centralfängelse och på 1700-talet och tidigt 1800-tal kvinnofängelset Långholmens spinnhus. Foto: G. Fredriksson.

Fler arbetsplatser där det sägs spöka

På Varbergs kusthotell kan gäster bli omstoppade av en osynlig sköterska som tog hand om sjuka barn under sanatoriets tid. Det sägs att man också kan höra de tuberkulossjuka barnens skratt ljuda på det som i dag är spaavdelningen.

På stålföretaget Outokumpu i Avesta och avdelningen Strängen kan den som vistas där på kvällar och nätter höra strängspöket harkla sig. Spöket säg vara en man som jobbade på kontoret och dog kort efter att han gått i pension. 

För några år sedan ville 35 asylsökanden lämna sitt boende i Grännaforsa eftersom det spökade i huset. De hade hört konstiga ljud, sett lampor släckas och låsta dörrar öppnas. 

 

Källa: Sveriges radio, Dagens arbete och Hallandsposten.