Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Svenskt Näringsliv: Lägre löneökningar nödvändigt

Osäkerheten i världsekonomin och ett försämrat konjunkturläge på hemmaplan gör att lönerna bör bli lägre än under de gångna tre åren. Det anser Svenskt Näringsliv. Unionen ser dock flera faror med att växla ner löneökningstakten.
Ola Rennstam Publicerad 17 september 2019, kl 14:50
Ola Rennstam
Bettina Kashefi, chefekonom Svenskt Näringsliv, Susanne Spector, senior analytiker Nordea och Katarina Lundahl, chefekonom Unionen, debatterar de ekonomiska förutsättningarna inför avtalsrörelsen. Ola Rennstam

Efter flera år av tillväxt finns det många orosmoln, både inom den globala och den svenska ekonomin. Osäkerheten är stor kring hur konjunkturen kommer att utveckla sig framöver och utmaningarna är många. Det konstaterar Svenskt Näringsliv, som analyserat de ekonomiska förutsättningarna inför den kommande avtalsrörelsen.

Inte oväntat är det en dyster bild som arbetsgivarsidan målar upp i den nya rapporten. Bland annat pekar man på att det råder en svagare konjunktur på många exportmarknader, särskilt bekymmersam för svensk del är nedgången i den tyska ekonomin. Även handelskonflikten mellan USA och Kina och oron för Brexit har under de senaste månaderna ökat riskerna inom världsekonomin.

Läs mer: Konjunkturen kan slå mot löneutvecklingen

Nationellt brottas Sverige med utmaningar som stigande arbetslöshet, integrationsfrågan och höga arbetskraftskostnader i tillverkningsindustrin. Sammantaget är läget mer osäkert än under den förra avtalsrörelsen för tre år sedan. Mattias Dahl, vice vd på Svenskt Näringsliv, konstaterar att om konkurrenskraften ska kunna stärkas krävs därför en nedväxling av löneökningstakten.

– Den nedväxling som har skett genom Industriavtalet har gett reallöneökningar och det har var varit bra för företagen och konkurrenskraften. Nu är frågan om vi behöver putsa ner den ytterligare och som signalerna ser ut just nu är svaret på den frågan ja, säger han.

– Om vi ökar löneökningstakten är risken att vi sätter igång inflationsbrasan och då är vi borta från reallöneökningar.

Unionen har en annan bild av det ekonomiska läget och menar att svensk industri är väl rustad för framtiden.

– Vi ser också att konjunkturen mattas av i omvärlden och att jobbtillväxten har stannat av i Sverige. Men svensk industri står stark, man har dragit nytta av högkonjunkturen och har tagit lärdomar av finanskrisen. Sedan 2015 har konkurrenskraften stärkts men det känns som att Svenskt Näringsliv vill dölja det, säger Katarina Lundahl, chefekonom på Unionen.

Läs mer: Allt tuffare få till reallöneökningar

Hon varnar för riskerna med att växla ner löneökningstakten för mycket.

– Dels kan det bli svårare att hitta rätt kompetens, som är helt avgörande för att industriföretagen ska kunna utveckla konkurrenskraftiga produkter. Och dels kan det få konsekvenser för Industriavtalet, som vi står bakom – acceptansen för den modellen bygger på att man får reallöneökningar, säger Katarina Lundahl.

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.