Hoppa till huvudinnehåll
Krönika

Livet utan kött

Du kanske tror att det var ett stort beslut att skippa den där stora saftiga köttbiten? För mig var det ett av de enklaste valen jag gjort i mitt liv.
Emelie Avergren Publicerad 4 november 2008, kl 07:59

Emelie AvegrenJag har alltid varit en djurvän och jag visste tidigt att jag aldrig skulle kunna äta mina egna husdjur. Du skulle aldrig äta ditt husdjur heller, eller hur? Din söta katt som du håller av så mycket? Självklart inte, svarar troligtvis de allra flesta. Min fråga till dig är då, vad är egentligen skillnaden på din katt och en ko? Storleken eller det faktum att du inte känner kon?

Har du kanske inbillat dig att människor måste äta kött för att överleva och att de djuren som ligger på din tallrik dog en smärtfri död? Då kan jag härmed informera dig om att din mat inte dog en smärtfri död. Hur kul tror du att det är att få nacken avbruten? Att bli kokt levande? Att bli dödad av människor som finner ett nöje i att mörda dig så plågsamt som möjligt?

När folk frågar mig varför jag är vegetarian brukar jag ofta dra upp ett extremt exempel. Jag tycker att människor och djur har samma rätt att leva. Om man inte vill äta en människa så varför då äta ett djur? Skillnaden mellan djur och människor är enligt mig intelligens och utseende. Äter du någon som är mindre smart och ser annorlunda ut? Bara för att djur inte kan stå upp för sig själva, prata eller hitta botemedlet till cancer betyder det inte att de inte har känslor.

Om jag satte "mänskligt spädbarn" precis under lamm på din meny skulle du beställa in det då? "Ett spädbarn med potatis och vitvinssås tack". Smaklig måltid. Äckligt eller hur? Ibland behövs extrema exempel för att människor ska förstå de små liknelserna mellan djur och människor. De finns där även om du tills nu valt att blunda för dem.

Självklart kan det bli problematisk att vara och bli vegetarian. När jag kom hem en dag i ettan och sa att jag aldrig mer tänkte äta kött trodde mina föräldrar att det var någon fas som snart skulle gå över, att det handlade om grupptryck och de sa att de minsann inte skulle, vare sig tillaga eller köpa någon sådan mat till mig. Jag förklarade lugnt och sansat att jag tänkt på det här ett tag nu och att alla mina vänner, tyvärr, gladeligen åt kött.

Efter en månad eller två när jag envist gått och handlat och tillagat min egen vegetariska mat förstod de att jag var seriös. De var säkert bara oroliga, och med all rätt kanske. Det är viktigt att äta rätt och få i sig tillräckligt med proteiner när man inte äter kött. Men så svårt är det inte, jag lovar. Det tråkiga är folk som kommer med pikar, som tror att man bara äter grönsaker och som alltid skämtar på ens bekostnad. Men i slutändan är det ändå man själv som står där, rakryggad, stark och stolt.

Om du med säkerhet visste att djur hade känslor skulle du fortfarande äta dem då? Ett djur, en människa, ett liv. Är det egentligen någon skillnad?

Emelie Avergren