Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
"Det var en riktig skräll"
Som produktionsledare för Eurovisionfinalen i Globen har Helena Eistrand Helmertz haft fullt upp ända sedan september förra året. Nu kan hon äntligen andas ut efter ett bejublat evenemang och Ukrainas vinst som överraskade alla i teamet.
Planering och bemanning av sändningar, schemaläggning och presskonferenser är några av alla de uppgifter som kantat hennes arbetsdag på Sveriges Television fram till i lördags. 750 personer har stått på teamlistan; alltifrån showpersonal till it-tekniker. Dessutom har 130 anställda hjälpts åt att rigga scenerna i Globen och Tele 2 Arena. I stora drag handlar det om att se till att rätt folk är på plats vid rätt tidpunkt – annars faller hela schemat som ett dominospel, förklarar hon.
– Alla ska in vid sin speciella tidpunkt och göra sitt jobb. Från scenbyggare och ljudriggare till de tekniker som sätter upp specialkameror. Men vi har ju haft en väldigt tydlig deadline att jobba mot.
För att allt ska sys ihop på ett smidigt sätt är samarbetet extra viktigt.
– Det krävs en stor logistik. Vi har inte tid för någon teambuilding men alla är så proffsiga att det funkar bra ändå, säger Helena glatt.
Ibland har teamet tvingats till kompromisser för att få budgeten att gå ihop, erkänner hon. Det har också hänt att tekniska förseningar uppstått och då har stressen tätnat i OB-bussen utanför arenan, där bildproducenterna sitter.
– Men vi har legat en dag före schemat i princip hela tiden. Nu håller vi på att riva allt och det brukar sällan vara något problem, förklarar hon.
Helena Eistrand Helmertz är sedan länge medlem i Unionen. Hon är luttrad när det gäller direktsändningar och har redan klarat av nervpirrare som prinsdop och hockeylandskamper, men Eurovision-finalen är hennes allra första schlagerprojekt.
– Det är sällan man får jobba med såhär stora produktioner, det är ju ett väldigt långt projekt som egentligen startade samma natt som Måns vann i Wien. Redan då började man boka lokaler och nyckelpersoner.
Är du schlagerfantast?
– Nja, det är jag nog inte. Jag gillar att jobba med direktsändningar, sedan kan det vara lite av varje – det spelar ingen roll. Det är själva produktionsformen som är rolig, jag gillar när det är många kameror inblandade.
Vad tyckte du om vinnarlåten då?
– Det var ju otippat, det överraskade oss alla. Vi i produktionsteamet hade egna favoriter, själv hejade jag på Frankrike och Ungern som jag tyckte hade bra låtar.
Evenemanget blev både uppskattat och välbesökt, med en fullsatt Glob och fin pr för huvudstaden det grådassiga vädret till trots. Ett nytt koncept för i år var att hela showen visades på storbildsskärm på Tele 2 Arena ett stenkast därifrån. Även dessa 11 000 biljetter sålde slut på nolltid.
– Det var nog många turister som inte kom in i Globen som köpte de sista, gissar hon.
Är det något i produktionen som satt särskilt avtryck?
– Finalkvällen när Globen var slutsåld och man stod därinne och såg alla ljus, kände förväntan ligga i luften och vår studioman Hence drog igång publiken, den stämningen … Det har varit det mest imponerande.
– Det roligaste är att det är en produktion som ses nästan över hela världen, med 200 miljoner tittare. Sedan är det fantastiskt att få vara del i ett så stort projekt med så många duktiga människor, berättar hon.
Nu går Helena Eistrand Helmertz på en välförtjänt sommarledighet, men det blir även jobb på Gothia Cup och en långresa med barnen.
– Vi är trötta allihop, men väldigt nöjda. En sådan show som vi har bjudit på – det är ganska bra jobbat.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Massiva lunchköer arbetsmiljöproblem på SVT
En stängd lunchrestaurang har skapat en kaotisk situation för personalen på SVT och SR. Stor del av lunchen går åt till att köa till automater och mikrovågsugnar. Nu kräver Unionenklubben att arbetsgivaren löser frågan.
Lunchrestaurangen Gourmedia har varit en viktig samlingspunkt för personalen på public service-bolagen i Stockholm. Varje dag har krogen med det ordvitsiga namnet serverat 1 000 - 1 500 lunchportioner till hungriga anställda på SVT, SR och UR. Restaurangen stängdes tidigare i år och nu har ledningen beslutat att ingen ny kommer i dess ställe. Tidigare har även restaurangen i radiohuset försvunnit. Stängningen av de båda matställena har nu lett till att personalen tvingas ägna stor del av sin lunch åt att köa till mikrovågsugnar för medhavd mat och till de automater som placerats ut.
− Våra medlemmar är väldigt upprörda över situationen - detta har blivit ett stort arbetsmiljöproblem. Vi har korta raster och folk är pressade tidsmässigt. Gärdet ligger för avsides för att man ska hinna gå ut och äta på ett annat lunchställe, säger Maria Fornemo, vice ordförande i Unionenklubben på SVT.
Tvingas köa i en trappa
Förutom en mindre kaféteria i tv-huset kan man också köpa mat från en vagn i ett trapphus i Radiohuset.
− Köerna ringlar långa i trappan, och man kan inte sitta där utan man får vandra i väg med sin tallrik och äta i andra utrymmen. Utbudet i automaterna är begränsat, särskilt för personer som har olika allergier, berättar Maria Fornemo.
Antalet mikrovågsugnar är underdimensionerat i de olika byggnaderna på Gärdet och bristen på sittplatser har lett till att många äter vid sina skrivbord istället. Unionenklubben är kritiskt:
− Att få gå iväg en stund och äta lagad mat är jätteviktigt för återhämtningen. Restaurangen var en plats där man träffade och socialiserade sig med kollegor från andra avdelningar, precis det ledningen uppmanar oss att göra. Nu har det blivit svårare att möta människor över redaktionsgränserna.
Unionenklubben på SVT har tillsammans med de andra facken inom public service drivit för att få arbetsgivaren att ändra sig i lunchfrågan.
− Vi får ingen respons, det verkar som att arbetsgivaren inte riktigt tar det här på allvar. Vi är en så pass stor arbetsplats att det känns befogat att det finns en restaurang, det är ovärdigt att stå och köa i en trappuppgång, säger Maria Fornemo.
SVT: ”Vi arbetar med en lösning”
Johannes Ekström, ekonomidirektör på SVT, har svarat på Kollegas frågor via mejl.
Vad är orsaken till att ni valde att stänga lunchrestaurangen Gourmedia? Vad är anledningen till att ni inte ersätter den med en ny personalmatsal?
− För att minska företagets miljöpåverkan och kunna erbjuda ändamålsenliga lokaler flyttas alla medarbetare in i Tv-huset. När Kontorshuset är tomt ska det hyras ut till Polismyndigheten. Det gör att Public Service-bolagen inte längre har tillgång till Gourmedias gamla lokaler.
− När SVT nu har mindre utrymme saknas möjlighet för en lunchrestaurang motsvarande Gourmedia. Istället erbjuder vi andra alternativ och fortsätter att arbeta för att hitta ännu bättre lunchlösningar för våra medarbetare.
Många i personalen är upprörda över att de måste ägna stor del av sin lunch åt att köa till automater eller mikrovågsugnar. Delar du bilden av de långa köerna? Vad tänker ni konkret göra åt situationen?
− Under den värsta lunchrusningen kan det bli en del köbildning, det har jag noterat. Och jag har absolut förståelse för frustrationen detta leder till. Det är inte bra att medarbetarna känner att lunchrasten blir stressig och obekväm.
− SVT arbetar för fullt tillsammans med SRF och övriga public service-bolag med att förbättra lunchmöjligheterna. Planen är att ha ett förslag under hösten. Vi har tagit till oss av återkopplingen från medarbetarna och ökar antalet mikrovågsugnar och lunchplatser i de delar av huset som återstår att renovera, jämfört med den ursprungliga planen.
Gourmedia var en plats där medarbetarna kunde få en stunds återkoppling och mötas över redaktionsgränserna. Delar ni fackens oro för att det nuvarande sättet som personalen intar sina luncher riskerar att leda till mindre av socialisering mellan avdelningarna?
− Ambitionen är att hitta lösningar som kommer vara naturliga mötesplatser både över avdelnings- och bolagsgränser. Vi uppmuntrar också våra medarbetare på SVT att ibland välja en annat matplats för att äta med kollegor från andra avdelningar.
