Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hon vill rädda jorden med rymdteknik

Hallå där …
Cecilia Hertz, Sveriges enda rymddesigner, aktuell med en bok om vad vi kan lära av rymden.
Anita Täpp Publicerad
Sören Andersson
"Man kan göra mycket på sin arbetsplats genom att ha ett kritiskt förhållningssätt och reflekterar över vilken slags verksamhet och produkter man vill bidra till och inte. Att visa lite mod och ledarskap är väldigt angeläget", säger Cecilia Hertz. Sören Andersson

Vad gör en rymddesigner?
– Uppgiften är att ta fram nya lösningar för den tyngdlösa miljön, bortom vår planet. Det handlar om allt som har med design i den internationella rymdstationen att göra liksom att ta fram koncept för boende på månen och mars och interiörer i rymdfarkoster.

Det lär bara finnas ett femtiotal rymdesigner i världen. Hur blev du en av dem?
– När jag läste till industridesigner vid Lunds tekniska högskola var min inspiration att lära mig utveckla nya produkter för människor som lever och arbetar i extrema miljöer som innebär stora utmaningar. Som i ubåtar. Men eftersom högskolan har ett samarbete med rymdcentret Nasa i Houston fick jag av en slump komma dit och göra ett projekt kring rymddesign.

Vi kan få många insikter och tekniklösningar från livet på en rymdstation, där inget ses som avfall utan allt är resurser

– Där insåg jag att en människa i rymden ju är i den mest extrema miljön som finns, vilket passade bra med min grundidé om vad jag ville jobba med. Därför har jag fokuserat på rymddesign sedan dess. Efter examen, för ett tjugotal år sedan, startade jag mitt företag och har sedan rest runt till väldigt många länder i världen där vi startar projekt med rymdtekniken som grund. Jag föreläser också mycket om det här.

Hur kan rymddesign bidra till en hållbar utveckling?
– Genom att kunskapen och tekniken från rymdsektorn kan utvecklas till nya innovationer för att skapa hållbara lösningar i samhället. Vi har fått veta att byggsektorn står för en stor del av all energikonsumtion i Europa. Därför jobbar vi nu mycket med fastighetsbolag för att se hur vi kan ta fram lösningar som både består av koncept och teknik från rymden, där vi exempelvis kan föreslå isolerande puts och färg som sänker fastigheternas energiförbrukning.

Du har sagt att den ökande urbaniseringen har stora likheter med livet för astronauter. Vad menar du med det?
– Människan i staden lever också i en extrem miljö i dag. När många flyttar till städerna blir det trångt och när många lever på en liten yta så blir det problem, som med vattentillgången. Och där ser jag en parallell till livet i en rymdstation. Det är ju visserligen ett slutet system, där allt måste återvinnas och återanvändas. Men jag menar att vi ändå kan få många insikter och använda många tekniklösningar från den miljön, där inget ses som avfall utan allt är resurser.

Du menar att vi alla, för att rädda jorden från klimathotet, måste bli ”urbanauter”. Vad innebär det?
– Att vi måste utveckla nya lösningar. Nu har vi börjat med fastighetsbolagen, för att få dem att ändra sig och tänka till och att få in nya tekniklösningar. Det är lösningar som inte påverkar någons livskvalité eller hur man lever utan saker som jag menar bara ska aktiveras, eftersom tekniken redan finns där.

Vi skulle kunna leva mer som astronauter och bara konsumera exakt den mängd vatten, mat och energi som behövs för att överleva

– Men egentligen är tekniken bland det sista på listan för att rädda jorden. Främst handlar det om våra egna mindset och vår egen kreativa förmåga. Att vi exempelvis skulle kunna leva mer som en astronaut, som bara konsumerar exakt den mängd vatten, mat och energi som behövs för ens överlevnad. Alltså att vi själva tänker på hur mycket vatten vi konsumerar, hur saker vi köper är producerade liksom att vi inte köper mer mat än vi äter upp. Sedan kan man också göra mycket på sin arbetsplats genom att ha ett kritiskt förhållningssätt och reflekterar över vilken slags verksamhet och vilka produkter man vill bidra till och inte. Att visa lite mod och ledarskap är väldigt angeläget. Liksom att man är lösningsorienterad och själv jobbar med kreativa lösningar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.

Arbetsmiljö

Han har Sveriges glassigaste jobb

Som marknads- och innovationschef på Sia Glass är Dan Bengtsson med och tar fram alla nya sorter. Och får mumsa fritt på arbetstid.
Joachim Stokstad Publicerad 22 juni 2026, kl 06:01
I slutet av 1950-talet startades Sia som ett sysselsättningsprojekt i Slöinge. Här har det producerats glass sedan 1961 - bland annat klassikern Glassbåten. Men marknadschefen Dan Bengtsson testar varje år nya sorter. Foto: Anders Andersson

Vad gör du som marknads- och innovationschef i glassbranschen? 

– Jag är med och tar fram nya produkter, från ax till limpa – trendspanar och är med när nya smaker tas fram. Varje måndag har vi provsmakning. Det är ett fantastiskt roligt jobb. Och jag älskar glass!

Din största utmaning?

– Runt två tredjedelar av glassen säljs under vår och sommar. Vi vill öka försäljningen under övriga året. Bland annat har vi tagit fram en julkollektion. 

Det bästa med ditt jobb?

– Att få jobba med en produkt som nästan enbart väcker positiva associationer. Enda gången vi möter motsatsen är när någon glass utgår ur sortimentet.

DAN BENGTSSON

GÖR: Marknads- och innovationschef på Sia Glass AB sedan 2019.

ÅLDER: 41 år. 

UTBILDNING: Marknadsföring, företagsekonomi och en master i international marketing.

KARRIÄR: Marknadsförare på bland annat Microsoft och inom medtech.

Vågade floppen ost-glass

Så ni har aldrig misslyckats totalt med någon sort?

– Vi gjorde en glass med smak av getost, chèvre, tänkt som kall förrätt på krogar, den slog inte stort. Men man måste våga testa.

Hur viktigt är det att skapa nyheter?

– Försäljningen drivs av säsongens nya sorter. Nu tar vi fram vad som ska lanseras nästa år. 

Vem hittar på nya smaker?

– Produktchefer, produktutvecklare och så har vi interna workshoppar och trendspaningsgrupper.

Nästan alla mindre glasstillverkare är uppköpta av livsmedelsjättar – kommer Sia kunna stå emot?

– Vi ingår i familjeföretaget Bertegruppen med anor från 1569, jag tror på minst 450 år till.

Hur skiljer man ut sig med så många konkurrenter?

– Vi marknadsför hårt att vi tillverkar i Sverige, med svenska produkter – vi har till och med egna mjölkkor. Ett år lanserade vi en jordgubbsglass där gubbarna både plockats och blivit till sylt fem minuter från fabriken. Den storyn kan vi berätta – både i reklam och när våra säljare är ute. Sedan gjorde vi om samma grej, men med blåbär.

Glassbåten går aldrig ur

Hur ser trenderna inom glass ut?

– Svenskproducerat – sedan pandemin och insikten om landets självförsörjning, men också med tanke på djurhållning och klimat. Vardagslyx – när inflationen gör att man väljer bort en ny tv unnar man sig lite extra i det lilla. Och nostalgi – i oroliga tider vill man tillbaka till det bekanta och trygga. Vår glassbåt har till exempel ökat med 2 miljoner om året och slog rekord 2023 med 21 miljoner glassar.

Vilken glass kommer aldrig utgå ur sortimentet?

– Glassbåten, förstås.

Är det fri glass på jobbet?

– Ja, på arbetstid är det faktiskt det – en bra förmån. Men vi har friskvårdsbidrag också.

Sia Glass och fabriken i Halland

  • I fabriken i Slöinge produceras 25 miljoner liter per år. Med en nytillbyggd fabriksanläggning kan kapaciteten nästan fördubblas.
  • När ett lokalt slakteri i Slöinge lade ner i slutet av 1950-talet startades Sia som ett sysselsättningsprojekt. Här har producerats glass sedan 1961. I dag är man 165 anställda.
  • I Sverige sätter vi i oss mycket glass – tolv liter person och år. Konsumtionen ökade rejält under pandemin, men har efteråt backat något.
  • Sia:s marknadsandel är cirka 16 procent, en andraplats man delar med Triumfglass. Unilever-ägda GB Glace har ungefär hälften av marknaden.
  • Konsumenterna är trogna sina gamla favoritglassar, men ändå tar företaget varje säsong fram 15–20 nya sorter.