Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Mänslighetens viktigaste kulturarv förstörs av ett gäng gangsters

Snart har den antika staden Palmyra förstörts och grusats sönder av IS. Antika lämningar som klarat sig i flera tusen år, överlevt härjningar och världskrig. Den antika staden Nimrud jämnades med marken på några sekunder. Journalister rapportera världssamfundet bara "ser på". Kultur förstörs och säljs på svarta marknaden av terrororganisationen IS.
Publicerad 27 maj 2015, kl 13:00

Mänsklighetens viktigaste kulturarv förstörs av ett gäng gangsters. Människor dödas urskillningsslöst och flyr från sina städer och byar. Det är ett totalt misslyckande av FN och världssamfundet med USA i spetsen.
Jag vill inte lägga all skuld på USA men Busch-regimenen med sin vilja att visa makt och teknisk stridsduglighet istället för att värna om och verka för fred. Hur hade läget sett ut om invasionen i IRAK aldrig inträffat?

Och så har vi lilla Sverige, krigsföretag som SAAB går bättre än någonsin och SD gnäller att vi tar emot för många flyktingar.  Därtill åker ungdomar från Europa för att stida för IS. Jag förstår inte hur detta kan forgå, det är ett totalt vansinne.
//Total vansinne

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson