Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Föräldralediga chefer jobbar hemma

Att man är hemma med barn betyder inte att man slipper jobba. I alla fall inte om man är chef. Chef & Karriärs nya undersökning visar att sex av tio manliga chefer var tvungna att arbeta under föräldraledighet och vab.
Ola Rennstam, Niklas Hallstedt Publicerad 7 januari 2020, kl 10:49
"Vänta lite, pappa ska bara ..." Många chefer vittnar om att de inte kan koppla bort jobbet när de är föräldralediga. Illustration: Fredrik Tjernström

Könsskillnaderna är tydliga bland Unionens chefsmedlemmar. En stor andel av männen – sex av tio – har visserligen varit föräldralediga. Men det handlar i allmänhet om relativt korta perioder. En dryg tredjedel av dem var hemma i mindre än tre månader, åtta av tio var lediga i mindre än ett halvår. För kvinnliga chefer var det tvärtom: nio av tio var hemma i mer än ett halvår.

Det finns naturligtvis de män som inte tagit ut någon föräldraledighet alls. Som skäl lyfter de framförallt fram att ”min partner ville vara hemma” eller att de hade förlorat på det ekonomiskt. Men här finns även en mindre grupp som anser att det fanns outtalade krav från arbetsgivaren.

När Claude, gruppchef i en internationell koncern i kemibranschen, begärde föräldraledighet för ett par år sedan möttes han av skeptiska chefer.

– De sa att det skulle vara dåligt för min karriär och att jag skulle gå miste om viktiga uppdrag. Jag upplevde det som ett slags hot, berättar han.

Följden blev att Claude var hemma knappt tre månader med sitt första barn, betydligt kortare än vad han och sambon hade planerat. Under föräldraledigheten var han tvungen att jobba så gott som varje dag med att lösa olika situationer som dök upp på arbetsplatsen. I efterhand kan han konstatera att cheferna fick rätt angående konsekvenserna.

– Det visade sig förstöra min karriär. När jag kom tillbaka efter ledigheten hade ledningen gett de viktigaste och fleråriga projekten till andra, jag gick miste om möjligheten till inflytande och det tar lång tid att reparera. Det skulle inte ha varit på samma sätt om jag jobbat på ett svenskägt företag, den utländska ledningen förstår inte hur det fungerar i Sverige. Jag är mer försiktig nu, säger han.

Efter att Claudes andra barn föddes har han enbart varit föräldraledig i samband med semestrar. Hans sambo tar nästan all vab eftersom de förlorar på det ekonomiskt när han är hemma.

När jag kom tillbaka hade ledningen gett de viktigaste projekten till andra

Claude är inte ensam om att tvingas jobba under föräldraledigheten. Det gäller, i olika grad, sex av tio av de manliga cheferna och fyra av tio av de kvinnliga.

För Staffan Ehrlin handlade det delvis om att han var relativt ny som chef när det var dags att vara hemma med första barnet.

– Jag var föräldraledig på deltid – jobbade 2,5 dagar i veckan – i sju månader. Det var mitt andra chefsjobb och jag ville visa framfötterna. Men det blev inte bra. Jag fick inte mindre att göra på jobbet, det kändes som att jag inte hade fokus någonstans. Telefonen var på även de dagar när jag var föräldraledig och det var svårt att koppla bort jobbet.

Till nästa gång hade han lärt sig läxan.

– Då körde jag ”all in” i lite över ett år. Det blev mycket bättre.

Under dessa båda ledigheter arbetade han i offentlig sektor. I dag är han HR-chef i det privata näringslivet.

– Kanske är inställningen till föräldraledighet mer förstående i offentlig sektor. Men hade det varit aktuellt för mig att vara föräldraledig en gång till hade jag tagit lika lång ledighet igen.

Även när det gäller vård av sjukt barn, vab, är könsskillnaderna tydliga. Tre av tio män svarar att de brukar vabba alltid eller ofta. Fem av tio kvinnor svarar samma sak.

Men inte heller för en kvinnlig chef är det alltid okej att vara hemma med sjuka barn. Marie är administrativ chef på ett företag i södra Sverige. Hon jobbar många övertidstimmar för att hinna med och förväntas alltid vara tillgänglig. Sedan hon fick barn för tio år sedan har arbetsgivarens krav på tillgänglighet pressat henne allt mer.

