Logo
Sök
Krönika

Att leda i motvind

Nina Karlsdotter Publicerad

Kris i världen och kaos i företagets senaste idé till omorganisation. Merparten av de chefer jag träffar, befinner sig dagligen i detta. De är trötta, slitna och frustrerade. Vi hanterar situationen på olika sätt, allt från att stoppa huvudet i sanden till att slåss för överlevnad.  

Marie, en enhetschef på ett tjänsteproducerande företag, berättar så här:

"Jag är så less på denna röra, jag vill ha arbetsro! Hur ska jag kunna leda mina medarbetare när det blåser motvind hela tiden? Just nu kämpar jag med att leverera nästa kvartalsrapport! Under tiden hinner ledningen kommunicera nya direktiv och personalen håller på att gå på knäna. Till råga på allt så tog ledningen med oss alla på en inspirationsföreläsning förra veckan! Föreläsaren citerade lite klämkäckt vad Mao Zedong sagt om förändring. Vi blev både arga och besvikna över detta - ingen förstår hur vi har det!"

"När förändringens vind blåser bygger en del vindskydd och andra bygger väderkvarnar."

Med stor respekt frågade jag Marie följande; "Jag vet inte hur det är för dig, men kan det vara så att det är i motvind som du verkligen lär dig hur du ska leda i medvind?" Hon blev helt tyst och bröt sedan ut i ett underbart skratt. "Ja, du har verkligen en förmåga att få mig att tänka tvärtom! Men hur gör man då?"

Det finns inte bara ett enkelt svar på frågan hur du ska göra, dock tror jag att några av följande punkter kan hjälpa till:

1. Skapa en klar bild över vart du själv är på väg och ha koll på din egen karriärplanering. Det hjälper dig att fatta kloka beslut om din egen framtid.

2. Ha en uppdaterad cv. Där har du formulerat din målsättning i nästa steg, dina bästa kompetenser och dina viktigaste erfarenheter som ledare.

3. Låt organisationen fokusera på kärnverksamheten, och se till att bli ännu bättre på det ni redan gör.

4. Satsa på att höja medarbetarnas kompetensnivå kopplat till kärnverksamheten. Höj också förväntningarna på alla i organisationen och ge dem möjligheter att lyckas.

5. Ha en öppen och transparent kommunikation. Var ärlig med hur det ser ut och involvera många, även om det är obekvämt.

Nina Karlsdotter

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Krönika

Nytt uppdrag - det är värt en after work!

När jag fått uppdraget att skriva krönikor i Kollega skulle det firas. Frun och jag gick därför på After Work vid halv fyra-tiden. Rött vin för henne på restaurang Absint i Gävle. Vitt vin för mig. Lite mesigt. Jag vet. Men migrän är ärftligt och jag får så himla ont i huvudet av rött.
Publicerad 3 mars 2014, kl 14:19
TT
TT

Konceptet after work är trevligt. En sorts ventil i vardagen och tillfälle att fira arbetsframgångar och med tanke på hur många man träffar på krogarnas olika after work jobbar många väldigt bra väldigt ofta.

Öl-Johan och Vin-Tage var två av profilerna under min upp­växt. Deras After Work började så att säga i 45-årsåldern och fortsatte livet ut, om jag förstått saken rätt.

”Ledighetskommittén”, fnyste de vuxna utan att jag förstod varför.

Jag har ingen aning om vilken livsväg de hade trampat, men den ledde till bänkar, bärs och fickljummen Beyaz. Hade de fått nya pengar från socialen en kvarting brännvin.
”Vi shottar lite”, skulle vi som tror vi är lyckade kalla det på After Work i dag, när vi står med kavajer från Filippa K eller trastrendiga jeans.

Öl-Johan och Vin-Tage var väl inte direkt heta på arbetsmarknaden. Rättare sagt fanns det ingen arbetsmarknad för dem till slut. Ingen ville ha dem. De var ratade. Fast det fattade inte vi barn. Vi hörde bara att Vin-Tage hade kommit full till jobbet. Mest reagerade vi på att de hade slitna kläder.

”De vill inte jobba”, fnyste de vuxna.

Och kanske var det så. Jag vet inte. Fast för att inte vilja jobba pratade de ovanligt mycket jobb måste jag säga. Den ene hade arbetat vid järnvägen, den andra var målare. Det var väl egentligen det enda de pratade med någon sorts stolthet om. Uppdragen hos SJ i Stockholm och ommålningen hos den där läkarfamiljen och personalfesterna och det där året då det var fotbolls-VM och alla i företaget samlades kring Berglunds radio… Och så barnen, förstås.

Det är ungefär som det är med de grava alkoholister jag känner till i dag också. Jobbet de inte har kvar och barnen de träffar för sällan är samtalsämnena när jag tar mig tid, eller mer ärligt, inte kommer undan någon minuts kallprat.

Öl-Johan och Vin-Tage levde i fel tid. Då var vin till lunchen och öl med kollegorna vid tretiden inte ett mått på framgång på arbetsplatsen. Och ingen fick cred för att man hade sliten jacka från Erikshjälpen.

När vi kommer hem från after work-firandet bläddrar jag i tidningen. En rubrik säger just ’Alla vill ha vintage nu’ och jag petar nöjt i mina trasiga jeans.

Tänk om han som arbetsmarknaden ratade fått höra det innan han av någon anledning tog vägen mot bänken. ’Alla vill ha Vin-Tage nu’.

Vad hade hänt då?

Ola Liljedahl

Läs även