Vi hade en övning som flygvärdinneaspiranter på SAS Flight Academy i ämnet "Interkulturella kunskaper" tillsammans med norska och danska kollegor.

Instruktören visade tre bilder och vi skulle bedöma vilken nationalitet vi trodde männen på bilderna hade. Den första var en glad, pottklippt man med en öl i handen, den andre var propert klädd i kostym och dokumentportfölj och den siste hade toppluva och skidor. Vem var dansk, vem var svensk och vem var norrman? Alla hade "alla rätt", eller snarare: alla hade fördomarna på plats. En annan övning visade en kostymklädd medelålders man och en ung tjej med ryggsäck, båda satt i businessklass, men en av dem satt fel, vem av dem?

Vi skrattade generat när vi insåg övningens syfte.

När jag senare engagerade mig politiskt fick jag åter fronta mina fördomar. Miljöpartisten hade ekokläder, vänsterpartisten piercingar i ögonbrynet, den dräktklädda medelålders kvinnan måste vara moderat och den glasögonprydde killen i bruna manchesterbyxor var kristdemokrat. Väl?

Förresten, vad skulle jag egentligen prata med politiska motståndare om? Jag hade rätt och de hade fel. Om de inte förstod det var det väl deras problem? Livserfarenhet är underskattat, och jag är glad att mina fördomar och förutfattade meningar sattes på prov, jag har fortfarande kontakt med politikerkollegor från andra politiska partier som jag respekterar mycket. Vi tycker inte lika, vilken utmaning! Så intressant!

Men om jag nu inte är så fördomsfri som jag först trodde, så kan jag åtminstone stoltsera med hög moral. Eller, åtminstone dubbelmoral...?  

Ena dagen skriver jag på en namnlista mot miljöförstöringen och nästa tar jag bilen till affären 400 meter bort för att det småregnar. Sen skriver jag insändare om hönsens förfärliga levnadsvillkor och hur man manipulerar deras foder för att få fram större ägg som har bieffekten att hönsen spricker där bak och får gå till slakt. Väl i affären plockar jag de största äggen ut självplockskartan till min skånska äggakaka.

Jag har suckat över människors dåliga arbetsvillkor i världen med barnarbete och slavlöner, men i Kina köper jag en jacka som jag prutar ner till under hundralappen. Jag har varit med i Djurens Rätt men sminket från taxfreeshopen är troligen djurtestat. Köttet jag äter kommer inte från någon glad gris, i alla fall tror jag inte det, jag köper det plastförpackat på extrapris som alla andra.

Det som är kvar att skryta med är i så fall att jag av princip inte köper pälsprodukter och inte skulle flyga med ett lågprisbolag utan kollektivavtal. Jag har heller ingen svart städerska, jag är emot svartjobb och tycker det är höjden av dubbelmoral, att vilja ha ett tryggt välfärdssystem men inte vara med och betala skatten som krävs för det.

Att sucka och säga usch är inte tillräckligt för att åstadkomma förändring. Man får börja med sig själv, hos sig själv. Och jag måste definitivt skärpa mig. Dubbelmoral är trots sitt namn inte dubbelt så bra som moral.