Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Kiruna pastorat döms för diskriminering

Kiruna pastorat gjorde sig skyldigt till diskriminering när man inte anställde en arbetssökande kvinna som tidigare hade blivit sexuellt trakasserad på arbetsplatsen. Det slår Gällivare tingsrätt fast i dag.
Anita Täpp Publicerad 17 mars 2017, kl 15:24
Kiruna kyrka i snö.
"Det känns jättehärligt att jag vann, även om jag vetat att jag har haft rätt hela tiden. Nu kan jag lämna det här bakom mig", säger den diskriminerade kvinnan. Foto: MAJA SUSLIN / TT

Det var efter att kvinnan hade sökt ett utannonserat jobb på pastoratet på våren 2015 som hon, med stöd av Unionen, beslöt att stämma Kiruna pastorat för diskriminering.

Några år tidigare – hade hon efter flera års visstidsanställningar – blivit utsatt för sexuella trakasserier av en kollega.
Hennes anmälan om detta ledde till att arbetsgivaren gjorde en utredning varpå mannen fick en muntlig varning. Han blev dock kvar på arbetsplatsen, varför hon då tackade nej till en tillsvidareanställning.

Att hon nu sökte sig tillbaka till arbetsplatsen berodde på att hon kände att hon ändå hunnit lägga det mesta bakom sig.

När hon fick besked om att hon inte fick tjänsten och kände att något var fel vände hon sig till Unionen för att få hjälp.

Det visade sig då att kvinnan hade bättre kvalifikationer än de två som hade anställts. Då framkom också att chefen hade frågat personalen om de tyckte att det var lämpligt att anställa kvinnan, vilket den man som hon tidigare anmält för sexuella trakasserier inte tyckte.

I stämningsansökan hävdade kvinnans juridiska ombud, Anne Alfredsson på LO-TCO Rättsskydd, att kvinnan hade blivit direkt diskriminerad av Kiruna pastorat, att diskrimineringen hade samband med kön och att hon hade bättre kvalifikationer/meriter för tjänsten än en man som fick den.

Dessutom, menar hon, att kvinnan hade blivit utsatt för repressalier genom arbetsgivarens beslut att inte anställa henne. Det eftersom beslutet var grundat på omständigheten att hon tidigare anmält och medverkat i en utredning om sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Kiruna pastorat har bestridit att man har gjort sig skyldig till diskriminering. Men i dag meddelade Gällivare tingsrätt att pastoratet har gjort sig skyldig till just det.

– Tingsrätten gick helt på vår linje och tycker bland annat också att det är märkligt att pastoratet lät mannen som utsatt kvinnan för sexuella trakasserier få inflytande över vem som skulle anställas, säger Anne Alfredsson.

– Det är något som har stuckit i ögonen hela tiden och tingsrätten menar att det väl snarare hade varit på sin plats att pastoratet åter hade klargjort för mannen att vissa beteenden inte tolereras på en arbetsplats.

Den diskriminerade kvinnan, som nu får en diskrimineringsersättning på 50 000 kronor, säger:

– Det känns jättehärligt att jag vann, även om jag vetat att jag har haft rätt hela tiden. Nu kan jag lämna det här bakom mig, säger hon.

Diskrimineringen kostar pastoratet totalt drygt 350 000 kronor, inkluderat diskrimineringsersättningen till kvinnan och hennes och de egna rättegångskostnaderna.

Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.