Sedan tjugo år tillbaka sätter Industriavtalet det så kallade märket, en procentsiffra, för löneökningarna för hela arbetsmarknaden. En av de fördelar som inte minst arbetsgivarna och facken brukar framhålla med modellen är att den har minskat konflikterna på arbetsmarknaden.
Så långt instämmer också Cecilia Hermansson, ekonomie doktor och forskare vid KTH. Lika säker är hon dock inte när det gäller att avtalet också ska ha bidragit till höga reallöner och en hög sysselsättning, eftersom andra reformer som genomfördes under 1990-talet kan ha spelat stor roll när det gäller det.
I en rapport där hon på, uppdrag av Svenskt Näringsliv, utrett Industriavtalets betydelse sammanfattar Cecilia Hermansson också den kritik som förts fram mot modellen på senare tid. Avtalet anses orättvist genom att det procenttal som sätts på löneökningarna missgynnar dem som arbetar inom kvinnodominerade och lågavlönade branscher, som då får mindre kronor i lönepåslag än redan högre avlönade grupper. Ett sätt att motverka den kritiken skulle kunna vara att man gjorde som i Danmark, där kollektivavtalen i stället anger löneökningarna i kronor.
– Det kan i alla fall vara något som borde diskuteras, säger Cecilia Hermansson.
