Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
En kvart om dagen...
...på ett annat ställe... i en annan värld?
En krönika från den som dagligen (och gladeligen) tar hand om ditt barn.
En krönika från den som dagligen (och gladeligen) tar hand om ditt barn.
Pontus har feber. Wilma har spytt. Erik har underliga utslag. Kan det vara svinkoppor? Värmeutslag? Överkänslighet? Nässlor? Tredagarsfeber? Fågelinfluensan?
"Kalle ska gå hem med Linus direkt efter skolan i dag, men i morgon hämtar farmor eller farfar i vanlig tid för jag är på kurs och då kan jag bara nås på mobilen. Har ni mitt nya nummer?"
Oj! Anna har skrapat knät. Aj, grus i skrubbsåret, plåster på!
Telefonen! De ringer om nya blanketter med ändrade utlåningsregler och öppettider för biblioteket. Dela ut, samla in och vidarebefordra. Jaha. Tack.
"Edvin brytade pinnar på trädet. Det får man ju inte! Jag sa till han, men då slådde han mig med pinnen. Edvin är dum! Jag ska slå han."
"Var är den ljusgröna flaskfärgen? Du hade den väl sist, när vi målade sommarträd?"
"Lukas har också spytt. Ute i en buske och på sina ben och skor. Ring hans pappa! Mamman jobbar natt och sover, hennes telefon är avstängd. Ring hans pappa på jobbet innan farsoten bryter ut!"
Aj! Märta klämmer lilltån i dörrspringan. Isblåsa på och blås, blås, snart är det onda över.
"Sanna ska till tandläkaren kvart i elva. Jag hämtar henne vid halv. Kan ni spara mat åt henne?"
"Min mamma säger att jag ska ringa hem om jag mår dåligt."
"Jag har glömt min gympapåse."
Telefonen igen. Maggan är sjuk. Ingen vikarie? Jaha. Nähä. Jo, det får väl gå. Har vi vitpepparkorn? Hoppla, där försvann kaffeslurken. Blev till en fläck på byxorna och en pöl på golvet. Men titta där! Under bänken ligger den ljusgröna flaskfärgen!
"Kolla! Jag har fått nya springskor! Kolla, när jag springer! Men hallå! Kolla då! Snabbt, va?"
"Har du beställt mat till utflykten?"
"Vem skulle säga till vaktmästaren om propparna som går? Jag har ingen ström till datorn!"
"Vem har skrivit på schemat att Alrik är ledig idag? Han är ju här!"
"Erin nöp mig!"
"Färdig!" Hallå, du måste låsa upp om du ska få hjälp att torka! Jo, du måste resa dig för att kunna öppna!
"Hördu, jag skulle behöva snacka med dig om en viktig grej. Har du en minut?"
Klockan är tjugo över åtta. Arbetsdagen ska ta sin början. Tjugo minuter är avklarade. Knappt åtta timmar återstår.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Nytt uppdrag - det är värt en after work!
När jag fått uppdraget att skriva krönikor i Kollega skulle det firas. Frun och jag gick därför på After Work vid halv fyra-tiden. Rött vin för henne på restaurang Absint i Gävle. Vitt vin för mig. Lite mesigt. Jag vet. Men migrän är ärftligt och jag får så himla ont i huvudet av rött.
Konceptet after work är trevligt. En sorts ventil i vardagen och tillfälle att fira arbetsframgångar och med tanke på hur många man träffar på krogarnas olika after work jobbar många väldigt bra väldigt ofta.
Öl-Johan och Vin-Tage var två av profilerna under min uppväxt. Deras After Work började så att säga i 45-årsåldern och fortsatte livet ut, om jag förstått saken rätt.
”Ledighetskommittén”, fnyste de vuxna utan att jag förstod varför.
Jag har ingen aning om vilken livsväg de hade trampat, men den ledde till bänkar, bärs och fickljummen Beyaz. Hade de fått nya pengar från socialen en kvarting brännvin.
”Vi shottar lite”, skulle vi som tror vi är lyckade kalla det på After Work i dag, när vi står med kavajer från Filippa K eller trastrendiga jeans.
Öl-Johan och Vin-Tage var väl inte direkt heta på arbetsmarknaden. Rättare sagt fanns det ingen arbetsmarknad för dem till slut. Ingen ville ha dem. De var ratade. Fast det fattade inte vi barn. Vi hörde bara att Vin-Tage hade kommit full till jobbet. Mest reagerade vi på att de hade slitna kläder.
”De vill inte jobba”, fnyste de vuxna.
Och kanske var det så. Jag vet inte. Fast för att inte vilja jobba pratade de ovanligt mycket jobb måste jag säga. Den ene hade arbetat vid järnvägen, den andra var målare. Det var väl egentligen det enda de pratade med någon sorts stolthet om. Uppdragen hos SJ i Stockholm och ommålningen hos den där läkarfamiljen och personalfesterna och det där året då det var fotbolls-VM och alla i företaget samlades kring Berglunds radio… Och så barnen, förstås.
Det är ungefär som det är med de grava alkoholister jag känner till i dag också. Jobbet de inte har kvar och barnen de träffar för sällan är samtalsämnena när jag tar mig tid, eller mer ärligt, inte kommer undan någon minuts kallprat.
Öl-Johan och Vin-Tage levde i fel tid. Då var vin till lunchen och öl med kollegorna vid tretiden inte ett mått på framgång på arbetsplatsen. Och ingen fick cred för att man hade sliten jacka från Erikshjälpen.
När vi kommer hem från after work-firandet bläddrar jag i tidningen. En rubrik säger just ’Alla vill ha vintage nu’ och jag petar nöjt i mina trasiga jeans.
Tänk om han som arbetsmarknaden ratade fått höra det innan han av någon anledning tog vägen mot bänken. ’Alla vill ha Vin-Tage nu’.
Vad hade hänt då?
Ola Liljedahl
