Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Chefen från helvetet

7 av 10 har erfarenhet av en chef som fått medarbetarna att må dåligt. Det visar Kollegas undersökning. Enligt forskningen höjer det risken för hjärtinfarkt.
David Österberg Publicerad 28 augusti 2019, kl 17:00
Argt kvinnoansikte och stirrar ner på rädda medarbetare.
Risken för hjärtinfarkt ökar med 25 procent för den som under lång tid haft en chef utan ”skyddande egenskaper”. Illustration: Dennis Eriksson

Ida hade jobbat länge på sin arbetsplats när hon fick en ny chef. Hon hade alltid trivts bra med kollegor och chefer och gillade verkligen sitt jobb. Men den nya chefen störde sig på henne och utsåg snart henne till sitt offer.

– Jag var den första som blev utsatt. Jag tror att det berodde på att jag är stark och drivande. Det började med småsaker, men sedan blev det värre. Jag blev inte kallad till möten, fick inte prata med mina kollegor, hon kallade mig dum. Till slut var jag helt isolerad.

Trots att chefen så uppenbart betedde sig illa tog det lång tid innan Ida förstod vad hon var utsatt för.

– Till en början var det svårt att sätta ord på vad som var fel och jag förstod inte vad jag hade gjort. Hon fick mig att känna mig som en idiot, ändå visste jag någonstans i bakhuvudet att det inte var mig det var fel på. Annars hade jag gått ner mig totalt.

Ida mådde sämre och sämre och blev till slut sjukskriven. Hennes läkare uppmanade henne att säga upp sig, men Ida behövde sin inkomst. Efter ett par månader gick hon tillbaka till jobbet och då hade chefen börjat ge sig på andra. Ida bestämde sig för att engagera sig i fackklubben och tillsammans med sina kollegor försökte hon få ledningen att förstå att chefens beteende var oacceptabelt.

– När jag stod utanför var det lättare att förstå vad det handlade om – och att det inte handlade om mig. Ledningen lyssnade men gjorde ingenting. Chefen var kreativ och fick det att framstå som att hon gjorde mycket, trots att det var medarbetarna som gjorde jobbet. Först när högsta chefen själv blev utsatt hände något och hon fick gå.

Även Margareta har erfarenhet av att jobba för en dålig chef. När hon bytte arbetsplats upptäckte hon att hennes nya chef ville kontrollera allt hon gjorde.

– Jag hade över 20 års erfarenhet av branschen och han var ny som chef. Plötsligt kunde han komma och vara arg som ett bi för något som jag gjort, trots att kunden ville ha det på det sättet. Det handlade inte om några felaktigheter utan om att han ville ha kontroll över vad jag gjorde och hur jag gjorde det.

Margareta säger att hon uppskattar personer som är raka och tydliga. Men den här chefen hade svårt att kommunicera och höll ofta inne med information som medarbetarna hade behövt.

– Efter mig anställdes en ny tjej som jag skulle arbeta tillsammans med. Jag fick aldrig veta att hon hade anställts. Hon var jätteduktig och en bra kollega, men det kändes konstigt att jag aldrig fick veta att hon skulle börja. Ett halvår senare visade det sig att hon blivit avdelningschef. När jag frågade chefen varför han inte hade berättat det svarade han bara att det var något han bestämde själv. Och det var det ju såklart, men det hade varit bra att få veta det.

Margareta och chefen blev ofta osams och den dåliga relationen ledde till att arbetsglädjen till stor del försvann.

– Det var inte så illa att jag gick hemma och var deprimerad, men det blev ett dåligt arbetsklimat. Det tar väldigt hårt när någon inte hälsar. I perioder var det inte så roligt.

Ida och Margareta är långt ifrån ensamma om att ha haft dåliga chefer. Enligt en Novus-undersökning som Kollega låtit göra har sju av tio någon gång haft en chef som fått dem eller andra på arbetsplatsen att må direkt dåligt.

Två egenskaper framstår som värst: brist på empati och stort kontrollbehov. Andra dåliga egenskaper är brist på respekt och oförmåga att inspirera. Att chefen är självcentrerad och inte litar på medarbetarna hamnar också högt upp på listan över negativa egenskaper.