– Min chef är väldigt styrande och krävande. Hon förutsätter att jag jobbar när jag är hemma om min son är sjuk - det är väldigt stressande. Hon har skapat en företagskultur där vi mellanchefer ska vara tillgängliga jämt och jobba jämt. Det syns också i antalet som kraschar och blir till sjukskrivningar, det är ingen sund arbetsplats, säger hon.

Unionen: "Chefer måste kunna vara föräldrar"

Själv försöker Marie ha ett annat förhållningssätt till det 50-tal personer hon har under sig.

– Det är människor vi jobbar med och de ska hålla ett antal år framöver. Ingen mår bättre av att bli tvingade att göra något.

Det finns naturligtvis också chefer som har arbetsgivare där det fungerar alldeles utmärkt med föräldraledighet och vab. Varuhuschefen Torbjörn Tronner har varit föräldraledig i två längre perioder, sex månader med vardera barnet, och har bara goda erfarenheter av föräldraledigheten.

– Det fungerade jättebra. Jag hade en ersättare och hade gjort upp grundbemanningen för hela min ledighet. Jag var totalt avkopplad från jobbet under båda perioderna, berättar han.

– Föräldraledigheten gav mig ett annat perspektiv på vardagen, att det finns något där hemma som är viktigare än jobbet. Jag blev berikad och mognade som människa. Men det som framförallt har varit bra för mig som chef är att jag har fått en annan förståelse för kollegor som har barn. Jag har blivit mer pragmatisk när det handlar om att anpassa arbetet så att det passar de som är föräldrar.

De eventuella nackdelarna med att vara borta från jobbet under en längre tid har han inte funderat över, säger han.

– Jag ville vara hemma med mina barn och vi hade möjlighet att dela på föräldraledigheten. De möjliga negativa bitarna som karriär och sådant har jag inte tänkt på så mycket. Fick jag ett barn till skulle jag utan tvekan göra på samma sätt igen.

Ledarskap

Chefer behöver ångest

Starka kulturupplevelser som förvirrar och skakar om – det är vad ledare behöver för att bli bättre. Allt enligt ledarskapsmetoden Schibbolet.
Publicerad 24 april 2024, kl 06:01
En stressad chef vid sitt skrivbord med huvudet i händerna.
Mätbar effekt - Schibbolet ger bättre chefer och mindre stress. Metoden utvecklar ledarskapet med poesi och kaos. Foto: Colourbox.

Ledarskapsträning från helvetet. Chefskurs med Kafka. Ett stålbad fyllt med poesi och musik. Så skulle nog den udda och utmanande Schibboletmetoden lite förenklat kunna beskrivas. Konceptet går ut på att utsätta chefer för ett känslomässigt kaos – med hjälp av kultur. Med omstörtande musik och poesi ska deltagarna skakas om – ja, till och med chockas. Något som i sin tur leder till att man kan stanna upp, reflektera, ompröva och därigenom öva sin omdömesförmåga. 

Ur denna medvetna träning växer så småningom ett mer ansvarstagande och genomtänkt ledarskap. 

– Schibbolet är menat som en guide till livets komplexitet. Att vara ledare och utveckla andra människor är något djupt allvarligt. Det är ett stort ansvar att ha en genomgripande påverkan på andra människors liv, säger Julia Romanowska, medicine doktor, konstnär, programmerare och initiativtagare till metoden. 

Schibbolet handlar om att utveckla ledarskap på omvägar som inte handlar om ledarskap. I stället är det, via kultur, en djupdykning ned i de existentiella frågornas bråddjup, vilket syftar till att väcka medkänsla, etiska insikter och nå egen mognad. 

Frustration födde Schibbolet

Julia Romanowska har själv varit chef och har dessutom ett förflutet som organisations- och ledarskapsutvecklare. Schibboletexperimentet växte fram ur hennes egen tilltagande frustration över många utbildningars ytliga och förenklade syn på ledarskap.

 – Efter hand insåg jag att ledarskapsutbildningarna var infantiliserande och dessutom ofta saknade vetenskaplig grund. Jag ville skapa en motbild till de standardiserade mallar och verktyg som erbjuder förenklade lösningar men inte kan hantera svårare frågor. Möjligtvis kan de fungera för helt oproblematiska verksamheter, säger hon. 

Men hur går det här ihop? Att utveckla chefer med hjälp av kultur kan väl knappast vara vetenskapligt utan snarare ganska flummigt? Och fungerar det verkligen att utveckla ett bättre ledarskap med ångestupplevelser? Jadå, menar Julia Romanowska och hänvisar till sin studie med mätbara och statistiskt belagda effekter. Resultatet visar att både cheferna själva och deras medarbetare mådde mentalt bättre och var mindre stressade efter att ha deltagit i Schibboletprogrammet, jämfört med dem som hade deltagit i en traditionell ledarskapsutbildning. 

Från makt till medkänsla

I studien ingick 200 medarbetare, varav 50 chefer, från olika branscher. De delades slumpmässigt in i två grupper. Den ena fick se tolv Schibboletföreställningar med poesi och musik. Den andra gruppen gick en traditionell ledarskapsutbildning arrangerad av Försvarsmakten, liknande dem som Julia Romanowska själv har hållit tidigare. 

Studien pågick under ett år och under tiden utvärderades cheferna samt deras medarbetare. Julia Romanowska följde upp psykologiska, sociala och biologiska aspekter även efteråt. Bland annat undersöktes psykologiska faktorer som mental hälsa och utmattningssyndrom. 

De psykosociala aspekterna fokuserade på hur cheferna hanterade konflikter, kränkningar och liknande, samt i vilken utsträckning ledarna använde sig av undvikande strategier. Även självkänsla skattades. Den biologiska faktorn var nivåerna av hormonet DHEA-S, som är viktigt för motståndskraft och kroppens förmåga att skydda sig mot infektioner och skadlig stress. 

Utvärderingen visade att medarbetarna till chefer som hade gått den traditionella ledarskapsutbildningen mådde sämre och var mer stressade än dem i Schibboletgruppen. Paradoxalt nog uppfattade sig ändå de cheferna själva som bättre ledare.

I Schibboletgruppen var det tvärtom. Medarbetarna skattade chefernas ledarskap högre. Den långsiktiga uppföljningen visade också att Schibboletgruppen mådde bättre, var energiska och mindre stressade. 

– En förklaring är att cheferna som deltagit i Schibbolet-konceptet fick ett annat sätt att se på sig själva och blev mer självrannsakande, ödmjuka och mindre egocentriska, vilket också gynnar deras medarbetare. 

Viktiga insikter kräver mod

Julia Romanowska menar att tonvikten i traditionella ledarskapsutbildningar ligger på makt, kontroll, manipulerande styrmedel och, inte minst, att pumpa upp det egna egot. Vilket inte gynnar självreflektion. Schibbolet går på tvärs och banar i stället väg för ett reflekterat ledarskap, som inte är självcentrerat utan fokuserar på de människor man möter. Riktningen går alltså inte från ledarens styrande strategier till omgivningen utan åt andra hållet. Ansvar och moraliska överväganden är genomgående teman.

 – Det sker en förskjutning hos deltagarna från att tänka i termer av makt, till att tänka i termer av eget ansvar. Vi måste ställa oss nya frågor när det gäller ledarskapsutveckling. Och det kräver förståelse för människans villkor, inklusive de mörka sidorna. Vägen till viktiga insikter är alltid både krävande och skrämmande. Men livsnödvändig, säger Julia Romanowska.

Text: Gertrud Dahlberg

UPPLEVELSER GER REFLEKTION

  • Det hebreiska ordet ”schibbolet” kan översättas med ”det som bär frö” eller ”prövosten”. 
  • Julia Romanowska har utvecklat Schibbolet till konstnärliga föreställningar där textfragment om ondska, lidande och katastrof läses upp. Ibland till musik. Syftet är väcka starka känslor och skaka om – vilket ska leda till eftertanke och en känsla av eget ansvarstagande. Metoden innebär en både svårfångad och mödosam mognadsprocess som möjliggör växande. 
  • I boken Schibboleteffekten – ledarskap, konsten och människans ansvar ger Julia Romanowska en sammanfattning av sin doktorsavhandling och sina forskningsresultat