Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Vi bara lyder

På SVT:s "Babel" 19 april deltog sociologen Roland Paulsen med sin bok om arbetsförmedlingen som går under benämningen "Vi bara lyder". Budskapet var att arbetsförmedlingen inte längre ska hjälpa folk till arbete då det är en omöjlighet, 400.000 arbetslösa och 40.000 lediga jobb är läget.
Publicerad 20 april 2015, kl 09:01

De anställda på Arbetsförmedlingen var själva kritiska till systemet som mer liknade George Orwells "1984" och Kafka. Roland inverterade uttrycket "Det ska löna sig att arbeta" till "Det ska inte löna sig att vara arbetslös", man ska plågas och kontrolleras, meningslösa aktiviteter och rapportering, frihetsbegränsningar som om man hade fotboja eller samhällstjänst.

Människor drivs till nedbrytning av självkänsla, hela familjer med barn drabbas. Kanske det till och med leder till självmord och självmordstankar. Som om det inte skulle vara plågsamt nog att endast leva på a-kassa, söka jobb man aldrig får. Jag tror många skulle vilja lämna a-kassan för att slippa ha med arbetförmedlingen att göra. Den nya regeringens löften och förändringar går med snigelfart.
//Lina

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson