Hoppa till huvudinnehåll
Arbetslöshet

Fick sina intyg - med hjälp av Unionen

Två av de Unionenmedlemmar som ombudsmannen Patrik Cassersten försökt hjälpa att få arbetsgivarintyg är Christian Erps och Mia Silverberg.
Anita Täpp Publicerad

Sommaren 2012 var den nu 23-årige Christian Erps anställd som säljare på ett IT-företag. Efter tre månader sa han upp sig för att börja jobba som säljare av kontorsmaterial på ett annat företag i stället. När han efter ett halvår slutade där och skulle söka ersättning från a-kassan behövde han ett arbetsgivarintyg från båda arbetsplatserna.

Att få ett arbetsgivarintyg från den sista arbetsgivaren gick utan större problem även om det måste kompletteras.

Men när det gällde IT-företaget tog det totalt tre månader innan Christian fick ett intyg. Det sedan först han själv och sedan både han och ombudsmannen Patrik Cassersten legat på arbetsgivaren genom regelbundna telefonsamtal och mejl.

Det innebar att Christian gick utan ersättning från a-kassan i 3,5 månader, när han i stället levde på ”allmosor” som han säger, vilket främst innebar hjälp av föräldrarna.

- Det kändes inte alls kul för man vill ju klara sig själv. Och det är rent ut sagt för jävligt att arbetsgivare kan göra så här, alltså bara strunta i att skriva ett intyg utan att det finns något slags möjlighet att sätta press på och komma åt dem. Händer det en person med familj och barn så blir det ju en fruktansvärd börda för den människan.

62-åriga Mia Silverberg var provanställd på ett industriföretag fram till i början av januari i år. Sedan dess har hon först själv, och sedan med hjälp av Patrik Cassersten, försökt få ett arbetsgivarintyg.

- Jag har ringt och skickat mejl på mejl utan att få något svar över huvudtaget. Patrik har också skickat brev till arbetsgivaren där han påmint om skyldigheten att skriva arbetsgivarintyg och också erbjudit att hjälpa honom att fylla i det. Men än har vi inte fått något svar, säger Mia.

Eftersom hon provanställdes med hjälp av bidrag från arbetsförmedlingen och också var sjukskriven under en period har både arbetsförmedlingen, försäkringskassan och a-kassan begärt att få ett arbetsgivarintyg.

Sedan hon förklarat varför hon inte hade något intyg fick hon senare ändå ersättning grundat på att hon i stället skickat in sitt anställningsavtal, uppsägningspapper och sina lönebesked. Men det innebar ändå att hon stod utan ersättning i nära tre veckor och då måste låna pengar av släkt och vänner för att kunna betala räkningarna.

Och något arbetsgivarintyg har hon alltså ännu inte fått.

- Ett sådant kan ju också vara viktigt för mig framöver. Jag tycker jag det är fruktansvärt att man inte kan sätta dit de arbetsgivare som inte uppfyller den här skyldigheten, säger Mia.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetslöshet

Lönebidraget står still – slår mot funktionsnedsatta

För sjunde året i rad ligger lönebidraget kvar på samma nivå. Sif Bjarnason hade en anställning med lönebidrag. För att ha råd att ha kvar henne ville arbetsgivaren gå ner till 50 procent. Omöjligt för henne. Vid årsskiftet blev hon uppsagd.
Sandra Lund Publicerad 14 januari 2026, kl 06:01
Sif Bjarnason står vid Örebro slott i skymning. Hon ser bestämd ut.
Sif Bjarnason går nu ut i arbetslöshet, eftersom lönebidraget legat still i flera år. Det har gjort det svårt för många arbetsgivare att behålla anställda med funktionsnedsättningar. Foto: Per Knutsson

I sex år har Sif Bjarnason arbetat på Hörselskadades Riksförbunds distrikt i Örebro. Här finns alla anpassningar hon som gravt hörselnedsatt behöver, inga miljöer som bullrar och hörslingor.

Jobbet har fungerat utmärkt. Ändå sades hon upp vid årsskiftet. 

Föreningen kunde bara erbjuda henne en tjänst på 50 procent, från att hon jobbat 75. En deltid som var ofrivillig från början, men som hon kunde leva på. 

Att gå ner till 50 procent skulle innebära en lön på 14 000 kronor före skatt, och väldigt svårt att hitta en ny arbetsplats med liknande anpassningar på resten av tiden.

–  Jag har ingen konflikt med arbetsgivaren. Men ska jag vara glad för 50 procent där jag får svårt att klara livet? Eller sätta ner foten och göra klart för samhället att 50 procent inte går. Det slutade med att jag sades upp.

"Vad vill samhället?"

Hennes anställning var beroende av lönebidrag, det vill säga att staten står för en stor del av lönekostnaden upp till 20 000 kronor för heltid. Ett stöd som finns för att arbetsgivare ska anställa funktionsnedsatta människor med nedsatt arbetsförmåga, som en kompensation för de anpassningar som måste göras. 

–  Ofta handlar det ju om ideella föreningar med noll intäkter. Men trots en arbetsgivare som erbjuder alla anpassningar, och trots att den har lönebidrag har man ändå inte har råd. Då är det något som inte stämmer med lönebidraget. Vad vill samhället här?

Taket som arbetsgivaren kan få ligger på 20 000 kronor. Den nivån har legat helt still sedan 2020. 

Som en referens låg medianlönen 2024 på 37 100 kronor, enligt Medlingsinstitutet. 

Fremia: "Inga nya anställs"

Lönebidrag är den näst vanligaste insatsen från Arbetsförmedlingen. Och en av de dyrare för staten. Att nivån inte höjts på år har påverkat organisationer som den Sif Bjarnson jobbade på enormt, anser Fremia som organiserar idéburna arbetsgivare.

Enligt Patrik Schröder, samhällspolitiskt ansvarig på Fremia, slår det olika beroende på verksamhet. För arbetsintegrerade sociala företag, där många har lönebidrag, har flera fått lägga ner. 

På större arbetsplatser, med få på lönebidrag, har man kanske kunnat behålla dem.

–  Men jag hör ingen som anställer nya. Problemet är att det inte finns några uppräkningar sedan 2020. Samtidigt som vi haft stora kostnadsökningar och knappt har ett kollektivavtal med lön under 20 000 kronor. Det gör att det blir svårare och svårare för arbetsgivare att använda bidraget.

Arbetsförmedlingen: "Stödet har urholkats"

Det syns även i Arbetsförmedlingens statistik. I början av 2020 fanns drygt 70 000 deltagare i lönebidrag. I november förra året cirka 60 000.

I myndighetens budgetunderlag för de kommande åren uttrycks en oro. Att bidraget inte följer löneutveckling och arbetskostnader som ökat med 17 procent sedan 2020 får Arbetsförmedlingen att dra slutsatsen att stödet ”i praktiken urholkats”. 

Myndigheten landar i slutsatsen:

”För den här gruppen anställda finns få alternativ, och arbetslöshet riskerar att bli långvarig och minskar möjligheten till egen försörjning.”

Redan i dag är fler än var femte funktionsnedsatt med nedsatt arbetsförmåga arbetslös, enligt SCB.

"Höj och indexera lönebidraget"

Sif Bjarnson i Örebro hoppas nu på att få en så kallad SIUS på Arbetsförmedlingen. Det är en särskild handläggare och stöd för människor med funktionsnedsättning. Hon är tydlig med vad hon vill av politiken.

–  Vi behöver höja bidragstaket och indexera bidraget så att det följer löneutvecklingen. Att anpassa arbetet är den enkla biten, men att få tag på arbetsgivare som vågar anställa hänger på vad det kostar i rena kronor. Det måste man ta ställning till.

Lönebidrag borta som politiskt mål

Idén är hon inte ensam om. Såväl Fremia som Arbetsförmedlingen vill också se höjning och indexering av lönebidraget.

Patrik Schröder på Fremia hade stort hopp om att något skulle ha hänt till förra årets höstbudget.

–  Vad jag hört anser regeringen att det är ett viktigt och fungerande bidrag. Men det nådd inte hela vägen i budgetförhandlingarna, annat har prioriterats högre.

I regleringsbreven, som är regeringens styrdokument för varje myndighet, uppgav departementet senast 2024 att ett av Arbetsförmedlingens mål att öka antalet deltagare med lönebidrag.

För de senare åren är det borta.

Kollega har sökt arbetsmarknadsminister Johan Britz, och fått en skriftlig kommentar av hans statssekreterare Erik Scheller.

I denna budget har vi valt att prioritera flera andra åtgärder för att förbättra för människor med funktionsnedsättning och anhöriga, till exempel att fler personer med funktionsnedsättning får möjlighet att genomföra en utbildning på folkhögskola, tack vare extra anpassningar och resurser, att vi tar bort funkisskatten och utökad rätt till VAB till barn med funktionsnedsättning.”

Fakta lönebidrag:

  • Ett ekonomiskt bidrag till arbetsgivarens lönekostnader när någon som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga anställs.
  • Det är en kompensation för de anpassningar arbetsgivaren på grund av till exempel nedsatt rörelseförmåga eller psykisk ohälsa.
  • Används framför allt i privat sektor, 77 procent.
  • Kan ges för lönekostnaden upp till 20 000 kronor brutto. Har inte ändrats sedan 2020.