Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Olyckan fick David Kvart att byta karriär

Han gick in i väggen – två gånger. Men det var först när tv-producenten David Kvart fick en elektrisk stöt som höll på att kosta honom livet som han hoppade av karriären och satsade på ett helt annat liv.
Kamilla Kvarntorp Publicerad 9 september 2019, kl 11:12
Alexander Donka
Från ekorrhjulet till skärgårdsskjulet. David Kvart, här med dottern Vilhelmina, är otroligt nöjd med att han till slut ifrågasatte sin karriär. Alexander Donka

En vacker sensommardag 2015 stod David Kvart barfota på en nysådd gräsmatta på ön Enskär i Stockholms norra ytterskärgård, där han tillbringat somrarna sedan barndomen. Från gräsmattan plockade han upp en elkabel utan jordfelsbrytare – och såg inte tåtarna som stack ut.

– Jag fastnade i kabeln, föll omkull och fick så mycket ström i mig att hela kroppen krampade. Jag kunde inte andas, kunde inte göra något. Jag har fortfarande ett ärr här, säger David och visar upp vänsterhanden.

Krampen gjorde att han först inte kunde släppa kabeln som brände i handen.

– Jag låg och skakade och såg hur fötterna hoppade upp och ner. Men till slut lyckades jag slita loss kabeln och kastade i väg den tio meter. Det var som att jag fått kraft för att överleva.

David genomströmmades av 240 volt, 50 gånger per sekund, och allt var över på 10–12 sekunder.

– Får man i sig så mycket ström att hela systemet krampar mer än 15 sekunder lägger oftast hjärtat av, så det var antagligen på håret. Men det var en besvikelse för att vara en nära döden-upplevelse – jag såg inte livet passera revy. Det kändes som att jag inte tänkte en enda tanke.

Efter några veckor, när det hade sjunkit in att han faktiskt hade varit riktigt nära att dö, paddlade han ut till en kobbe. Där tog han några livsavgörande beslut.

– Jag insåg att jag ville göra det bästa av varje dag – och kom fram till att jag skulle fria när jag kom i land, att vi borde skaffa barn och att jag ville jobba i skärgården. Jag insåg också att jag ville arbeta med människor som bryr sig om sådant som gör att de mår bra, snarare än att sälja saker. Det mesta som har med karriär att göra handlar ju om att sälja. Och vem blir lycklig av det?

David är i botten filmare och tv-producent. Han är utbildad vid Institutet för högre tv-utbildning i Göteborg och har vunnit priser för sina produktioner.

Det mesta som har med karriär att göra handlar om att sälja – vem blir lycklig av det?

Två och ett halvt år före olyckan anställdes han som tv-chef på en av Nordens största byråer, som bland annat hjälper företag att marknadsföra sig genom rörlig bild.

– Det var ett karriärjobb inom media. Tidigare hade jag mest jobbat dokumentärt, så det kändes konstigt att hela tiden kompromissa för att sälja saker. Men jag jobbade supermycket och det slet.

Till slut blev det för mycket och David förlorade närminnet från en dag till en annan.

– Plötsligt mindes jag inte pinkoderna till telefonen och bankkortet. Jag kunde vakna upp i vardagsrummet med en sked i handen utan att ha en aning om vad jag höll på med. Nästa gång kunde jag stå jag i köket vid diskbänken och undra vad jag gjorde där. Det var helt surrealistiskt.

Det var inte första gången. Tjugo år tidigare, som 22-årig nyutbildad och ambitiös tv-producent, gick David också in i väggen.

– Jag har alltid velat göra allt så bra som möjligt, utan att tänka på vad det leder till, säger han.


David Kvart bor nu vintertid i Norrtälje och på ön Enskär under sommarhalvåret med sin familj.

Genom sin senaste arbetsgivare fick David kontakt med ett stresscenter, där han träffade andra som också blivit utbrända.

– Men jag kunde inte identifiera mig med dem. De berättade hur de blev stressade av sina chefer, medan jag mådde dåligt av att göra samma saker inne på ett kontor varje dag från nio till fem. Och det gjorde att jag längtade bort tid. Jag längtade till helgen eller till semestern – då skulle jag leva som jag ville.

Men det krävdes alltså en elolycka för att David skulle ta tag i sitt liv. Några månader efter olyckan kontaktade han kajakuthyrningen på ön Fejan, den utomhusverksamhet som låg närmast hans sommarhus på Enskär. Då fick han veta att den ena delägaren i uthyrningsföretaget skulle sluta och blev samtidigt erbjuden att hyra ut kajaker under sommaren.

– Det lät inte superkul. Jag är entreprenör och vill skapa, så jag föreslog att jag skulle bli delägare i stället.

Förslaget gick hem och David och fick fria händer att utveckla verksamheten som han ville. På Fejan har han byggt upp en ny vardag under perioden maj till september, och det är här han tar emot oss en solig och blåsig sommardag. När vi anländer med passbåten från hamnen i Räfnäs sitter han med sina medarbetare och blickar ut över havet och planerar dagens aktiviteter. Med på jobbet är dottern Vilhelmina, 2,5 år, som har ledigt från förskolan.

Vi slår oss ner vid ladan där kajakerna förvaras och David berättar hur kajakverksamheten har vuxit till ett outdoor-center med så kallad glamping – lyxcamping i canvastält med riktiga golv, sängar och vedkamin. Och hur det var en ren tillfällighet.

Sommaren 2015 brann krogen på Fejan ner. I samband med det stängde vandrarhemmet.

– Jag tänkte att en förutsättning för att vi skulle få kajakgäster var att det fanns någonstans att sova. När jag undersökte vad som gick att bygga med kort varsel upptäckte jag att det fanns något som hette glamping och köpte två tält.

Eftersom restaurangen på ön brunnit ner tänkte David att det även borde finnas mat till kajakgästerna. Men han insåg samtidigt att det skulle bli svårt att på några veckor få tillstånd att laga mat.

– Däremot kan jag få tillstånd för att hålla råvaror kalla, tänkte jag. Så jag köpte en kyl och en frys. Konceptet blev att sova i tält och få ingredienser att själv tillaga. På så sätt kunde jag servera entrecote, men gästerna fick tillaga den.

Satsningen funkade och sommaren 2016 kom 142 gäster. I år väntar sig David 800 besökare.

– Det är helt makalöst att antalet besökare har femdubblats jämfört med första sommaren. Och i år var nästan allting förbokat redan på försommaren.

Tälten skapades som boende för kajakgästerna. Men det visade sig snart att nio av tio besökare inte var intresserade av att paddla.

– Det var människor som hade en längtan till naturen, som ville sova i tält – men inte på liggunderlag. Är man vuxen och aldrig har campat eller varit med i scouterna kan det kännas svårtillgängligt och jobbigt.

Här har jag skapat en plats där jag trivs med att tillbringa dagarna

David har knappt gått in med några egna pengar i företaget, därför har ekonomin inte varit något orosmoment.

– Gästerna betalar sina bokningar i förskott. Det gör att vi redan på våren har en kassa som används till investeringar i tält och annat, vi behöver inte ta några lån.

Han får ofta höra att han borde vinstmaximera, växa snabbare. Men David tänker inte alls på det sättet.

– Här har jag först och främst skapat en plats där jag trivs med att tillbringa dagarna, en miljö som jag vill dela med mig av. Visionen är att det ska vara som en fjällstation i skärgården, en mysig plats där alla är välkomna. Men allt behöver inte vara perfekt.

Vid sidan av kajakladan ligger gamla brädor, lådor och annat som skulle kunna vara bråte. Men det är byggmaterial, som David själv och grannar på öarna runtomkring bidrar med.

– Jag älskar att snickra och bygga med återanvända saker. Nu vet jag att det är Gunnar och Kurt på Enskär som har slagit spikarna i den gamla bryggan som vi använder som bordsskiva, och att de röda plankorna på loftet i ladan kommer från min farfars gamla bastu. Allt får en själ.

Det är snickrandet han tycker är allra roligast i sitt nya yrkesliv. Men många andra uppgifter ingår i rollen som centrets showrunner, som David skämtsamt kallar sig. Under de fyra timmar vi tillbringar på Fejan ringer telefonen ofta, kajakgäster får tips om fina turer, tältgäster checkar ut, David provsmakar nytillagad skagenröra och bestämmer priset på en vattentät packpåse. Trots aktiviteten är han inte orolig för att bli utbränd igen.

– Jag jobbar väldigt intensivt fram till midsommar med att bygga och snickra så att allt här funkar. Resten av sommaren har jag fantastisk personal som hjälper mig, då kan jag varva ner. Och det här känns inte riktigt som att jobba.

På vintern när outdoor-centret är stängt producerar David film i det egna företaget, men jobbar inte mer än nödvändigt.

– Nu är mitt liv mycket, mycket lugnare. Och jag längtar ingenstans!

GLAMPING

Glamourös camping är en lyxig version av camping där gästerna möter naturen med moderna bekvämligheter. Det finns många varianter på logi – varmt vatten, tält med ståhöjd, riktiga sängar och vedeldad kamin är exempel på vad som kan ingå. Fenomenet är stort runt om i världen, och blir allt mer populärt i Sverige.

Exempel på glamping i Sverige:

  • Fejan Outdoor, Stockholms skärgård
  • Svartsö logi, Stockholms skärgård
  • Island Lodge, Stockholms skärgård
  • Bästekille Glamping, Kivik
  • Sápmi Nature Camp, Gällivare
  • Hölick havsresort, Hudiksvall
  • Nyrups Naturhotell, Höör
  • Sund Nergården, Sörmland
  • Camp Ven, utanför Landskrona,
  • Hemma på Hult, Tranås
Karriär

Det här irriterar när tjänstemän söker jobb

En av tre tjänstemän tycker att det är svårt att hitta relevanta tjänster när de söker jobb. Det visar en undersökning från TRR. Jenny Lindahl Nyberg från Hässleholm varit med om många märkliga rekryteringsprocesser.
Lina Björk Publicerad 4 mars 2024, kl 14:51
rekrytering
Jenny Lindahl Nyberg tycker att rekryteringsprocesser skulle kunna skötas mycket bättre. Foto/Shutterstock/privat

Det är tufft att vara mellan jobb. Och rekryteringsprocesser kan dra ut på tiden. Det visar Trygghetsrådets nya rapport om jobbsökande. Där svarar fyra av tio tjänstemän att de tycker att det tog lång tid innan processen var färdig. Jenny Lindahl Nyberg från Hässleholm bytte jobb för att komma närmare sina barn, men efter fyra år som administratör skulle företaget omorganisera och hennes tjänst försvann. 

– Det var tufft att bli arbetslös som 50-åring mitt i pandemin, säger hon. 

Jenny Lindahl

Här startar Jennys jobbsökande – och erfarenheter av rekryteringsprocesser, som många gånger gav mer att önska. Hon har varit med om IQ-tester, språktester och självskattningstester som egentligen inte haft något med hennes arbetsuppgifter att göra. 

– Jag har suttit och flyttat fyrkanter, undersökt mönster och logik. Det är långa processer och man lägger mycket tid på det, för att i slutändan kanske inte ens få ett svar tillbaka. Det är förnedrande.

Dock var majoriteten av tjänstemännen i TRR:s undersökning nöjda med den återkoppling de fått av rekryteraren efter tester och intervju. Endast 12 procent var missnöjda. Jenny Lindahl Nyberg uppskattar att ungefär 50 procent av de företagen hon sökt jobb hos, inte återkommit med svar efter att hon skickat in sina uppgifter. 

– Grovhugget kanske en fjärdedel återkommer under rimlig tid. Sedan är det en balansgång att ligga på själv, utan att bli påstridig och besvärlig. 

 

Svårt att skriva personligt brev

I själva rekryteringsprocessen tyckte många i undersökningen att det svåraste momentet var att skriva det personliga brevet. Andra saker upplevs betydligt enklare, som exempelvis att hämta in referenser och skriva CV. Jenny Lindahl Nyberg upplever att hon gör sig bäst öga mot öga med en rekryterare. 

– Det är något annat att ses och få en bild över personen, jämfört med att skicka in ett test, säger hon. 

Efter några jobbvändor och flera ansökningsprocesser fick hon hjälp av sin omställningsorganisation TRR, som tipsade henne om en YH-utbildning. Nu pluggar hon till Hotell Supervisor, ett val hon inte har ångrat. 

– Jag gör praktik nu och det känns helt rätt. I juni blir jag färdig. 

Om undersökningen

TRR är en omställningsorganisation som arbetar för företag och tjänstemän i den privata sektorn. 

Enkäten genomfördes mellan december 2023 och januari 2024.
Sammanlagt svarade 1403 personer.