Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Lägg ned Arbetsförmedlingen!

Skulle det inte vara bättre att lägga ned Arbetsförmedlingen och placera alla handläggare i FAS3 - billigare för Sverige och mer humant för befintliga arbetslösa. Det skulle även behöva gallras bland politiker - vad gör de egentligen!?
Publicerad 8 maj 2015, kl 10:49

Politikerna åstadkommer väldigt lite, det är bara att se tillbaks 30 år och konstatera att allt bara ha blivit sämre; sjukvård, skola, försvar. Vi lever i den demokrati men man kan verkligen undra hur bra detta systemet är när man röstar fram handlingsförlamade partier och än värre mänsklighets fientliga partier som SD men man förstår varför - den enes svaghet blir den andres styrka.

Det verkar som om andra länder lyckas betydligt bättre än Sverige. Japan har haft snabbtåg sedan länge. Kinas och USA:s ekonomier dundrar på för fullt. USA verkar ha "tryckt till"finanssektorn som äventyrade ekonomin för några år sedan.

"Den som inte dyker upp på utsatt tid hos Arbetsförmedlingen riskerar att mista sitt aktivitetsstöd. Men nu visar myndighetens egen genomgång att så mycket som 40 procent av alla meddelanden om uteblivna besök är fel, uppger SVT.

Det handlar om tusentals arbetssökande som felaktigt har blivit anmälda som frånvarande. Orsaken är att handläggarna inte har registrerat uppgifterna på rätt sätt, enligt Göran Åhman, projektledare på Arbetsförmedlingen.

Där måste vi göra insatser för att förbättra det, säger han till SVT."
//Klara

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson