Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Arbetstillfällen som försvinner

Uppdrag granskning borde göra en sammanställningsdokumentär om hur många arbetstillfällen som har försvunnit utomlands för ingenjörer, callcenter, supportpersonal, konsulter och montörer. Ingen går säker i detta land.
Publicerad 7 april 2015, kl 10:58

Samtidigt som systemet  kring den s k "Arbetsförmedlingen" plågar människor i stället för att stödja, hjälpa och utbilda. Ta bara skämtet arbetsmarknadsutbildningar som exempel: det kan handla om en utbränd sjuksköterska som erbjuds omskolning i 3 månader till bilplåtslagare, grävmaskinist, professionell lokalvårdare eller kanske lastbilschaffis i den region där sådana behövs.

Om sjuksköterskan hamnar i FAS3 så får denne inte längre gå någon arbetsmarknadsutbildning.  Då är det släktforskning, måla stolar eller sortera andrahandsprylar som gäller. Den semester man får är 20 dagar och kan inte sparas. Man får gå en utbildning men då är det csn-medel som gäller, max 5 år enligt A-kassereglerna men här har lilla Arbetsförmedlingen en egen regel på 1 år.

Den som tar otillåten ledighet dvs "icke överhoppningsbar" förlorar sin A-kassa för all framtid.

Man blir nästan idiot på det här landet! Om man är sjuk, blir arbetslös plågas man till döds. Samtidigt som de rika kan renovera sina hus och lägenheter och göra avdrag, till och med utomlands - åtskilliga miljoner har gått till utländska företag som renoverat svenskars sommarhus i Spanien. Dessa högavlönade kan således göra både ränteavdrag, förlustavdrag och rot/rutavdrag. Skattepengar som vi alla har varit med om att betala via bensinskatter, moms, kommunalskatt etc. Samtidigt som Sveriges mjölkbönder går på "knä". Samtidigt som cancersjuka och utbrända ska "arbetsprövas". Allianspartierna har verkligen lyckats!  Till och med de fromma Kristdemokraterna med Jesus i spetsen stod bakom denna "Matteus-effekt", de som har mest får mer. Sossarna använde formuleringar som att "någonting håller på att gå sönder i det svenska folkhemmet". Många svenskar röstar i sin förvirring på svärmorsdrömmen Jimmy Åkesson eller ska vi kalla det för självmordsdrömmen.

Är det inte dags för eftertanke och handling!?Dags att de röd-gröna visar handlingskraft och retorik istället för att jaga småpengar och riskkapitalister. Dags för större omvälvningar i stil med locka hit företag som anställer människor, straffa företag ordentligt som lämnar landet, bättre stöd till arbetslösa, välfärdsjobb kallades det visst före valet.

Vilket Sverige vill vi ha om 50 år? Hur kommer vi att se på Sverige, SD, Stefan Ingves räntepolitik, Allianspartierna, Nuon-affären, North-landskandalen mm om 50 år? Vilket land vill vi ge kommande generationer? Är vi på väg att omstöpas till ett Schweiz med en massa holding- och finansbolag eller är vi på väg att bli ett U-land?
//Ebba Grön

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson