Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Tillit måste förtjänas

Har du varit i en grupp med dolda agendor och misstro? Du vill bara få stopp på det snabbt, få medarbetarna att lita på dig som chef och på varandra. Men det finns ingen så kallad quick fix. Tillit måste växa fram, och för att det ska hända krävs öppenhet.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 29 november 2021, kl 09:28
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Chef & Karriär och Kollega. Christopher Hunt

”Suck, nu har chefen varit på kurs.” Det är väl en klassisk reaktion när du som chef kommer tillbaka efter utbildning, fast besluten att testa en ny modell för coachning eller ett upplägg för konferensens idéarbete eller vad det nu kan vara. Men så bottnar du inte helt i metodiken och det märks såklart och därför blir det bara ett försök och sedan gör du som vanligt igen.

Jag erkänner att jag har varit på kurs och tänkt att de så kallade verktygslådorna som presenteras är ”mycket väsen för lite ull, som gumman sa när hon klippte grisen”. Men det finns också guldkorn: modeller som tydliggör hur vi människor fungerar tillsammans.

Ett sådant exempel är öppenhet- och tillitspiralen. Den visar att ju mer öppenhet det finns i en relation eller grupp, desto starkare blir tilliten. Och tvärtom: tillit föder öppenhet. Som leder till mer tillit, och så vidare i en positiv spiral.

Om chefen är öppen ökar medarbetarnas tillit. Inte på stört, det räcker inte att säga: du kan lita på mig. Tillit måste förtjänas. Men väl där så funkar utveckling bättre, med färre misstankar om dolda agendor och mer samarbete. Läs vår artikel om tillitsbaserat ledarskap så får du tips på vägen mot större öppenhet och mindre kontroll.

Läs mer: Så funkar tillitsbaserat ledarskap

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.