Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Låg inflation hotar löneökningar

På onsdagen meddelade Riksbanken att man sänker styrräntan till minus 0,25 procent. Syftet är att göra kronan billigare gentemot euron och få fart på inflationen som stått och stampat nära noll en tid. Att fortsätta sträva efter inflationsmålet, på två procent, är viktigt för den kommande avtalsrörelsen, men hur den faktiska räntan ser ut har mindre betydelse, säger Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.
Gabriella Westberg Publicerad 20 mars 2015, kl 14:38
Alex Giaccometti/Karin Fjell
Är inflationsmålet på två procent det centrala ankaret för förhandlingarna i avtalsrörelsen, eller har målet spelat ut sin roll? Niklas Hjert, Unionens förhandlingschef, till vänster, och Tomas Undin, Teknikföretagens biträdande förhandlingschef, till höger, ser olika på den frågan. Alex Giaccometti/Karin Fjell

- Vi var tidigare kritiska mot riksbanken när man som vi tyckte tappade fokus på inflationen för att istället fokusera mer på hushållens skulder. Vi tycker att det är bra att riksbanken nu fokuserar på att få fart på inflationen.

På 70- och 80-talen byggde lönebildningen på att förhandla fram kompensation för inflationen. Det var inte lyckligt, menar Niklas Hjert.

- Det jagade i sin tur på inflationen vilket innebar höjda kostnader för företagen som tappade konkurrenskraft mot utlandet.  Det är en farlig väg att gå. Det innebär att vi inte kan börja jaga inflationen vare sig uppåt eller nedåt.

Nu krävs is i magen, menar han, och konstaterar att om man bortser från räntejusteringar och energipriser ligger inflationen i dag på en procent. 

- Men vi tittar inte på den faktiska inflationen när vi går in i avtalsrörelsen, utan på målet. Det skapar en långsiktig stabilitet på marknaden och stadiga reallöneökningar. Det är viktigt att målet får fortsätta att fungera som ett ankare även om vi nu är i ett läge med låg inflation.

Förvisso har inflationsmålet fungerat som ett stabiliserande ankare sedan 90-talet, menar Teknikföretagens biträdande förhandlingschef Tomas Undin, men målet ligger i dag för högt och det är inte längre realistiskt att sträva efter en inflation på två procent, säger han.

- Den senaste perioden har utfallet slagit helt fel. Vi har haft reallöneökningar som har urholkat konkurrenskraften för svenska exportföretag. I den verklighet som råder sedan ett par tre år tillbaka är det svårt att se varifrån en inflation på två procent ska komma. Inflationen är i princip obefintlig i Europa också.

Om inte riksbanken justerar inflationsmålet anser Teknikföretagen att förhandlingarna måste utgå från andra parametrar i den kommande avtalsrörelsen. Annars riskerar vi en krasch, menar Tomas Undin. 

- Skulle företagen kunna konkurrera med högre priser skulle det inte vara något problem, men det går inte. Om kostnaderna fortsätter att öka för svenska företag försämrar vi konkurrenskraften gentemot andra länder.

Men en inbromsad löneökningstakt skulle inte heller leda till att inflationen går upp, medger han och upprepar att riksbanken borde sätta ett mer realistiskt inflationsmål.

Riksbanken har också fått kritik för den superlåga räntan, som i onsdags sänktes från 0,10 till minus 0,25 procent. När hushållen inte får någon ränta på sitt sparande men samtidigt får billigare lån ökar risken för bubblor på bolånemarknaden och även på börsen. Det bekymrar inte längre riksbankschefen Stefan Ingves, som säger att det finns andra verktyg för att hantera den typen av problem, verktyg han anser också bör användas.

- Det finns en stor verktygslåda, inte minst för vad som sker på bolånemarknaden. Ett är amorteringskrav som kommer nu, man kan ända skatteregler, man kan öka kapitalteckningen på bankerna, det finns en rad olika saker man kan göra, säger han i en intervju med DN och fortsätter: 

- Väsentligast för vår del i dagsläget är att få upp inflationen. Klarar vi det kommer så småningom räntorna att stiga och det sker bra saker för svensk ekonomi. 

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.