Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så ger och tar du feedback

Att få veta hur man gör sitt jobb är nödvändigt. Både för individen och företaget, både för medarbetaren och chefen. Läs Kollegas lilla feedback-skola!
Niklas Hallstedt Publicerad
Colourbox
Negativ feedback ska handla om sådant som går att ändra på. Colourbox

Alla vill ha feedback. Sägs det. I verkligheten fasar många för det årliga utvecklingssamtalet med chefen då det ska talas om ens brister och starka sidor.

Men feedback är mer än så. Att få veta vad andra tycker om ens arbetsinsats är nödvändigt för att kunna utvecklas och växa. Man skulle till och med kunna hävda att det handlar om brist på respekt att låta folk jobba i fel riktning utan att säga något.

Feedback är inte något som bara ska tas upp på utvecklingssamtal, utan något betydligt oftare återkommande. Gör jag ett bra jobb? Eller är det bara halvdant? Och vad kan jag göra för att bli bättre? Utan feedback händer ingenting, det är som att jobba i ett vakuum. Om ingen bryr sig om ens arbete är det lätt hänt att man själv inte heller bryr sig. Varför skulle jag?

I slutändan blir arbetsmiljön lidande. En arbetsplats där det inte talas om jobbet som utförs blir en tyst arbetsplats, sannolikt med mycket missnöje under ytan.

Chefens ansvar är extra stort eftersom det ingår i dennes roll att utveckla personalen – något som i sin tur är bra för företaget. I det arbetet är feedback nödvändigt.

Det här vet så klart alla chefer. Därför brottas de också ständigt med problemet: hur ska de kommentera medarbetarnas jobb på bästa sätt? I allmänhet lägger de dock ner betydligt mindre tid på den delen av sitt arbete än de själva tror. Undersökningar har visat att de flesta chefer ägnar mindre än två procent åt att ge medarbetarna feedback.

En anledning till att cheferna är såpass dåliga på detta –  trots att de alltså vet hur viktigt det är – uppges vara att de är rädda för hur medarbetarna ska reagera. Det kanske inte är så konstigt. Det kan vara jobbigt att göra andra människor ledsna och upprörda.

Men konstruktiv feedback är inte detsamma som kritik. Utgångspunkten är nämligen att feedbacken ska vara avsedd att hjälpa, inte stjälpa. En annan utgångspunkt är att den ska handla om sådant som går att ändra på. Andra typer av feedback bör man avhålla sig ifrån.

Som medarbetare har man rätt att kräva feedback från chefen. Och det finns aldrig anledning att bli kall-svettig när det är dags. När du får kritiska synpunkter på ditt jobb bör du ta emot dem med så öppet sinne som möjligt och fundera över om du bör ändra på något.

På samma sätt bör du ta emot beröm utan att rodna. Du är säkert värd det!

Men allt är heller inte chefens ansvar. Även övriga medarbetare bör ge feedback – både till varandra och till chefen. Till varandra eftersom det inte går att räkna med att chefen ständigt ska kunna se alla – i alla fall inte på en större arbetsplats. Till chefen eftersom även denne behöver få veta hur han eller hon sköter sitt arbete. Och ofta glöms bort, när det kommer till feedback.

I realiteten behöver det inte vara så förtvivlat svårt varken att ge eller ta emot synpunkter. Till väldigt stor del handlar det om sunt förnuft och empati.

att ge ris & ros

  • Muntlig feedback är nästan alltid bäst. Det ger möjlighet att föra en dialog.
  • Även feedback via exempelvis mejl kan fungera – men då bara om den är positiv.
  • Det är okej att berömma någons arbete inför en grupp. Är feedbacken negativ ska den däremot alltid ske i enrum.
  • Den ska vara så konkret som möjlig. Det visar också att den som ger feedback verkligen satt sig in i mottagarens arbete.
  • Den ska handla om ett beteende eller en händelse, inte hur en person är.
  • Återkopplingen bör ges i nära anslutning till händelsen eller beteendet.
  • Negativ feedback ska handla om något som går att förändra. Ge bara sådan om det kan leda till någonting bra.
  • Framför alltid feedback som ett ”jag-budskap”. Alltså: ”Jag tycker”, inte ”Vi tycker” eller ”Alla tycker”. På så vis undviker man att göra sig till tolk för andra.
  • Tänk på att för mycket feedback kan leda till låsningar.
  • Alltför negativ feedback kan bli destruktiv.
  • Välj tid och plats med omsorg. Det är viktigt att båda parter känner sig bekväma.
  • Feedback handlar om omtanke. Tänk på att chefens roll är att hitta lösningar och hjälpa dig vidare.

 

ATT TA EMOT RIS & ROS

  • Tänk på att feedbacken ges i ett gott syfte.
  • Ansträng dig för att lyssna och vara öppen.
  • Be gärna om konkreta exempel.
  • Är det positiv feedback, njut av berömmet.
  • Är det negativ feedback – undvik att gå i försvarsställning.


 

DÅLIG FEEDBACK

  •  ... är inte tillräckligt konkret. 
  •  ... ger inte möjlighet till förändring.
  •  ... skiljer inte på beteende och person.
  •  ... är anklagande och försätter mottagaren i försvarsställning.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande.