Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Företaget som ägs av de anställda

När Maskinsystem i Dalarna skulle säljas bestämde sig medarbetarna för att ta över. Vägen har varit långt i från spikrak – men de har jobben kvar och i dag står företaget starkt.
Ola Rennstam Publicerad 8 maj 2017, kl 09:58
Martin Kelam
Målet är att tjäna 100 000 kronor per anställd och år och det brukar gå i lås, säger vd Dan Kjellberg (t v), här omgiven av konstruktörerna. Martin Kelam

Orten är mest känd för sitt knäckebröd. Till viss förtret för invånarna i den lilla byn Vika. Tillverkningen av hårdbröd flyttades nämligen till grannsocknen Stora Skedvi redan i mitten av 1970-talet och sker numera – till ännu större förtret – på industriell väg i Leksand.

Ett Vikaföretag som däremot blivit kvar under alla år är Maskinsystem AB. Verkstadsbolagets två röda huslängor utmed landsvägen mot Falun gör inte mycket väsen av sig. Och inte företaget heller, om man ska vara ärlig. Marknadsföringsbudgeten är noll kronor och skylten med företagsemblemet ytterst blygsam.

Det anmärkningsvärda är bolagets ägarstruktur.

– Vi driver det här företaget i sann kommunistisk anda.

Det säger Dan Kjellberg, företagets vd, och flinar förtjust medan han visar runt i verkstaden. Nej, särskilt kommunistisk är inte verksamheten på Maskinsystem. Däremot finns en stark solidaritet och sammanhållning och ett engagemang utöver det vanliga. Det kan ha att göra med att åtta av elva anställda är delägare.

– Engagemanget blir starkare när man arbetar åt sig själv, går firman bra så tjänar man ju lite extra på det, säger Dan Kjellberg

Tydliga regler kring vad som gäller är ett måste när medarbetare äger tillsammans. Och det gäller i högsta grad också transparens; att samtliga anställda har insyn i ekonomi och viktiga beslut är en självklarhet.

– Den här organisationen är platt som en pannkaka och det är nog svårt att ha det på något annat sätt med tanke på vår ägarstruktur. Samtidigt vore det förstås en omöjlighet om alla lade sig i beslut på detaljnivå. Vissa delägare är väldigt intresserade av hur det går för bolaget medan andra mer går till jobbet, och det är helt okej, för vi är olika, säger Dan Kjellberg.

Om vi blivit uppköpta tror jag inte att vi hade överlevt

Det var 2006 som Maskinsystems grundare Krister Källström bestämde sig för att sälja sitt livsverk. Men när han inte hittade någon köpare som kändes rätt lät han frågan gå vidare till personalen. De behövde inte särskilt lång betänketid för att slå till. Och på så sätt kunde både kunskap och kundrelationer bevaras i företaget.

Delägarskapet har med åren visat sig vara en god affär för dem som hoppade på tåget. Men vägen har varit långt ifrån spikrak. 2008 införde storkunden Sandvik investeringsstopp i tolv månader som en följd av finanskrisen. Över en natt sjönk Maskinsystems omsättning med 35 procent. Läget var skakigt. Lösningen blev att samtliga medarbetare solidariskt gick ner i lön med tio procent, men fortsatte att jobba heltid.

– Det var faktiskt ingen som opponerade sig. Jag tror inte att det hade gått lika smärtfritt på ett större aktiebolag där man knappt vet vem ägaren är, varför ska man då göra den uppoffringen? Att sänka lönen var en kraftfull signal om läget, säger Dan Kjellberg.

Montören Stefan Forsberg, som sitter i bolagsstyrelsen, instämmer.

– Det var inte roligt att gå ner i lön i ett år, men ska man rädda företaget är det bättre att alla tar en liten del än att några måste sluta, säger han.

Löneåtstramningen gav effekt och vändningen kom. I dag har bolaget fler ben att stå på – man jobbar mot fler branscher och är inte lika beroende av några få industrijättar.

De åtta kompanjonerna är övertygade om att det oortodoxa ägarförhållandet har räddat kvar arbetstillfällena på orten – flera konkurrenter har köpts upp av större aktörer och avvecklats.

– Hade vi blivit uppköpta 2006 tror jag inte att vi hade funnits kvar, säger konstruktören Fredrik Sahlander.

Vid kontorsplatsen bredvid sitter hans far Stig med över 30 år i företaget.

– Jag kan inte komma på något negativt med att äga tillsammans, folk trivs ihop och har koppling till Vika och byarna runt omkring, säger han.

Att ha åtta delägare bland personalen ställer särskilda krav på ledarskapet. Att peka med hela handen hade inte gått hem, filosoferar Dan Kjellberg:

– Jag har känt de här killarna i 20 år, det hade blivit pajaseri om jag skulle gå runt och vara chef. Det skulle inte funka om jag berättade hur de ska göra sina jobb, alla är självgående. Jag försöker avdramatisera mitt chefskap så mycket som möjligt.

Maskinsystems affärsidé är att tillverka specialbeställda maskiner för stål- och tillverkningsindustrin.

– Vi har ingen egentlig produkt, det vi säljer sitter i skallen på folk. Eftersom vi ytterst sällan gör samma sak två gånger är alla vana vid att hela tiden tänka nytt. Det är utmaningen som triggar oss och går det åt helvete så fixar vi det ändå, av någon outgrundlig anledning, förklarar Dan Kjellberg och stannar till vid bolagets nya svarv- och fräsmaskin, en investering på åtskilliga miljoner.

Lagarbetet löper genom hela produktionsledet – från konstruktörer till produktion och montering. Genom att alla tillåts vara kreativa och ha en åsikt har företaget blivit starkt på problemlösning.

– När vi skickar ner en ritning till killarna i verkstaden säger vi att den bara är ute på remiss. De ser direkt om bearbetningarna kan göras på ett bättre sätt, och om något är fel får man verkligen höra det. De gör inte bara det de blir tillsagda. Variation är A och O, folk hade slutat om de skulle stå och göra samma fyrkant varje dag.

Dan Kjellberg tror att bolaget skulle hinna med fler projekt och tjäna mer pengar om det inte vore för personalens yrkesstolthet.

– Antagligen håller vi för bra kvalitet. Men jag kan inte gå ner till killarna i verkstaden och säga åt dem att göra en bearbetning lite sämre så att vi tjänar mer pengar – då skulle jag troligtvis få en smäll.

Det ekonomiska målet är att tjäna 100 000 kronor per anställd och år.

– Det brukar gå. Så länge vi tjänar pengar är folk nöjda. Men jag har ingen aning om hur organisationen skulle reagera om vi skulle visa röda siffor och man var tvungen att ta ur egen ficka för att hjälpa ”individen Maskinsystem”. Men jag tror att alla tycker att det är ett fint företag som man vill hjälpa, säger Dan.

Om någon slutar på företaget måste den personen sälja sina aktier till övriga delägare. På så sätt stannar ägandet hos de anställda. Och den som slutar kan förhoppningsvis tjäna en hacka.

Varför gör inte fler som ni, om det nu är så bra?
– Jag vet ärligt talat inte om det är så förträffligt, men det funkar för oss.

MASKINSYSTEM AB

ANTAL ANSTÄLLDA: 11.

ORT: Vika mellan Falun och Borlänge.

HISTORIK: Startade 1983 och ägs sedan 2006 av åtta anställda.

TILLVERKAR: Specialbeställda maskiner för stål- och tillverkningsindustrin.

OMSÄTTNING: 15 miljoner kronor.

Ledarskap

5 konkreta tips: Så lär du dig tala inför folk

Får du panik av att hålla en dragning inför publik? Psykologen Alexandra Thomas, en av Chef & Karriärs mentorer, ger konkreta tips på hur du kan bemästra rädslan och göra presentationen till en succé.
Publicerad 10 april 2024, kl 06:00
Tecknad illustration av person med skakande ben som håller tal inför publik.
Visualisera framgång och skapa kontakt. Genom att använda dessa strategier kan du övervinna din talängslan och bli en effektiv och inspirerande kommunikatör. Illustration: Dennis Eriksson.

FRÅGA: Ända sedan barnsben har jag haft stora svårigheter med att prata inför folk. Både i skola och arbetsliv har jag i de lägena flera gånger drabbats av blackout. I vuxen ålder har jag försökt undvika situationen genom att inte ta på mig uppdrag som har inneburit redovisning. Eller i sista fall att sjukskriva mig.

Nyligen erbjöds jag att bli avdelningschef. Den rollen innebär att jag måste hålla dragningar inför hundratals medarbetare och även andra chefer. Så i stället för att bli glad och stolt över befordran känner jag enbart panik.

Självkänslan är skadad av alla gånger som det har gått åt pipan. Samtidigt vill jag inte återigen ta till flykten och tacka nej till tjänsten. Men hur ska jag göra för att våga? 

SVAR: Din fråga berör något djupt mänskligt. Att ställa sig utanför flocken var i människans tidiga historia förenat med fara och det är naturligt att hjärnan reagerar med flykt, som om du befann dig i en livshotande situation.

Att inte längre vilja fly är förstås rätt väg framåt. Efter mina år som retoriktränare har jag sett mycket som fungerar:

Försök att lugna hotsystemet genom andningsövningar. Du kan andas in genom att räkna till fyra och andas ut och räkna till fem. Visualisera det du vill uppnå. Om du får bilder av tidigare situationer, försök vända dem till scenarion där du lyckas.

Lär känna platsen och gå gärna dit och öva. Hur ser publiken ut, var sitter de, var står du, hur fungerar tekniken? Ju mer förberedd du är, desto lugnare kan du vara under framförandet.

Ett visst mått av nervositet gör att sinnena skärps och du gör dig redo att prestera. Gör dig vän med nervositeten och tänk att ingen vill lyssna på en blasé person som inte utstrålar något. Folk är ofta upptagna av sig själva och din nervositet kommer varken märkas eller synas på det sätt du upplever den.

Från blackout till framgång

Försök att minska det mentala avståndet mellan dig och publiken genom att vara personlig eller nämna något som andra kan relatera till. Du kan visa sårbarhet och avdramatisera situationen genom att till exempel säga: ”300 personer, nu blev jag nervös.”

De allra flesta kommer vilja dig väl och vill se dig lyckas. Om du ändå får en blackout vet inte publiken vad du ska säga. Då kan du låta punkterna komma i en ny ordning och ta dig tillbaka till strukturen efter hand.

Det mest effektiva – och jobbiga – sättet att komma över talängslan är exponering. Att möta situationen du är rädd för tills du lärt tankarna och kroppen att det inte är farligt.

Träna gärna hemma framför spegeln eller gå till en talcoach och simulera situationen. Den kemiska reaktionen i kroppen vid nervositet är identiskt med den vid förväntan. Enda skillnaden är våra tankar. Så ibland behöver vi överlista hjärnan och intala den att vi är taggade och att allt kommer gå bra.

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion. Inspirationsföreläsare och skribent.

ÅLDER: 45.

KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på bup.

Har du en fråga till våra mentorer? Mejla [email protected].