Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Svergie, landet som göder de rika!

Återigen på nyheterna tog man upp ränteavdraget som kostar svinlande 30 miljarder kronor ur statskassan. Skatter vi alla har varit med om att betala men gynnar de rikaste klientelet, de med dyraste villorna och mest i lån, högst inkomster.
Publicerad 30 mars 2015, kl 09:23

Reinfeldts uppfattning var som vi alla minns att svenskar var ett bidragsberoende sovande folk och arbetslinjen skulle vara lösningen, låglönejobb åt herrefolket rut-avdrag och rot avdrag. Hur påverkas Sverige långsiktigt kan man fråga sig? Satsningar på låglönejobb ist f utbildning och forskning? Orättvisorna har ökat i samhället, de som redan har det gott ställt har fått det bättre medan de som drabbats av sjukdom, arbetslöshet har fått det sämre.

Ränteavdraget borde ses över och begränsas, helst slopas helt och hållet. Bakgrunden är väl att stimulera ekonomin genom att underlätta för människor att ta lån men det verkar slå helt fel. Vilken nykter vanlig människa i dagens Sverige vågar låna flera miljoner till bostad med tanke på osäkerheten på arbetsmarknaden?

För de välbärgade är det inga problem att låna. För dem är lån ett sätt att få ned inkomstskatten, skatteplanera helt lagligt, lånet behöver de förmodligen inte överhuvudtaget.

Det finns mycket som regeringen borde se över, framförallt situationen för de arbetslösa, sjuka och utförsäkrade. Få folk i arbete, riktiga jobb och rehabiliteringsmöjligheter något som är oerhört osidosatt efter 8 år med högerpolitik.

Räntebidrag: avdragsgill räntekostnad, gynnar de med hög lön/kapitalinkomster, inget tak

Rot/rut: begränsade avdragsmöjligheter, skapar arbettillfällen i viss utsträckning, låglönejobb Lönebidrag, nystartsjobb mm: bidrag till företagare att anställa, ett system som utnyttjas!?

Bidrag till Fas3 anordnare: de som "vaktar" de arbetslösa får betalt av staten, i dagsläget 5000 kr en lysande affärsidé? Kommer att sänkas sägs det, men vallöftena infriades aldrig.
//Staten och kapitalet

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson