Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Så stöttar du den som vill komma ut

- Att ta steget ut känns som att hoppa från tiometerssvikten. Men i allmänhet går det bra, säger Angelica Löwdin som kom ut som transperson efter hustruns bortgång.
Här ger hon tips för hur man kan bära sig åt när man kommer ut på jobbet. Och hur man ska hantera situationen som kollega.
Niklas Hallstedt Publicerad 9 september 2016, kl 08:40
Janerik Henriksson/TT
Även som kollega till någon som vill komma ut kan man hjälpa till. Janerik Henriksson/TT

Själv kom Angelica Löwdin, i dag 77 år, aldrig ut på jobbet. Det var först efter pensioneringen från jobbet som professor i tyska som hon tog steget.

- Så länge min hustru levde var det en hemlighet mellan oss. När hon inte längre fanns kunde jag inte vara ensam med det här. Men sedan dess har jag varit tillbaka på min gamla arbetsplats utan att det hade varit något konstigt.

Det var inget litet steg att ta.

Ofta är det den egna nojan som hindrar en.

- När jag kom ut hade jag hjärtat i halsgropen många gånger, men det var så gott som alltid obefogat. Ofta är det den egna nojan som hindrar en, man har en överdriven fruktan för vad omgivningen ska säga.

I dag är Angelica Löwdin 77 år, medlem i Göteborgs Stads hbtq-råd och ofta ute och föreläser. Hon poängterar att det faktiskt inte är alla som vill eller känner ett behov av att komma ut på jobbet. Men för den som funderar på att göra det finns några goda råd.

- Se till att du inte är ensam. Ha ett nätverk av arbetskamrater som du har förtroende för omkring dig.

Se till att du inte är ensam.

  • Ha med dig din närmaste chef och helst förankra det hos personalchefen.
  • Ett bra tillfälle att göra det på är vid en arbetsplatsträff. Berätta själv för kollegorna.
  • Nästa dag bör du komma i din andra gestalt.
  • Var beredd på att det ställer till lite turbulens och uppmärksamhet, men det går över på någon vecka. Det är inget farligt, det är bara människors ovana.

- Man hör aldrig talas om någon komma ut-process på jobbet som gått på tok. Det finns nämligen ingen som gör det utan att vara tämligen säker på att det ordnar sig. Vet man att det finns trångsynta och elaka människor som man har kontakt med i arbetet då gör man det kanske inte. Gör man det ändå får man ofta majoriteten med sig. Människor i allmänhet är hyggliga. De flesta tycker att man ska låta folk göra vad de vill så länge de inte begår brott eller förstör för andra, säger Angelica Löwdin.

Även som kollega till någon som vill komma ut kan man hjälpa till.

  • Känner du till det kan du säga: Du kan till lita på mig. Skulle det behövas ställer jag självklart upp för dig.
  • Däremot kan du inte bereda marken för din kollega. Du kan inte prata om en annan person och känsliga saker i personens frånvaro. Det är bara vanligt folkvett.
  • Du kan ställa upp och försvara din kollega. Du kan säga att du tycker att alla ska få vara sig själva. Du kan också säga att det är samma person som för fem minuter sedan, fast med den skillnaden att personen har visat oss ett förtroende och visat sidor av sig själv som vi inte kände till tidigare.
  • Tänk på vad du säger, alltid. Ingen vet vem av ens kompisar som är träffad och inte vill eller vågar ta fajten, och sitter där och mår dåligt i stället.

Olika begrepp

  • Transperson – samlingsbegrepp som brukar avse den som genom sitt könsuttryck eller sin köns identitet skiljer sig från normen för det kön som registrerades vid födseln.
  • Transsexuell – upplever sig ha ett annat mentalt kön än sitt biologiska och juridiska kön.
  • Transvestit – den som mer eller mindre ofta använder ett annat köns uttryck, som kläder, röstläge och kroppsspråk.
  • Intergender – definierar sig mellan, i båda eller bortom de traditionella könen.
  • Bigender – definierar sig omväxlande som man eller kvinna.
  •  Nongender – anser sig inte tillhöra något kön alls.
Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.