Det går inte att uppfostra en chef, och att gå högre upp funkar nästan aldrig

Undersökningen visar också att de flesta handskas med situationen genom att bita ihop eller prata med kollegor. Men över 30 procent har bytt jobb på grund av en dålig chef.

En chef har många uppgifter. I Kollegas undersökning framkommer tydligt att en uppgift anses viktigast: att motivera medarbetarna. På andra plats kommer ”att utveckla medarbetarna” följt av ”att se varje individ”.

Och det finns en hel del bra chefer. Sex av tio svarar att de flera gånger arbetat för bra chefer och bara tio procent svarar att de aldrig gjort det.

Att chefen kan vara helt avgörande för hur medarbetarna mår visade Anna Nyberg, psykolog och forskare vid Göteborgs universitet, i sin avhandling. Hon undersökte hur anställda uppfattade sina chefers ledarskap och jämförde det med hur många som tio år senare drabbats av hjärtinfarkt.

Resultatet var tydligt: bland män ökade risken för hjärtinfarkt med 25 procent om de under lång tid haft en chef utan ”skyddande egenskaper”. Exempel på sådana egenskaper är förmåga att vara tydlig med förväntningar och att ge mandat, lyssna, vara rättvis, stöttande och inspirerande.

Varför är chefen så viktig?

– Vi tillbringar väldigt mycket tid på jobbet. Det är den arena där vi får en stor del av vår identitet, vår status, vår inkomst. Mycket står på spel på jobbet. Chefen är i en maktposition, är den person som utvärderar dig och sätter din lön. En chef kan också påverka gruppklimatet, exempelvis genom att vara orättvis eller inte ta itu med mobbning.

I de nordiska länderna, med en tradition av medbestämmande, är det relativt ovanligt med ett aggressivt ledarskap, enligt Anna Nyberg. Här uppstår i stället problem när chefer inte tar sin ledarroll på allvar.

– Det leder till dålig gruppdynamik. Det är viktigt att chefen vågar ta konflikter, vågar vara tydlig.

Störst påverkan på hur medarbetarna mår har den närmaste chefen, enligt psykolog Anne Grefberg.

– Mellanchefens viktigaste uppgift är att skydda sina medarbetare från kraven uppifrån. Det handlar inte om att se till att medarbetarna inte behöver jobba utan att kraven uppifrån översätts, portioneras ut och operationaliseras. Om chefen misslyckas med det blir det ofta oklart för medarbetarna vad de ska göra och mandaten blir otydliga.

Vad kan man göra om man har en riktigt dålig chef?

– Först måste man ta reda på varför man mår dåligt. Handlar det om ens egen livssituation, om ens arbetsuppgifter, om chefen? Det är lätt hänt att gå vilse och lägga hela ansvaret på chefen. Men om det verkligen är chefen som gör att man mår dåligt är det bäst att lämna arbetsplatsen. Det går inte att uppfostra en chef. Och att gå högre upp funkar nästan aldrig. Chefer har oftast en annan fasad gentemot sina chefer, så chefens chef kommer inte att ha sett det du har sett.

Clara Lövenhamn är ledarskapsutvecklare och betonar att chefen inte bär hela ansvaret för arbetsklimatet. Men eftersom chefen har mer makt har hen det största ansvaret, säger hon. Hon anser också att de flesta kan träna sig till att bli en bra chef – om man förstår att det är en yrkesroll i sig.

Händer det att människor blir chef av fel anledning?

– Absolut. Det klassiska exemplet är att befordra en medarbetare till chef för att personen är riktigt duktig på det den gör. Men chefsrollen är en profession i sig. Visst kan man ibland ha fördel av att ha en specialistkompetens, men ett gott ledarskap handlar om så mycket annat. Viktigast är att man tillsammans med gruppen kommer fram till vad man ska uppnå och syftet med det och att sedan göra det tillsammans. Att vara närvarande och transparent som chef. Och att ge medarbetarna rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb.

I dag mår Ida bra igen och arbetsglädjen är tillbaka på kontoret. Men trots att det nu har gått flera år sedan chefen fick sluta påverkar händelsen henne fortfarande.

– Jag får fortfarande stresspåslag om liknande situationer uppstår. Och de behöver inte ens beröra mig personligen, säger hon.

Margareta har bytt jobb och är i dag på en bra och trygg arbetsplats. Hon säger att hon har blivit försiktigare och frågar mer under anställningsintervjuer innan hon börjar en ny anställning.

– Det är bra att veta var man hamnar.

Ledarskap

5 konkreta tips: Så lär du dig tala inför folk

Får du panik av att hålla en dragning inför publik? Psykologen Alexandra Thomas, en av Chef & Karriärs mentorer, ger konkreta tips på hur du kan bemästra rädslan och göra presentationen till en succé.
Publicerad 10 april 2024, kl 06:00
Tecknad illustration av person med skakande ben som håller tal inför publik.
Visualisera framgång och skapa kontakt. Genom att använda dessa strategier kan du övervinna din talängslan och bli en effektiv och inspirerande kommunikatör. Illustration: Dennis Eriksson.

FRÅGA: Ända sedan barnsben har jag haft stora svårigheter med att prata inför folk. Både i skola och arbetsliv har jag i de lägena flera gånger drabbats av blackout. I vuxen ålder har jag försökt undvika situationen genom att inte ta på mig uppdrag som har inneburit redovisning. Eller i sista fall att sjukskriva mig.

Nyligen erbjöds jag att bli avdelningschef. Den rollen innebär att jag måste hålla dragningar inför hundratals medarbetare och även andra chefer. Så i stället för att bli glad och stolt över befordran känner jag enbart panik.

Självkänslan är skadad av alla gånger som det har gått åt pipan. Samtidigt vill jag inte återigen ta till flykten och tacka nej till tjänsten. Men hur ska jag göra för att våga? 

SVAR: Din fråga berör något djupt mänskligt. Att ställa sig utanför flocken var i människans tidiga historia förenat med fara och det är naturligt att hjärnan reagerar med flykt, som om du befann dig i en livshotande situation.

Att inte längre vilja fly är förstås rätt väg framåt. Efter mina år som retoriktränare har jag sett mycket som fungerar:

Försök att lugna hotsystemet genom andningsövningar. Du kan andas in genom att räkna till fyra och andas ut och räkna till fem. Visualisera det du vill uppnå. Om du får bilder av tidigare situationer, försök vända dem till scenarion där du lyckas.

Lär känna platsen och gå gärna dit och öva. Hur ser publiken ut, var sitter de, var står du, hur fungerar tekniken? Ju mer förberedd du är, desto lugnare kan du vara under framförandet.

Ett visst mått av nervositet gör att sinnena skärps och du gör dig redo att prestera. Gör dig vän med nervositeten och tänk att ingen vill lyssna på en blasé person som inte utstrålar något. Folk är ofta upptagna av sig själva och din nervositet kommer varken märkas eller synas på det sätt du upplever den.

Från blackout till framgång

Försök att minska det mentala avståndet mellan dig och publiken genom att vara personlig eller nämna något som andra kan relatera till. Du kan visa sårbarhet och avdramatisera situationen genom att till exempel säga: ”300 personer, nu blev jag nervös.”

De allra flesta kommer vilja dig väl och vill se dig lyckas. Om du ändå får en blackout vet inte publiken vad du ska säga. Då kan du låta punkterna komma i en ny ordning och ta dig tillbaka till strukturen efter hand.

Det mest effektiva – och jobbiga – sättet att komma över talängslan är exponering. Att möta situationen du är rädd för tills du lärt tankarna och kroppen att det inte är farligt.

Träna gärna hemma framför spegeln eller gå till en talcoach och simulera situationen. Den kemiska reaktionen i kroppen vid nervositet är identiskt med den vid förväntan. Enda skillnaden är våra tankar. Så ibland behöver vi överlista hjärnan och intala den att vi är taggade och att allt kommer gå bra.

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion. Inspirationsföreläsare och skribent.

ÅLDER: 45.

KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på bup.

Har du en fråga till våra mentorer? Mejla [email protected].