Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Chefer överklagar självmordsdom

Både enhets- och socialchefen som nyligen dömdes för att inte ha gjort tillräckligt när en anställd tog livet av sig överklagar nu domen. "Tingsrätten ställde för stora krav på min huvudman", säger enhetschefens advokat Andreas Victor.
Sandra Lund Publicerad 17 mars 2014, kl 11:16

I mitten av februari dömdes två chefer i Krokoms kommun för arbetsmiljöbrott vållande till annans död. Tingsrätten i Östersund ansåg att de inte hade gjort vad de skulle för att undvika att en socialsekreterare i kommunen tog livet av sig efter upplevd mobbning från en annan chef i kommunen. Arbetsmiljöansvaret låg däremot på enhets- och socialchefen. Båda dömdes till villkorlig dom och dagsböter. Domen är unik då det är första gången den psykosociala arbetsmiljön prövats som ett brott.

Många experter har trott, och hoppats på, ett överklagande. För att få en så hög instans som möjligt att klargöra läget när det gäller arbetsgivarens ansvar i liknande fall. Och nu överklagar alltså båda cheferna domen till hovrätten.

- Vi anser att tingsrätten ställt för stora krav på min huvudman som när det hände trodde att han agerade på rätt sätt. Målet är komplicerat och det finns goda utsikter att hovrätten gör en annan bedömning än tingsrätten, säger enhetschefens advokat Andreas Victor.

I överklagandet nämner han bland annat att enhetschefen aldrig utredde omplacering  eftersom han ansåg att det var omöjligt när socialsekreteraren mådde så dåligt. Han skriver också att han faktiskt gjorde en mobbningsutredning som kom fram till att det inte handlade om kränkande särbehandling. En utredning som tingsrätten ansåg vara otillräcklig.

Advokat Andreas Victor skriver att med facit i hand borde enhetschefen ha gjort annorlunda, men att han ändå uppfattade det som att han följde arbetsmiljölagens krav. Enligt advokaten har enhetschefen inte heller varit drivande i varslet om avsked som tingsrätten såg som en del av mobbningen.

Även socialchefen anser att tingsrätten dömt fel. I överklagandet skriver hans advokat Rolf Lohse att socialchefen ansvarar för cirka 450 anställda och att samarbetsproblem inte är ovanliga. Att socialsekreterarens kolleger ställde sig på sin arbetskamrats sida och larmade ledningen var inte konstigt enligt socialchefen, eftersom socialsekreteraren ”demoniserade” den chef som mobbade honom.

Advokaten, Rolf Lohse, skriver också att det inte ”med säkerhet” går att veta vad som utlöser ett självmord. Och att det är förvånansvärt att tingsrätten är så tvärsäker i frågan. Även när det gäller varslet om avskedande av socialsekretaren anser advokaten att man inte kan veta hur det hade slutat. "Men även om omplaceringsåtgärder hade vidtagits och även om inga arbetsrättsliga åtgärder hade vidtagits kan man inte med säkerhet säga hur det skulle gått" skriver han och kräver att åtalet ogillas.

Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först