I höstas uppmanade franska studenter i ett manifest företag och regeringar att ta sitt ansvar och aktivt arbeta för en hållbar värld. Den 3 december, i samband med FN:s klimatmöte i polska Katowice, lanserade svenska studenter sin version av manifestet. I manifestet kräver studenterna att företag, myndigheter och organisationer sätter ekologisk hållbarhet i centrum för sin verksamhet, för att vara aktuella som framtida arbetsgivare.
Läs också: 3 företag om studenternas klimatkrav
– Som studenter har vi makt att påverka våra framtida arbetsgivare eftersom det är brist på kompetent arbetskraft i Sverige. Vi vill utnyttja vår makt genom att endast söka oss till arbetsgivare som delar våra värderingar. Många av oss vill arbeta för en hållbar framtid. Men ju närmare arbetsmarknaden vi kommer inser vi att många av de företag och arbetsplatser vi kan hamna på inte alls bidrar till omställningen i den mån som krävs. Väldigt få gör sitt för att nå 1,5-gradersmålet, säger Sally Bohlin, som läser maskinteknik på KTH och är en av initiativtagarna till studentmanifestet.
Studenterna definierar inte ekologisk hållbarhet i manifestet. Men enligt Sally Bohlin innebär det att ekosystem bevaras och att jordens system inte utsätts för större påfrestningar än att de kan återhämta sig.
– Vi vill bevara klimatet och naturlivet så att framtida generationer får samma möjligheter till ett gott liv och till användning av naturkapital som vi.
Mattias Goldmann, vd för den gröna tankesmedjan Fores, räknar med att manifestet får genomslag i näringslivet.
– Det är sällan lagstiftning och kundkrav som driver företagen i klimatfrågan. Det gör däremot befintliga och kommande medarbetare, som säger att det inte spelar någon roll hur mycket företagen lockar med i lönekuvertet – om de inte har tillräckligt vassa klimatmål har de ingen chans att rekrytera dem.
Det råder i dag brist på arbetskraft i en mängd branscher i stora delar av landet.
– Att i det läget som företag veta att vi kommer att ratas av de bästa och de brightaste om vi inte är en del av klimatlösningen är den tydligaste signal som näringslivet kan få, säger Mattias Goldmann.
Men hur agerar studenterna den dag konjunkturen vänder och det finns färre jobb att söka. Tackar de då nej till arbetsgivare som inte delar deras värderingar?
– Det blir kompromisser. För mig är det viktigaste att företaget visar en vilja till förändring, de behöver inte vara perfekta från början. Vi ställer hårda krav på arbetsgivarna, men vi är snart utexaminerade och vill bidra med vår kunskap för att hitta lösningar på resan mot ett hållbart samhälle, säger Sally Bohlin.
Men Mattias Goldmann tror att det även under en lågkonjunktur blir konkurrens om den mest kvalificerade arbetskraften och att företagen måste vässa sitt klimatarbete för att inte gå miste om duktiga medarbetare.
– De bästa kommer att kunna välja och vraka även i en vikande konjunktur. Företagen riskerar att gå miste om spetskompetens om de inte är en tydlig del av klimatlösningen, säger han.
I en debattartikel i DN skärpte studenterna kraven och uppmanade bland annat företagen att minska sina koldioxidutsläpp med 16 procent per år, vilket uppges vara en förutsättning för att uppnå 1,5-gradersmålet, det vill säga att begränsa jordens uppvärmning till 1,5 grader.
– Företagen skulle behöva sätta en koldioxidbudget per år och jobba på allvar med att minska utsläppen. Jag förstår att det är en stor utmaning för industriföretagen att ställa om hela sin produktion. Men vad är alternativet. Vi kan inte låta världen gå under, säger Sally Bohlin.
Hur företagen konkret ska arbeta för att minska sin klimatpåverkan beror på deras verksamhet.
– Industriföretagen står för en stor del av Sveriges utsläpp. De måste fundera över hur de kan ställa om sin produktion så att den blir mer hållbar. För företag som inte har så stora utsläpp från den egna verksamheten handlar det om att minska resandet, säger Sally Bohlin.
Hur ser då arbetsgivarorganisationerna på de krav som studenterna ställer?
Maria Sunér Fleming, ansvarig för energi- och klimatfrågor på Svenskt Näringsliv, är positiv till att studenterna är engagerade i miljöfrågan och ställer krav på företagen. Men att minska koldioxidutsläppen med 16 procent per år är inte möjligt för alla branscher, enligt henne.
– Vissa branscher kan kanske klara det. För andra blir det betydligt mer utmanande. Men det finns inga större företag i Sverige med självaktning som inte har klimatmål. De har kanske valt att minska utsläppen i en takt som passar den egna verksamheten. Det måste man ha respekt för, säger hon.
Som exempel anger Maria Sunér Fleming stålindustrin, den industrin i Sverige som enskilt släpper ut mest och där det i dagsläget inte finns någon teknologi för att ta bort utsläppen.
– För stålindustrin finns inget sätt att minska utsläppen med 16 procent per år. Men det pågår ett intensivt arbete i branschen för att få fram en ny processteknologi. När den är på plats kommer utsläppen i ett steg minskas till näst intill noll.
Maria Sunér Fleming är även tveksam till kravet i manifestet, att företagen ska sätta ekologisk hållbarhet i centrum för sin verksamhet.
– Det är svårt att se att ett företag skulle sätta den ekologiska hållbarheten högre än den ekonomiska avkastningen. Ett företag måste ha som centralt mål att generera en ekonomisk avkastning. Företag som inte går med vinst finns ju inte kvar på sikt. Men det motsätter inte att ekologisk hållbarhet är en viktig del av verksamheten.
Hennes bild är att ung arbetskraft ställer högre krav än tidigare generationer på att företagen har ett ekologiskt hållbarhetstänk.
– Företagen vittnar om att unga medarbetare ställer frågor om hur de konkret jobbar med hållbarhet och miljöfrågor.
Men hon vet inte om förtagen gör något specifikt för att anpassa sig till den unga generationens krav.
– Det handlar snarare om att jobba med frågan därför att den är viktig i samhället i stort. Men att företagen ser sig som en del av en hållbar framtid tror jag är viktigt för att möta den unga generationen, säger Maria Sunér Fleming.
Philip Thunborg, ansvarig för hållbarhetsfrågor hos Företagarna, tycker däremot att studenternas krav att företagen ska minska koldioxidutsläppen med 16 procent per år är både relevant och rimligt.
– Det är självklart det som vi ska jobba för. Globalt är det den nivå som vi behöver ligga på för att nå 1,5-graderssmålet som vi kom överens om i Parisavtalet.
Enligt en undersökning som Företagarna gjorde 2015 tyckte 86 procent av medlemsföretagen att det var viktigt att bedriva ett hållbarhetsarbete – och 60 procent hade ett aktivt sådant arbete.
– De ser hur konkurrenskraften ökar när de möter kundkraven och inser att de måste ha ett klimatarbete för att vara relevanta som arbetsgivare, säger Philip Thunborg.
Handel och transport är två branscher som har kommit långt med sitt hållbarhetsarbete.
– För dem är det påtagligt att den egna verksamheten påverkar miljön. Det har till exempel blivit vanligare att transporter samordnas.
Informations- och kommunikationsföretagen ligger däremot inte lika långt framme med sitt miljöarbete.
– Generellt för företag som inte har kommit lika långt är att den egna verksamhetens miljöpåverkan inte är så tydlig, säger Philip Thunborg.
En brist hos många små och medelstora företag är, enligt Thunborg, att de inte utvärderar sitt hållbarhetsarbete.
– Det är viktigt för att kunna effektivisera tillverkningsprocesserna och göra nödvändiga justeringar. De som har utvärderat sitt hållbarhetsarbete och har en policy för hur de kompenserar eller effektiviserar sin verksamhet har också större chans att locka till sig rätt arbetskraft, säger han.