Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Facken gör tummen ner för medlarnas lönebud

Totalt 4,5 procent över 29 månader är ett oacceptabelt lågt bud – Facken inom industrin säger nej till det första budet från de oberoende medlarna i årets avtalsrörelse. Arbetsgivarna accepterar däremot budet.
Johanna Rovira, Ola Rennstam Publicerad 20 oktober 2020, kl 14:06
 Fredrik Sandberg / TT, Henrik Montgomery / TT
"Ska vi säga ja till ett avtal så måste det vara betydligt högre nivåer. Det skulle inte vara acceptabelt för Unionens medlemmar att få ut 4,5 procent på 29 månader", säger Martin Linder, Unionens ordförande. Fredrik Sandberg / TT, Henrik Montgomery / TT

För att Facken inom industrin ska säga ja till ett bud krävs ett betydligt bättre bud – bland annat saknar förbunden avsättningar till flexpension och vab-tillägg på avtalsområden där det saknas. Dessutom krävs det en låglönesatsning för LO-förbunden, meddelade Facken inom industrin på tisdagen.

Läs mer: Så funkar flexpensionen

– Hemställan vi tagit emot var på 4,5 procent på 29 månader och då har vi svarat att det är en oacceptabel låg nivå. Det motiverar vi med att återhämtningen i ekonomin och utvecklingen av konkurrenskraften ger stöd till en väsentligt större löneökningstakt, säger Unionens ordförande Martin Linder.

Skulle 4,5 procent inte ge mer pengar i plånboken för Unionens medlemmar?
– Ska vi säga ja till ett avtal så måste det vara betydligt högre nivåer. Det skulle inte vara acceptabelt för Unionens medlemmar att få ut 4,5 procent på 29 månader.

Vad säger förslaget från medlarna om retroaktiviteten. När skulle avtalet börja gälla?
– Jag kan inte kommentera detaljerna i hemställan. Det som är viktigt för oss är att det blir högre nivåer under hela avtalsperioden och att den inkluderar delar av 2020, så det hänger ihop.

Ni anser att det saknas nödvändiga avsättningar till bland annat flexpension?
– Ska det bli avtal krävs att det blir avsättningar till flexpension och blir en lösning på vårt krav på vab-tillägg. Vi konstaterar också att den låglönesatsning som LO-förbunden i Facken inom industrin kräver också saknas. Nivåerna och dessa viktiga delar saknas och vårt tydliga besked till Opo är att det måste ändras om vi ska säga ja.

Läs mer: Facken öppnar för flerårigt avtal

Arbetsgivarna säger däremot ja till medlarnas hemställan. Teknikarbetsgivarna, Tekniktjänstearbetsgivarna och TEKO (Sveriges Textil- och Modeföretag) skriver i ett pressmeddelande att nivån är utmanande med tanke på coronapandemin och att det finns en stor risk för bakslag i ekonomin.

Den 31 oktober löper nuvarande avtal ut.

Opo

Opartiska Ordföranden, Opo, utses av industrins parter med främsta uppgift att se till att parterna träffar ett avtal. De har också befogenhet att lägga ett slutgiltigt förslag till avtal, en så kallad hemställan.

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.