Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Seger i Fränsta, enligt Unionen

Strejken i Fränsta ledde till att företaget lades ned och att de anställda blev av med sina jobb. Men Unionen ser ändå strejken som en seger.
Niklas Hallstedt Publicerad

Unionens konfliktgeneral Bosse Hallberg anser att det går att dra två lärdomar av konflikten. För det första är det en förutsättning att de anställda håller ihop. I det avseendet lyckades man. Trots att strejken drog ut på tiden uppstod ingen splittring bland medlemmarna. Den andra lärdomen blev mer dyrköpt.

- Om man ska lyckas måste verksamheten som man riktar konflikten mot vara tillräckligt viktig för att arbetsgivaren ska vilja slå vakt om den. I det här fallet var verksamheten inte avgörande för deras huvudverksamhet, de kunde ordna kunder på annat vis och lät den gå i stöpet.

Trots det anser inte Bosse Hallberg att Unionen tacklade frågan på fel sätt. Unionen har ett åtagande att förse medlemmar med kollektivavtal och i Fränsta fanns det ett antal medlemmar som ville ha avtal och var beredda att kämpa för det. Från Unionens sida upplyste man dem på förhand om att det fanns risk för att arbetsgivaren skulle välja att lägga ned, men de anställda var beredda att ta risken.

Trots det dystra slutet på historien var det Unionen som tog hem segern, anser Bosse Hallberg.

- Hade företaget varit lite strategiskt så hade vi kunnat åka på en backlash i media. Men nu var de så taffliga att det var vår bild som blev den rådande. Vi kom ut som vinnare på alla möjliga sätt – utom att vi inte fick kollektivavtal. Även de anställda sa efteråt att de kände sig som vinnare.

Så småningom fick de före detta anställda på callcentret i Fränsta emot utmärkelsen Årets stordåd av Unionen för sin kamp. Även Unionens insatser prisades. Vid 2013 års Spinngala – en pr-tävling – fick förbundet pris för sin digitala kampanj i samband med strejken.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.