Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Matchning istället för Fas 3

Arbetsförmedlingen borde fokusera på att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet istället för att fokusera på statistik och interna prestationsmål som innebär att arbetsförmedlarna har effektivitetskrav på sig vad gäller hantering av arbetssökande.
Publicerad 16 juni 2015, kl 10:29

Systemet kan liknas vid ett löpande band och arbetssökande är produkten som ska "kontrolleras" och "administreras". Kvantitet är viktigare än kvalitet, men det vidriga är att man försöker ge ett sken av kvalitet och mänskligt bemötande. Det är väl inte konstigt att de arbetssökande som redan mår dåligt pga arbetslöshet och försämrad ekonomi kommer att må ännu sämre!? Och A-kassorna är medskyldiga med sina snåriga regelverk och hot om indragningar. Som arbetslös är man mer rättslös, livegen och frihetsberövad än som anställd, till exempel kan en anställd ta tjänstledigt för studier på deltid vilket är väldigt begränsat och regelkrångligt som arbetslös. Vidare kan en anställd spara sin semester och åka utomlands medan en arbetslös förlorar sin a-kassa om vederbörande missar en kallelse, de s k ledighetsdagarna kan inte sparas. De arbetslösa "plågas" till att ta jobb i ett land med hög arbetslöshet, utlandsfödda och ungdomar får extrahjälp, fas3-are och praktikanter utnyttjas som gratis arbetskraft.

Arbetsförmedlingen borde göras om helt och hållet. Kanske som i USA med någon form av "matchning" istället för att placera alla i Fas3. Arbetslösa borde få gå arbetsmarknadsutbildning och studera med bibehållen A-kassa utan snåriga regelverk.  Bättre samarbete mellan arbetsförmedlingar och regioner i Sverige eller varför inte inom Norden, ordnat boende, fria resor för arbetssökande ungefär som för värnpliktiga.

Kravet på arbetsförmedlare är att man ska ha 180 högskolepoäng (3 år) och 2 års arbetslivserfarenhet. Det är svårt att tro att det är så. Visst får den nyinskrivne ett trevligt bemötande med ett leende och en mapp med fina broschyrer, bilder på glada människor i möten med sina förmedlare men denna bild krackelerar ganska snart med "förstärkt arbetsträning", "skriva cv-kurser" och tomma löften om praktikjobb.

Det är över 400.000 öppet arbetslösa. Hur många är det med studenter och hur många skulle det ha varit om man räknar de som lämnat landet? Antalet övertidstimmar motsvarar 100.000 jobb enligt en artikel. Det finns c a 90.000 jobb att söka, många med mycket speciella krav, en del söker juniorer och studenter, krav på stresstålighet.
//Yrsa

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson